• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Gruset i gallvägarna var fem stora stenar!

    Meta Andersson levde med sina gallbesvär under många år. En operation kunde hon inte tänka sig, trots att läkaren rekommenderade det. Men en dag blev besvären akuta och genom titthålskirurgi plockades den ena efter den andra stenen ut.

    Bild 1291033
    Efter gallstensoperationen kan Meta Andersson njuta ännu mer av sina sköna promenader på stranden.
    Lite grus i gallvägarna. Det var vad Meta Andersson, redan för många år sedan, misstänkte att hon drabbats av. Och besvären var inte värre än att hon, artigt men bestämt, flera gånger tackade nej till operation.

    – Fast när jag väl hamnade på operationsbordet i våras visade det sig att jag allt hade mer än bara lite grus i gallblåsan, berättar Meta.

    Många av Hemmets Journals läsare känner säkert igen Meta från bilder i tidningen. Hon arbetade på redaktionen i sammanlagt 27 år innan hon gick i pension sommaren 2007.

    Men att helt släppa kontakten med sin gamla arbetsplats och med läsarna har hon definitivt inte tänkt sig.

    – Jag var reportagechef och under de sista åren redaktionschef. Fortfarande medverkar jag då och då med reportage. Jag är också reseledare på en del av tidningens populära läsarresor. Det är verkligen jätteroligt och spännande att följa med ut i världen och på köpet få lära känna våra trevliga läsare lite närmare!

    Meta, som fyllt 66, bor i det lilla samhället Bjärred, strax norr om Malmö. Hon och maken John har en trivsam villa och det är nära till strand och hav. Meta uppskattar de dagliga, härligt friska långpromenaderna i strandkanten. Promenerar gör hon, oavsett årstid och väderlek!

    – Därför var det inte alls roligt när jag började få ont i höger sida. Jag misstänkte att det var gallproblem eftersom jag för många år sedan genomgick en ultraljudsundersökning av urinvägarna och då tyckte läkaren att han skymtade gallsten. Men jag hade inga symptom då, berättar Meta.

    Anlag för gallsten

    Under de omkring 15 år som gått sedan ultraljudsundersökningen har inte Meta haft några gallstensanfall. Ibland har hon dock känt ett visst obehag under revbenen på höger sida.

    – Men så för ett par år sedan blev det lite värre. Jag fick ont längre ner i magen också. Jag gick till doktorn och fick en remiss till Universitetssjukhuset i Malmö och där kunde läkarna, med hjälp av magnetröntgen, konstatera att jag hade sten i gallvägarna.

    Vad som orsakat gallbesvären vet inte Meta. Men hon misstänker att det kanske finns en viss ärftlig faktor. En syster opererades för gallsten för några år sedan och Metas mamma drabbades av svåra gallstensanfall under flera års tid.

    – Jag var i tonåren då och minns fortfarande hur jobbigt hon hade det. Anfallen var som kramper och hon försökte hänga i dörrposten för att få ner smärtorna. Till slut blev det operation och jag hälsade på mamma på sjukhuset, där hon fick ligga i minst en vecka.

    Det är femtio år sedan och för Metas del har hela proceduren varit betydligt mycket enklare. Fast det tog ett tag innan hon tackade ja till den operation hon erbjöds.

    – Jag tyckte ju inte att jag hade så allvarliga besvär, även om det gjorde lite ont ibland. Men i januari i år genomgick jag en så kallad ERCP-undersökning, där man för ner en liten kamera i gallvägarna.

    Läkarna ville operera och plocka bort ut de gallstenar de fann, men ännu en gång tackade Meta nej. 

    – Jag kände mig nästan lite oförskämd som inte nappade. Men en operation är ändå en operation. Så kände jag. Läkaren suckade lite och sa att erbjudandet ju stod kvar.

    Bild 1291034
    Meta är i full gång igen efter operation, som bara lämnat några små ärr efter sig. Trots att hon är pensionär är hon fortfarande både skribent och reseledare i Hemmets Journal, än kan hon inte slita sig från alla härliga läsare!

    Och tur var det för nu hände något som förändrade allt. Fjorton dagar efter det där sista läkarbesöket blev Meta och hennes man kraftigt magsjuka.

    – Först John och två dagar senare jag. Det grasserade mycket sådant då, så det var kanske inte så konstigt. Sjukdomen kom och gick i vågor och det tog säkert en hel vecka innan jag kunde börja äta igen.

    Meta kände att nu gällde det att hämta krafter och fixade en stor sallad med bland annat skinka, ägg och gurka.

    – Men när jag ätit den fick jag riktigt ont i höger sida. Det gick jag med ett par dagar men det vägrade ge med sig, så jag ringde kirurgen och fick tid för återbesök två veckor senare. Gallstensanfall sa läkaren.
    – Och då sa jag: "Ok då! Operera mig", återger Meta.

    Snabb operation

    Sedan gick det snabbare än hon trott. Hon fick en kallelse till lasarettet i Landskrona, där läkare från Universitetssjukhusen i Lund och Malmö utför dagkirurgi. Fast ibland får patienterna, som i Metas fall, stanna kvar över natten.

    – Jag opererades den siste mars i år. Då hade smärtorna jag fick efter salladsmåltiden klingat ut, så det var inte alls akut.

    Operationen utfördes med laparoskopi som innebar att kirurgerna gick in i buken via små snitt, så kallade titthål. Den inflammerade gallblåsan togs bort och såren klistrades sedan igen med plåster och plastförband.

    – Jag fick några små ärr. Tre prickar på höger sida av magen och ett ärr på tre centimeter under naveln.

    Bild 1291035När Meta vaknade upp ur narkosen fick hon syn på ett glas på bordet bredvid sängen:

    – I glaset låg gallstenarna som läkarna plockat ut. Det var inte alls bara lite grus som jag trott. Det var fem stora stenar!


    Mindre än ett dygn efter inskrivningen var Meta påklädd och utskriven, på väg hem och nöjd med behandlingen.

    – Det är skönt att det är över. Jag har ju gått och dragit på det i så länge. Det gjorde lite ont i såren de första dagarna, men jag hade fått smärtstillande tabletter. Jag fick ingen tid för återbesök och inga dietråd.

    Idag kan hon känna lite obehag i höger sida ibland. Det är inte ovanligt efter en gallstensoperation. 

    – Annars är jag i full gång! Min man är från Danmark och vi har ett hus på Jylland som vi ofta åker till. Och så läser jag mycket och tar tåget till min teckningskurs i Köpenhamn en gång i veckan. Vi tecknar av skulpturer på ett museum.

    – Det är jätteroligt att testa vad man kan, fast någon Rembrandt blir jag nog inte…

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!