Anna Cardiakidis Myers är ögonkirurg vid Universitetssjukhuset i Lund. Här besvarar hon våra frågor om sjukdomar i hornhinnan och berättar om hur en hornhinnetransplantation går till:
Hur fungerar hornhinnan?
– Hornhinnan är ögats genomskinliga främre vägg och utgör en mycket viktig del i ögats optiska system. Ljusstålarna bryts av hornhinnan tillsammans med linsen så att de träffar gula fläcken i näthinnan i en skarp vinkel. En tydlig bild bildas.
– Om hornhinnan är ojämn så bryts ljuset oregelbundet och bilden som formas på gula fläcken blir oskarp. Det är normalt att hornhinnan är lite ojämn och detta kan oftast avhjälpas med glasögon eller kontaktlinser. Vid hornhinnesjukdomar är hornhinnans form kraftigt förändrad eller också är hornhinnan grumlig.
Vilka är de vanligaste ögonproblemen där kan en hornhinnetransplantation kan bli aktuell?
– Keratokonus är en formförändring i hornhinnan, som oftast upptäcks i tonåren. Hornhinnan är förtunnad och formen så kraftigt förändrad att glasögon och vanliga kontaktlinser inte räcker för att ge en bra synskärpa. En på tvåtusen drabbas men långt ifrån alla behöver transplanteras med en ny hornhinna. De flesta klarar sig med specialgjorda kontaktlinser eller glasögon. Av de patienter som har keratokonus behöver tjugoen procent transplanteras.
– Olika andra ögonsjukdomar kan ge grumlingar av hornhinnan. En vanlig orsak till transplantation är endotelcellsdystrofi, som innebär att det finns för få celler på hornhinnans insida. Dessa celler pumpar ur vätska ur hornhinnan. Om det finns för få celler på insidan så svullnar hornhinnan och synen blir suddig. Ofta förekommer detta tillsammans med grå starr, grumling av linsen, och hornhinnan kan försämras om starren opereras. Därför opereras ibland både hornhinnan och linsen samtidigt. Endotelcellsdystrofi är vanligare hos kvinnor och ger besvär i medelåldern.
– Ärrbildningar i hornhinnan efter infektioner eller skador kan också leda till transplantation.
– Symtomen är oskarp syn, som vid grå starr och många andra ögonsjukdomar. Vid endotelcellsdystrofi förekommer olika grader av svullnad. Om svullnaden av hornhinnan är kraftig uppkommer blåsor på hornhinnans yta och de ger skavkänsla och smärta. Patienter med endotelcellsdystrofi ser sämst på morgonen. Då är hornhinnan som mest svullen efter att ögonlocken varit slutna under natten och vätska inte kunnat avdunsta.
När ska man söka läkare?
– Vid dålig synskärpa som inte bättras av glasögonbyte.
Hur påverkas livskvaliteten?
– Livskvaliteten påverkas givetvis negativt av att man ser för dåligt för att kunna det man vill, till exempel läsa eller köra bil. Tyvärr ger inte en hornhinnetransplantation alltid tillräckligt bra synskärpa för bilkörning.
Hur går en transplantation till?
1. Hela hornhinnan byts
– Ett hål stansas ut i patientens hornhinna och en motsvarande bit stansas ut ur en donerad hornhinna. Den nya hornhinnan sys sedan fast på den kvarvarande kanten av patientens egna hornhinna. Operationen tar cirka en timme och kan göras i lokalbedövning eller i narkos.
2. Vissa lager av hornhinnan byts
– Vid endotelcellsdystrofi kan man byta det inre lagret av den egna hornhinnan. Man hyvlar då bort de översta lagren på transplantatet och för in det tunna inre lagret med endotelcellerna på, genom en sidoöppning i ögat. En luftkudde läggs under transplantatet för att hålla det på plats.
– Vid keratokonus och vid ytliga ärrbildningar kan man byta enbart de främre lagren av hornhinnan. Man hyvlar bort de ytliga lagren av patientens hornhinna och de djupa lagren på transplantatet. Man syr därefter fast det ytliga lagret från transplantatet på patientens hornhinna.
– Efter operationen är hornhinnnan svullen i flera veckor och synen är otydlig. Patienten droppar med cortison i ögat i sex månader mot avstötning och stygnen tas tidigast ett år efter transplantationen. Ibland ändrar sig då hornhinnans form kraftigt och det kan behövas en justerande operation.
– Hornhinnan har inga blodkärl och därför är risken för avstötning inte så stor.
Finns det någon intressant forskning?
– Det pågår försök med konstgjord hornhinna. Man skulle då slippa problem med bristande tillgång av hornhinnor och med avstötning av transplantatet.
