Doktorn: Många får lindring av operation
Björn Strömqvist är professor på Ortopediska kliniken, Skånes Universitetssjukhus i Lund, och internationellt känd ryggkirurg. Det var också han som opererade Britt Larsson för spinal stenos.
Vad är spinal stenos?– Spinal stenos betyder ordagrant förträngning av själva ryggmärgskanalen. Det innebär att utrymmet i ryggmärgskanalen för ryggmärgen och dess nerver ned till benen, och eventuellt även till armarna, är trängre än normalt. Diagnosen ställs med magnetkamera eller mer sällan med datortomografi.
Vad är orsaken?– Orsaken är oftast att man är född med lite mindre utrymme för ryggmärgen. Detta accepterar ryggmärgsnerverna och ger till en början inga symtom. Men när man längre fram får åldersförändringar i form av förtjockade ligament, ledband, och förstoring av de så kallade facettlederna i ryggen, så kan dessa ta en del av det kvarvarande utrymmet för ryggmärgen och därmed göra det alltför trångt. Det sker vanligast i ländryggen och oftast mellan 4:e och 5:e ländkotan. Det kan vara droppen som får bägaren att rinna över och utlösa symtom.
Vilka är symtomen?
– Vanliga symtom är smärta, domningar, svaghet och stickningar i benen, framför allt i samband med gång. För många går det bra att gå 50 eller 100 meter, men sedan måste man stanna och sätta sig för att få symtomen att lätta. Det kan också kännas bättre när man går framåtböjd, till exempel med stavar eller rollator och det beror på att ryggmärgskanalen är rymligare när man böjer på ryggen än när man sträcker på sig. Många kan cykla ganska bra, men inte promenera. Man kan också ha symtom som ryggsmärta eller ren ischias/nervrotssmärta.
Hur vanligt är det?
– Det är allt vanligare ju äldre man blir. Några exakta siffror finns inte eftersom många har lättare besvär och inte söker vård. I enstaka ovanliga fall drabbas man redan i 40-50-årsåldern, då rör det sig ofta om en medfödd stenos med en diskutbuktning som minskar utrymmet för ryggmärgsnerverna. Varje år utförs cirka 2000 operationer för spinal stenos i Sverige och det är numera fler än antalet diskbråcksoperationer. Genomsnittsåldern för den som opereras är runt 70 år.
Är spinal stenos lika vanligt bland kvinnor som bland män?
– Det är fler kvinnor än män som opereras för spinal stenos.
Är det ärftligt?
– Ja, dispositionen för spinal stenos är ärftlig, det vill säga att de människor som föds med relativt trång spinalkanal är samlade i vissa släkter. Men det finns också de som får spinal stenos på grund av åldersförändringar utan någon ärftlig komponent. Rökning påskyndar åldrande av diskar i ryggen och kan också öka risken för spinal stenos.
Kan man bli invalidiserad?
– Man är ju invalidiserad på så sätt att man får en mycket begränsad gångsträcka, man blir kanske beroende av rollator och kan till och med bli sittande inomhus på grund av besvären. Däremot är det tämligen ovanligt att man får permanenta förlamningar. Vanligtvis släpper symtomen och svagheten när man sätter sig ner eller har suttit en stund, alternativt när man lägger sig ner. I enstaka, ovanliga fall får man bestående förlamningar och även påverkan av nerverna till urinblåsa och tarm.
Kan jag göra något själv för att undvika att drabbas?
– Nej, tyvärr kan man inte påverka sjukdomens förlopp speciellt mycket. Förändringarna kommer oberoende av vad man gör. Däremot är det ju bra att vara aktiv och röra på sig. Det hjälper absolut inte att försöka vila sig frisk.
Vilka behandlingar finns?
– Med sjukgymnastisk och träning kan man stabilisera rygg- och bukmuskulatur och få bättre muskelfunktion i benen, men själva grundorsaken till spinal stenos är svår att påverka. Man kan i enstaka fall försöka med kortisonblockader för att lindra symtomen.
Blir man helt återställd efter en operation?
– De flesta blir förbättrade, men inte alla. Det är framför allt symtomen i benen och gångsvårigheterna som påverkas. Åldersförändringarna i ryggen finns ju kvar och kan ge lokala symtom från ryggen. I enstaka fall får man kombinera en operativ behandling i form av vidgning av ryggmärgskanalen med en steloperation och då blir det ju fråga om ett större ingrepp.
– Efter en steloperation får patienten bära en specialanpassad korsett under några månader. Den totala läkningstiden är från ett par, tre månader till runt ett halvår beroende på hur omfattande ingreppet är. Ungefär tre patienter av fyra blir nöjda med förbättringen efter en spinal stenosoperation, men en del kan få tillbaka symtom längre fram i livet.
Britt Larsson har alltid varit mycket rörlig och vig. Men under en resa till Kroatien för några år sedan började hon få problem med ryggen.
– Jag har alltid varit väldigt rörlig och smidig, min man brukade säga att hela jag var som ett “säckaband” som det gick att vika ihop hur som helst. Ont i ryggen visste jag knappt vad det var. Men efter en resa 2002 till Kroatien, där jag klättrade mycket bland bergen, hände det något med min rygg.
