Karl Dyall om mötet med Josefine: ”Allting vibrerade när vi var nära varandra”

Efter flera mil på en krokig och smal landsväg rullar vi till slut in på den stora egendomen Lyckhem i Stockholms norra skärgård. Denna Roslagsidyll på Väddös sydspets med hav i alla riktningar är numera hem åt Karl Dyall och hans familj.

Mellan mars och november är ytterligare 30 personer allt som oftast inkvarterade på gården. Sedan sommaren 2021 vallfärdar nämligen storstadsbor ut hit för att utöva yoga och meditation.

– Den gångna helgen hade vi besök av en stor grupp engelsmän, berättar Karl när han tar emot oss på uppfarten.

Karls och hans fru Josefine, som är en rutinerad yoga­lärare, hittade av en händelse egendomen när de efter ett par år som nomader utan fast adress letade efter ett permanent boende i skärgården.

– Så snart vi tittade in i det som numera är yogasal var det bestämt att vi skulle köpa stället och starta ett yoga­retreat här. Det är märkligt att man kan komma över tolv huskroppar och tre hektar mark för de pengarna vi betalade, men så har vi också lagt ner mycket tid och kraft på renovering. Jag älskar Lyckhem! ­Josefine och jag gifte oss framför lusthuset där, och i huset där­uppe föddes vår dotter Indra, säger Karl och pekar.

Karl Dyall om The High Society

De enda som Karl misstänker inte är helt nöjda med att han efter flera decennier som stockholmare har gått och ­blivit lantis är hans två bandkollegor i gruppen The High Society, Rennie Mirro och Joachim Bergström.

– När vi ska ha möten vill grabbarna att jag ska komma in till stan. Men det blir fyra timmars resa fram och tillbaka för mig. Nyligen föreslog jag att vi kan ha vart tredje möte härute, men ännu har jag inte fått någon respons på det förslaget, haha!

Läs även: Truls Möregårdh är Gud i Kina: ”Det känns lite svårt att leva upp till”

Orden må vara en smula ­beska, men tonen är varm och hjärtlig. Karl älskar Rennie och Jocke som han vid det här laget har känt i över halva sitt liv.

Karls och Rennies medverkan i succémusikalen Singin’ in the rain på Oscarsteatern väckte intresset för musiken från samma tidsepok. Tillsammans med Joachim bilda­de de The High Society som har tagit inspiration av sångarlegenderna Frank Sinatra, Dean Martin, Sammy Davis Jr och andra stora underhållningsartister som hade sin storhetstid på 1950- och 60-talet. Sedan starten 2008 har bandet gått från att vara ett hobbyprojekt till att bli ryggraden i medlemmarnas artistkarriärer.

– Första gången vi förstod att vi hade en egen publik var när vi ensamma fyllde Vitabergsparken i Stockholm och människor började se våra konserter där som en årlig tradition. Ett annat oförglömligt minne var när vi lottade ut en privat spelning. Kvinnan som drog vinstlotten levde med en svår sjukdom som gjorde livet ovisst. Vi blev otroligt gripna av hennes berättelse. Spelningen i hennes trädgård ­inför fyra personer blev en höjdpunkt som fortfarande gör mig tårögd när jag tänker på den.

Träffade Josefine på en flygresa

I april sätter The High Society upp en egen föreställning på Kulturhuset Stadsteatern. ­Efter gruppens julturné har familjen Dyall varit på sin ­årliga vintervistelse i Thailand då det blir en del yoga på stränderna. Karl hade sysslat en del med denna träningsform och till med och ordnat en yogaresa till Indien redan innan han träffade sin nuvarande fru.

– Men Josefine har fått mig att förstå att yoga är mer än att bara sträcka på kroppen. Att det hänger ihop med meditation och att vara närvarande i rörelse.

När makarna Dyall möttes var Karl trasig i både kropp och själ. Han sörjde sin mamma som månaden innan hade ryckts bort i cancer och pappan som gått bort två år tidigare.

– Dessutom genomgick jag en skilsmässa. Uppbrottet från min första fru var smärtsamt. Det fanns fortfarande mycket känslor kvar mellan oss, men ändå lyckades vi inte få ihop det. Därtill hade jag stelopererat ryggen och gick fortfarande på morfin, summerar han eländet.

