Hjärtinfarkt-drabbad: Nu stressar jag mindre

Idag tar Suzanne livet lite lättare. Hon bryr sig inte så mycket om vad andra tycker och väljer sina strider.

I dag tar Suzanne livet lite lättare. Hon bryr sig inte så mycket om vad andra tycker och väljer sina strider.

Energisk med massor av energi, en obotlig optimist och en väldigt aktiv person som gärna går på yoga, dansar afro och sjunger i kör – helst på samma gång. Så beskriver Suzanne Larsson, 56 år, sig själv, medan hon dukar fram kaffe i köket i Solna.

Men just nu är livet lite upp och ner. Suzanne som arbetar som resurspedagog för barn med särskilda behov på olika skolor och förskolor i Stockholm, vet inte hur hennes arbete kommer att se ut fram över. Kommunen håller på med en omstrukturering och det skapar oro inombords.

Men det är inte bara arbetet som rör om i känslorna. För 20 år sedan drabbades Suzanne av en hjärtinfarkt, bara 36 år gammal. Den börjar hinna ifatt henne och komma nära igen.

– Jag tror att jag börjar göra någon slags resumé av de här åren. Det är ju väldigt psykiskt det här med att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Jag känner att den hindrar mig från att ta för mig lite extra av livet och från att hamna i det där sköna 56-årsgunget som jag egentligen borde vara i nu.

Betablockerarna som hon måste äta resten av livet dämpar den starka motorn hon har inom sig. Fick hon skulle hon mer än gärna springa en mil runt sjön här utanför, förklarar hon och slår ut med armen mot köksfönstret. Hon känner att hon behöver hitta nya livsmål.

Ärftlig risk

Suzanne berättar om den där novemberdagen, då hon och väninnan Agneta, som arbetar som narkossköterska, var på väg till ett gympapass på Granbacka träningslokal i Solna. Eftersom Suzanne var ensamstående med sonen Christoffer då sex år, fick han som vanligt följa med. En aning förkyld minns hon att hon kände sig, men inte värre än att hon kunde träna. Men mitt under uppvärmningen föll Suzanne ihop.

Allt blev svart. Efter det minns hon ingenting.

De andra deltagarna bildade en tät ring runt Suzanne för att inte Christoffer skulle bli rädd och det enda han minns av händelsen är att de rev sönder Suzannes fina mussepiggtröja.

Agneta och en läkare som råkade vara med på passet påbörjade omedelbart hjärt- lungräddning. Men när akutbilen åkte iväg tog väninnan farväl, helt övertygad om att Suzanne var död. Sedan tog hon hand om Christoffer och åkte hem och ringde till hans pappa.

 Att röra på kroppen är medicin för Suzanne Larsson, som går eller cyklar vart hon än ska.

Men Suzanne överlevde och togs in på Karolinska sjukhuset i Stockholm där hon låg på intensivvårdsavdelningen i fjorton dagar. Någon operation behövdes inte, det räckte med medicinering.

– Jag visste ju om att jag hade en ärftlig risk. Min pappa dog av sin femte hjärtinfarkt. Men att jag skulle drabbas som var ung, vältränad och mitt uppe i livet, det fanns inte på kartan, säger Suzanne och nyper en jordgubbe från frukosttallriken.

Nära till ilskan

Allt från tiden strax före och efter hjärtinfarkten är utsuddat ur hennes minne. Några symtom från hjärtat kände hon aldrig, hon var bara väldigt trött dagarna före. Men så här i backspegeln förstår hon vad som utlöste den.

– Kraven på mig själv var skyhöga, jag skulle vara bäst både som mamma och på jobbet och samtidigt hålla mig i fysisk toppform. Jag hade huvudet i Skåne och Fötterna i Norrland, skrattar hon.

Inte för inte kallades hon “käcka Larsson” av vännerna. Hon var en kul typ full av idéer. Men hon hade också ett enormt kontrollbehov och mycket aggressioner inom sig.

– Jag var en typisk A-personlighet, som det kallas, och kunde be folk fara och flyga om det inte passade. Ilska tror jag kan försätta både berg och hjärtan.

Efter sjukhusvistelsen träffade Suzanne en kurator, men kände att hon inte riktigt fick prata av sig. Här vid köksbordet satt hon ensam med svarta tankar och kände att hon inte ville leva längre. Och att be om hjälp hade hon aldrig varit bra på.

– Kroppen hade ju gått sönder och jag behövde bevis på att den höll. Egentligen ville jag ju leva, inte minst för Christoffers skull.

Suzanne fick kontakt med professorn och överläkaren Karin Schenck-Gustafsson, som hon kunde gå och prata med och vräka av sig all oro hos. Hon hamnade i en rehabiliteringsgrupp för kvinnor i Saltsjöbaden utanför Stockholm, där hon fick träna fysiskt och ha personliga samtal med en psykolog. Sedan fick hon åka på hjärtrehabilitering till Föllinge i Jämtland.

– Där var det bara upp på skidorna direkt. Då hittade jag mig själv och fick tillit till kroppen.

Mer sansad

I dag är Suzanne en annan person, betydligt lugnare. Hon blev helt enkelt tvungen att sansa sig, bli mer fokuserad.

Ryggsäcken med de höga kraven har hon släppt. Hon behöver inte vara bäst på allt och har inte så mycket måsten på listan längre.