Britt Larsson står i solen på sin altan och ser ut över den välklippta gräsmattan. Hon är smal och fräsch i kortärmad, ljust grön tröja och ljusa byxor och har återhämtat sig snabbt efter de svåra åren med allvarliga ryggproblem och den omfattande operationen i våras.
– Min rygg blir förmodligen aldrig helt som förr, men nu har jag äntligen fått klartecken till att köra bil och jag kan sitta framför datorn igen.
Britt är 72 år och bor i skånska Glumslöv, utanför Landskrona, i en stor och ganska nybyggd villa, alldeles i närheten av barn och barnbarn. Dit flyttade hon och maken Bengt för några år sedan för att bättre kunna hjälpa den yngre generationen med passning och alla de skjutsar hit och dit som hör till barnfamiljers vardag. Men bara fyra månader efter att de flyttat in, avled Bengt hastigt.
– Det var fruktansvärt! Vi gifte oss 1960 och hade sällan varit ifrån varandra genom åren, så det kändes ohyggligt ensamt. Då var det skönt att ha mina vuxna barn så nära, och sedan jag fick problem med ryggen och måste opereras har de alltid ställt upp fantastiskt. Jag behöver inte ens städa, det sköter mina barnbarn!
Misstänkte ryggskott
| – När jag kom tillbaka hem från Kroatiensresan där vi firade Bengts 70-årsdag, gick jag till en kiropraktor, berättar Britt vidare sedan vi lämnat altanen och gått in i köket där hon sätter sig i en hög ståstol. Framför henne ligger veckans Hemmets Journal med de svåraste kryssen uppslagna. Att lösa korsord har blivit en vana för henne under åren med ryggont, men just nu får krysspennan ligga oanvänd för en stund.
– Jag trodde att jag fått ryggskott eller något sådant. Men jag blev inte bättre. Smärtan fanns kvar i ryggen och gick ner i benen så jag hade svårt att gå. Min husläkare skickade mig till röntgen, som inte visade någonting, och skrev ut kortison och medicin mot nervvärken, men jag fick bara mer och mer ont. – Och plötsligt en dag kunde jag inte räta på mig! Jag hade inte gjort någon särskild rörelse, men högra benet var böjt och blev också svullet! Inga piller hjälpte och jag måste ligga som en krok för att det inte skulle göra så ont. |
 Barnbarnet Maja följer gärna med när mormor Britt tar sina träningspromenader. |
– Jag sökte hjälp hos en privat ortoped och då började det hända saker. Efter flera år! Han skickade mig direkt till magnetröntgen och vidare till ortopedkliniken på sjukhuset i Lund. Min dotter var med vid första besöket förra hösten och den som tog emot oss var professor Björn Strömqvist, en otroligt sympatisk doktor, som direkt ingav förtroende. Han hade studerat röntgenbilderna och där upptäcktes att jag hade spinal stenos.
Fick korsett
Britts rygg var i så dåligt skick att hon fick dubbel förtur till operation för att skadan inte skulle förvärras ytterligare. Och 18 januari i år var det dags.
– Jag var inte alls orolig eller rädd, det enda jag ville var att bli av med smärtan och få tillbaka rörligheten igen. Professorn hade sagt att operationen skulle ta längre tid eftersom jag också skulle bli stelopererad över två kotor. Han lät nästan urskuldande, men jag var bara glad! Äntligen!
– Det var inte farligt alls, tyckte jag, och den första tiden hade jag morfinpump mot smärtan efter operationen. Jag fick också en korsett som tillverkats efter mina mått och som jag använde på dagarna. Däremot slapp jag ha den på mig på natten.
Genom alla år har Britt och hennes man ställt upp för sina vuxna barn och tagit hand om barnbarnen när det behövts. Det var ju också anledningen till att de lämnade sin villa i Landskrona för att lättare kunna hjälpa till. Men efter operationen var det Britt som behövde hjälp.
– Och hjälp har jag verkligen fått, säger hon och ler med tacksamma ögon.
Vill flytta
| – Den första månaden sov min dotters äldsta barn hos mig och tog hand om mig på alla sätt. Bryggde kaffe och hämtade tidningen och mycket annat. Och även om de inte längre behöver sova här, så ser de till att jag har allt jag behöver. Det är fantastiskt så otroligt fint alla ställer upp. Min dotter, hennes familj och hennes svägerska handlar till mig och jag har vänner som sköter trädgården och en väninna från Landskrona brukar komma med sin hund och göra mig sällskap på mina promenader. Jag känner mig riktigt bortskämd!
– Nu i höst ska jag röntgas igen så att professorn kan kolla hur läkningen går och sedan röntgas jag en gång till nästa vår. Redan nu känner jag mig så mycket bättre och rörligare. Jag är fortfarande litet sned och kan inte vrida kroppen som tidigare, men jag är ändå jättenöjd. Och jag får hjälp av barnbarnen att hämta det jag behöver i ovanskåpen, för det klarar jag inte ännu. |
 Än så länge behöver Britt använda en speciell ståstol som rätar ut ryggen när hon sitter vid köksbordet och löser korsord. |
– Men så fort jag kan ska jag flytta tillbaka till Landskrona och ha en lägenhet där. Barnbarnen är så stora nu att de klarar sig själva och det här huset är för stort för mig ensam. Det är inte långt mellan Glumslöv och Landskrona och bussarna går ofta. Så jag köper helt enkelt busskort till dem så att de kan komma och besöka mig!