Innan livet föll ihop som ett korthus hade Karl åtagit sig att vara instruktör på en träningsresa till Mallorca, ett uppdrag som han trots tappra försök inte lyckades trassla sig ur. Tidigt på morgonen den 18 maj 2019 klev Karl högst motvilligt ombord på ett plan till Palma. I flygstolen bredvid honom satt en ung kvinna som han aldrig hade sett förut.

Läs även: Samuel Fröler skippar recensionerna: ”Jag blir inte fascinerad av mig själv längre”

– Jag kände redan då att hon hade en energi som jag drogs till. ”Men så rörigt som mitt liv är just nu är det inget bra läge att börja flörta”, tänkte jag. Vi talades över huvud taget inte vid under merparten av flygresan.

– Först när planet skulle gå ner för landning vände sig ­Josefine till mig och frågade var jag skulle någonstans. Det visade sig att vi var på väg till samma hotell där vi skulle hålla klasser för samma svenska resenärer, jag i crossfit och Josefine i yoga.

Kärleken gick inte att ignorera

Under veckan på Mallorca försökte Karl efter bästa förmåga hålla sig på sin kant.

– Jag undvek Josefine vid frukostarna eftersom jag visste att mina känslor för henne annars skulle vara för transparenta. Det fullkomligen vibrerade när jag var nära henne. Men med tanke på att jag just hade brutit upp från en relation var jag osäker på vad det betydde.

– Sista kvällen var jag ändå tvungen att uttrycka vad jag kände. Egentligen skulle vi ha varit med på avslutningsmiddagen, men i stället ”kidnappade” jag Josefine och bjöd ut henne på annat håll. När jag trevande började förklara mina känslor fick jag ingen respons från henne. Jag hann våndas rejält innan hon till sist sa: ”Jag gillar dig också!”

Även om han och Josefine sedan den kvällen knappt har varit isär fick den 20-åriga ­ålders­­skill­naden Karl att ­känna viss ­tvekan inför en gemensam framtid.

– Jag tampades med tankar som: Jag kan inte beröva en kvinna hennes bästa år. Och: Hur blir det när jag är 70–80 år? Kommer hon att tycka att det är lika fräckt då? Men i slut­ändan var kärleken så självklar att den inte gick att ignorera. Och sedan vi bestämde att det är vi har det hänt så mycket fina saker.

Karl konstaterar att det som är nytt för honom i den här kärleksrelationen är att maktfördelningen ser annorlunda ut än i hans förra relation.

– Man kanske kan tro att jag i kraft av min ålder kan domdera hur mycket som helst i det här förhållandet, men faktum är att jag ständigt måste bekänna färg för Josefine. Jag vill inte heller sälja mig själv till henne som ­någonting bättre än vad jag är. Det var där jag gick bet i mitt första äktenskap. Jag tillät ­andra att sätta mig på piedestal, för att sedan inte riktigt kunna leva upp till den bilden, bekänner han.

Karl Dyall om sina föräldrar

Den stora lyckan i att bli pappa på nytt har grumlats av att de två yngsta barnen till skillnad från sina äldre halvsyskon inte har förmånen att växa upp med sina farföräldrar i sin närhet. Karl blir känslosam när han berättar om hur han försöker levandegöra sina döda föräldrar för småttingarna.

Med största sannolikhet kommer fyraåriga Noah och snart tvååriga Indra en dag få höra historien om hur deras sydamerikanske farfar Colin och svenska farmor Christina i slutet av 1950-talet träffades på en jazzklubb i Norrköping. Colin stod på scenen och Christina satt längst fram i publiken.

Att dottern förälskat sig i en mörkhyad jazzmusiker sågs inte med blida ögon av Christinas föräldrar som ansåg att hon drog vanära över familjen när hon kort därpå blev gravid med hans barn.

Efter dottern Sharons ­födelse flyttade Colin och Christina till London, där ­såväl Karl som lillasyster Barbara kom till världen. När Karl var åtta år flyttade familjen till Barbados. På grund av ekonomiska omständigheter blev dock mamma Christina och storasyster Sharon tvungna att stanna kvar ett halvår extra i London.

Har kanske en syster på Barbados

Splittringen av familjen blev smärtsam på mer än ett sätt.

– Frånvaron av vår mamma ruckade min och min lillasysters trygghet. Visserligen hade vi vår nanny Shirley som vi kom att tycka om, men en dag råkade jag kliva in i pappas sovrum och se honom och Shirley ligga nakna tillsammans i sängen.

– Det är en hemlighet som jag har burit på i alla år. Jag sa aldrig någonting till mamma, även om hon säkert hade sina misstankar. I efterhand har jag förstått att hon fick svälja en hel del. Våra föräldrar ­skildes inte förrän på 80-talet, då jag och mina syskon var vuxna.

Läs även: Casper Janebrink: ”Att skilja mig var mitt livs svåraste beslut”

Pappa Colin gifte om sig med en ”Falkenbergstös” som han fick två söner med. Karl tror att pappans otrohetsaffär med nannyn Shirley resulterade i ytterligare ett barn.

– Det viskas om att det ska finnas en syster på Barbados. Jag och min ena lillebror har pratat om att vi måste ta kontakt med henne. Om jag har känt mig ensam, hur ska inte hon känna sig då? Det är möjligt att hon inte vill ha oss i sitt liv, men jag känner att vi i alla fall måste ge henne chansen att bli en del av vår familj.

Slog igenom i Fame och startade Bounce

Efter tre år på Barbados var det dags för ännu en flytt, denna gång till Sverige. Det var i det nya hemlandet som Karls artistambitioner slog ut i full blom. Som 17-åring blev han svensk mästare i breakdance och två år senare i freestyledans. Vid 25 års ålder slog han igenom på bred front i musikalen Fame.

– Det gick så jäkla bra ett tag. Jag fick alla jobb jag pekade på. Och om jag hade egna idéer på projekt stod folk i kö och sa: ”Det gör vi! Hur mycket pengar vill du ha?”

Samtidigt som karriären gick från klarhet till klarhet började Karls kropp allt mer högljutt protestera mot det hårda arbetstempot. Med hjälp av smärtlindring lyckades Karl genomföra en premiärföreställning med Bounce, det banbrytande danskompaniet som han varit med och grundat, men sedan blev det tvärstopp.

Diskbråcket han ådragit sig var så komplicerat att läkarna menade att det var slutdansat för all framtid. Under en period var Karl till och med rullstolsbunden.

– Det var min första livskris. Dels hade jag väldigt ont, dels frågade jag mig vem jag var nu när jag inte längre kunde hoppa, studsa och slå volter. Än värre blev det av att jag i början nekades sjukskrivning och hamnade utanför försäkringssystemet.

– Under åren då jag tjänat bra med pengar hade jag ställt upp som borgenär åt en massa vänner. När vissa av dem inte kunde betala tillbaka sina skulder samtidigt som jag inte tjänade några pengar fick jag kronofogden ­efter mig. Det blev för många problem på samma gång. Jag som alltid har älskat livet kände mig bara som en börda för min fru och mina barn.

Nära dö i malaria

När allt var som mörkast föreslog dåvarande frun Lotta att familjen för ett år skulle flytta till Senegal där hon har familjerötter.

– Lotta är en oerhört klok kvinna. Hon räddade livet på mig. Flytten gjorde att jag hittade en ny Kalle. Eftersom folk i Senegal inte hade en aning om vem jag var behövde jag inte leva på gamla meriter. Men tyvärr blev jag tvungen att åka hem ett halvår tidigare än den övriga familjen eftersom jag blev så svårt sjuk i malaria att jag var nära att dö.

Karl kämpade sig igenom den krisen också. Och några år senare trotsade han läkarnas prognoser och gjorde danscomeback på scenen.

– Det var en fantastiskt att få dansa igen men också tufft eftersom jag inte var samma skickliga dansare som tidigare. Ganska snabbt släppte jag det och kände att jag inte behöver vara bäst längre.

Dramatiken har onekligen gått som röd tråd genom Karls liv. Så sent som i april 2024 körde han av vägen och totalkvaddade bilen men kunde oskadd krypa ut genom passagerarsidan. Även den händelsen blev en vändpunkt.

Läs även: Skådespelaren Henrik Norlén: ”Det tog många misslyckanden innan jag hittade rätt i livet”

– När jag satt i diket tjugo meter från bilvraket och såg livet passera revy kände jag att jag inte ville dö utan att först ha försonats med min äldsta dotter. Hon var det av barnen som tog skilsmässan allra hårdast.

– Vi hade inte kontakt på fyra år efteråt. När jag försökte ringa eller sms:a henne fick jag aldrig något svar. Men då hon fick höra av sin mamma att jag hade kört av vägen svarade hon plötsligt i telefonen. Sedan dess har vi börjat att återuppbygga vår relation och hitta tillbaka till det vi uppskattar hos varandra. Jag är lycklig över att vi har kommit så här långt i vår återförening.