– Den största förändringen har varit att landa i nuet och att lära sig att säga nej, det ligger en otrolig kraft och utmaning i det, säger hon med eftertryck.

Samma dag hon fick hjärtinfarkten åkte både cigaretterna och snusdosan ut. Men annars har hon inte ändrat vanorna särskilt mycket. Hon har alltid ätit sunt.

Betablockerare och blodförtunnande mediciner måste hon fortsätta med livet ut. En gång om året gör hon ett arbetsprov på cykel. Men att hjärtat håller är det ingen tvekan om.

– Jag har fysik som en tjugoåring. Det gör att jag fortfarande vågar ta i och ta långa promenader, cykla och gå på yoga. Sjuk ska jag i alla fall aldrig mera bli, det är mitt motto, säger hon!

Kvinnor kan få infarkt utan förträngningar i kranskärlen

Karin Schenck-Gustafsson är professor och överläkare i hjärtsjukdomar vid Karolinska universitetssjukhuset samt chef för Centrum för Genusmedicin på Karolinska institutet. Hon svarar här på våra frågor i ämnet.

Vad händer i kroppen vid en hjärtinfarkt?

– En hjärtinfarkt kan drabba män och kvinnor olika, både rent biologiskt, men även när det gäller symtom. Både män och kvinnor kan vid hjärtinfarkt ha förträngningar i hjärtats kranskärl. Är placket tunt så kan det spricka. Då väller härsket fett, oxiderat LDL, ut i kärlet och en inflammation uppstår. En propp bildas som kan bygga på sig så att kärlet täpps till. Då får man en hjärtinfarkt. Kvinnor kan dock ha hjärtinfarkt utan förträngningar i kranskärlen.

Hur många drabbas och hur många dör i hjärtinfarkt varje år?

– Cirka 31 000 personer drabbas och cirka 25 000 dör i hjärtinfarkt varje år. Varje dag dör 55 kvinnor i Sverige av hjärtinfarkt. Det är den vanligaste dödsorsaken för både män och kvinnor.

Är det främst män eller kvinnor som drabbas och i vilka åldrar?

– Lika många kvinnor som män insjuknar, men kvinnorna drabbas tio år senare än männen. Medelåldern när männen insjuknar är 68 och för kvinnorna är medelåldern 72 år. Men dödligheten har sjunkit i hela Västeuropa. Nästan 50 procent färre män har dött av hjärt- kärlsjukdom de senaste 15 åren. Även för kvinnorna har chanserna att överleva ökat, men inte lika markant.

Hur vanligt är det att drabbas av hjärtinfarkt när man är under 50 år?

– Det är vanligare att män drabbas i yngre åldrar. Men när kvinnor gör det är det oftast allvarligare.

Vilka är symtomen hos kvinnor respektive män?

– De gemensamma symtomen för män och kvinnor är smärta i bröstet bakom bröstbenet. Smärtan är ihärdig och sitter i mellan 15 och 20 minuter. Och vad man än gör, ändrar kroppsställning, vilar eller dricker vatten, så gör det lika ont ändå. Ibland strålar smärtan ut i ena eller båda armarna, i ryggen, nacken eller upp mot tänderna. Men ny forskning visar att 40 % av kvinnorna inte har några bröstsmärtor. Symtomen som kan förebåda en hjärtinfarkt kan i stället vara andfåddhet eller extrem trötthet.

Vilka är de vanligaste riskfaktorerna?

– För kvinnor visar nya rön att havandeskapsförgiftning, högt blodtryck eller diabetes under graviditeten, tidigt klimakterium, före 45 års ålder och cystor på äggstockarna är viktiga riskfaktorer för framtida hjärt- kärlsjukdom.

– I den stora Interheartstudien från 26 länder har man kartlagt de riskfaktorer som orsakar 90 % av alla hjärtinfarkter. Dessa är höga blodfetter, högt blodtryck, rökning, stress, fysisk inaktivitet, diabetes och dåliga kost- och alkoholvanor.

Hur påverkas livskvaliteten?

– Kvinnor som är deprimerade har en ökad risk för hjärtinfarkt, men också för att drabbas av en depression efter hjärtinfarkten. Första tiden efteråt försämras livskvaliteten för både män och kvinnor. Hur patienten mår sedan beror mycket på personligheten, men också på hur allvarlig hjärtinfarkten var, vilket ingrepp som gjorts och vilken behandling man fått.

Vilka behandlingar finns idag?

– Det vanligaste ingreppet är ballongvidgning av förträngningarna i hjärtats kranskärl. Hjälper inte det kan man göra en bypass-operation, en kranskärlsoperation för att leda blodet förbi förträngningarna. Sedan måste alla patienter ta mediciner som skyddar mot nya hjärtinfarkter, livet ut. De vanligaste är blodförtunnande, oftast acetylsalicylsyra, betablockerare som sänker pulsen, minskar stresshormonerna och motverkar rytmstörningar, statiner som sänker blodfetterna och ACE-hämmare som vidgar kärlen.

Vad kan man göra själv för att inte drabbas?

– Ändra livsstil, sluta röka, motionera, äta sundare och stressa mindre.

Var står forskningen i dag?

– Nya rön visar att kvinnor kan ha hjärtinfarkt utan att ha förträngningar i kranskärlen. Diagnostiken har också förbättrats. Med hjälp av magnet- och PET-kamera kan man nu studera kranskärlen.