|
Rökningen har gått ner i Sverige. Ändå röker fortfarande ungefär 13 procent av alla vuxna svenskar. Den som vill sluta har vanligtvis en lång resa framför sig. Men det finns vissa faktorer som bäddar för framgång – varav den främsta är familjens stöd. Det har nämligen visat sig att de rökare som har stöd av sina närmaste i högre grad lyckas än övriga. – De närmast anhörigas uppfattning spelar stor roll, säger Lars Weinehall, överläkare och professor vid avdelningen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet. – Det kan handla om anhöriga som är omtänksamma och oroar sig för rökarens hälsa. Andra är kanske irriterade över rökarens vanor och besväras själv av dem. Inställningen kan hur som helst leda till att rökaren blir tillräckligt motiverad för att sluta. |
 De allra flesta är numera medvetna om rökningens skadeverkningar. Ändå är det inte så lätt att sluta… |
För motiverad måste man vara. Annars är det svårt.
– Det allra viktigaste är att man har bestämt sig, säger Lars Weinehall. Det är en förutsättning för att bli tobaksfri.
I en avhandling av allmänläkaren Gunnar Lundqvist, som handletts av Lars Weinehall, fick personer som verkligen lyckats blir tobaksfria ange vad som låg bakom succén. Näst efter familjen som framgångsfaktor kom hjälpmedel som nikotinplåster och nikotintuggummi.
– Ungefär 15 procent angav att de hade använt sig av detta, säger Lars Weinehall.
Däremot var det inte många som hade tagit ren medicin. Inte heller psykoterapi, hypnos, sluta-röka-linjen, stöd från vården eller akupunktur kom högt upp på listan.
– Men ungefär en tiondel angav att en bidragande orsak var att de inte längre kunde röka på restauranger och caféer, säger Lars Weinehall. Det är ganska mycket, tycker jag. Och den siffran kommer nog att öka framöver, eftersom rökförbudet inte infördes förrän 2005.
Det finns en tydlig skillnad mellan olika grupper när det gäller rökning i Sverige. Av personer med kortare utbildning rökte 19 procent år 2010. Motsvarande siffra för personer med mellanlång utbildning var 11 procent, medan endast 6 procent av de med lång utbildning rökte.
Sjuka och arbetslösa rökte i högre utsträckning än andra. Samma sak gällde personer i ekonomisk kris eller utan ekonomiska marginaler.
– Om man har bekymmer och personliga problem kan rökningen vara ett sätt att stressa av, säger Lars Weinehall. Men tyvärr är det ju så att rökning samtidigt driver upp stressnivån i kroppen på ett annat plan.
Ytterligare en förklaring till skillnaderna kan vara att rökning på vissa arbetsplatser innebär en gemenskap.
– Många kortutbildade med stressiga jobb beskriver att det nästan blir som en lägereldskänsla att gå ut och röka tillsammans, säger Lars Weinehall.
Vad är då professorns eget råd till den som vill sluta röka?
– Ja, första steget är som sagt att bestämma sig, svarar han. Och våga tro på att man kan.
– Klarar man det inte helt på egen hand finns det bra stöd. Sluta-röka-linjen kan fungera utmärkt. Dessutom är sjukvården bättre på de här bitarna idag än tidigare. Nu uppmuntrar man motivationen i högre grad och viftar inte så mycket med pekpinnar. Man ger också stöd under en längre tid.
För återfall är något man nästan får räkna med, menar Lars Weinehall. Det är en del av processen. Av dem som hade blivit tobaksfria i avhandlingen var det bara 34 procent av männen och 26 av kvinnorna som hade lyckats direkt. De övriga hade haft mellan ett och nio återfall. Fem procent hade till och med haft fler än tio återfall – och ändå lyckats bli rökfria till slut!
– Man får ta nya tag, helt enkelt, och försöka undvika den situation som ledde till återfallet, säger Lars Weinehall.
