Cecilia fick hjälpa till att rehabilitera fåglar: ”Tur att det finns människor som vill ta hand om skadade djur”

I Cecilia Bollviks varsamma händer ligger duvan helt stilla och lugn. Den ska strax återfå friheten efter att ha vårdats hos ”fågeldoktorn” och konstnären Staffan Ullström i Gällersta söder om Örebro.

När Cecilia lyfter upp armarna och öppnar händerna tar duvan några kraftfulla vingslag och flyger iväg mot ett par höga silos där det finns en flock artfränder.

– Vad roligt det är att få vara med och få ge ett par ­”patienter” friheten åter efter lyckad behandling, säger hon.

Vi är på ett industriområde strax utanför Kumla. Cecilia och hennes man har just varit på studiebesök hos viltrehabiliteraren Staffan Ullström och dagens besök kröns med att två stadsduvor, som vårdats några veckor hos honom, ska ”skrivas ut”.

– Jag släpper gärna duvor här i industriområdet eftersom jag vet att en flock med deras artfränder håller till här och som de kan förena sig med, berättar han.

Cecilia får äran att släppa en av duvorna och det går bra. Men det verkar som de vant sig vid Staffan och sällskapet av varandra i hans voljär i Gällersta. De håller ihop och först landar de på hans bil innan de båda sätter sig på asfalten en bit bort.

– De kommer att flyga upp till de andra duvorna som håller till vid den höga silon. De måste bara vänja sig lite vid friheten först, säger Staffan Ullström.

Hemmets Journal uppfyller drömmar

Cecilia Bollvik följer duvorna med blicken så länge hon kan se dem. Det var precis det här hon ville uppleva när hon skickade in kupongen till vår tävling ”Hemmets Journal uppfyller dina drömmar” ­tidigt i våras.

– Det har verkligen varit en intressant dag, säger hon.

Cecilia är en av de fyra ­läsare som Hemmets Journal hjälper att förverkliga en gammal dröm när vi för sjätte året i rad genomför vår populära tävling.

När vi ringde upp Cecilia för att meddela att hon var en av vinnarna berättade hon att hon arbetat hela sitt yrkesverksamma liv med kor – nämligen som avelsrådgivare.

– Men jag har bara arbetat med tamboskap. Därför hade det varit kul att få se hur man tar hand om vilda djur.

Intresset för fåglar väcktes av hennes svärfar som var den kände ornitologen och fågelfotografen Rune Bollvik som skrivit flera fågelböcker. Hennes man Anders har under åren lärt henne skilja på olika arter.

Hennes fågelintresse har dessutom lett till att hon själv har tagit hand om skadade djur hemma i huset i Vrena strax väster om Nyköping.

– Det har varit allt från småfåglar till skator, kråkor och till och med en fiskgjuse. Skatan blev halvtam och satt på våra axlar innan den tyvärr togs av höken, berättar hon.

Fågeldoktorn Staffan Ullström

När vi på tidningen fick höra om Cecilias intresse för rehabilitering av skadade fåglar och hennes släktskap med den legendariske Rune Bollvik frågade vi Staffan Ullström, som ingår i Katastrofhjälp Fågel och Vilt, KFV, om han kunde ta emot henne och hennes man Anders på sin gård i Gällersta.

Det ville han gärna. Staffan Ullström, 76, är inte bara känd som fågeldoktorn. Han är även en välkänd konstnär och han har deltagit med sina naturmotiv i flera utställningar och har illustrerat flera fågelhandböcker.

Dessutom träffade han Rune Bollvik personligen flera gånger på 60- och 70-talet.

– Jag har bara ett par stadsduvor och en gräsandshona här just nu. Fram till för ett par dagar sedan hade jag även en lappuggla i min vård. Den hade flera frakturer på ena vingen och tyvärr var den i så dåligt skick att den inte gick att rädda, berättar han när vi en tidig morgon kommer hem till hans gård.

Det är svårt att på förhand veta vilka fågelarter som vårdas hos Staffan, även om det är ett stort flöde av patienter till honom. Han startade sin viltakut för tjugo år sedan och årligen tar han hand om ett 50-tal djur, företrädesvis ­fåglar.

– Jag är den enda viltrehabiliteraren i trakten och det får till följd att jag har ett stort upptagningsområde. Telefonen ringer hela tiden och det händer ofta att det kommer hit folk så långt från som ­Eskilstuna och Västerås med skadade fåglar.

Samarbetar med en veterinär

Ofta handlar Steffans arbete om ren telefonkonsultation. Ibland kan han tidigt avgöra om det ens är någon idé att försöka rehabilitera fågeln. Handlar det om fåglar som flugit in i en fönsterruta kan han råda uppringaren att lägga den skadade i en skokartong och se om den kvicknar till av sig själv. Ibland åker han ut för att hämta skadade djur.

Då brukar han ha en skylt i framrutan på sin bil med texten ”Fågeldoktor på utryckning”.

– Jag kallas fågeldoktorn, men jag är ingen veterinär. Jag kan lägga enklare förband och ge skadade fåglar vatten och mat, men jag samarbetar däremot med en veterinär som kan ge mer avancerad vård.

När Cecilia berättar hur hon tagit hand om skadade vilda fåglar, och får veta av Staffan att hon gjort helt rätt, säger hennes man halvt på skämt:

– Det blir kanske så att jag får bygga en voljär hemma i trädgården.

Släpper ut de rehabiliterade fåglarna

Hennes vana och försiktiga handlag märks när hon tillsammans med Staffan går in i en av de stora fågelburarna (voljärerna) han har på sin gård.

Först flyger duvorna lite skrämda runt henne, men det dröjer inte länge innan de ­lugnar ner sig och hon kan till och med fånga en av dem försiktigt i händerna utan att behöva använda håven som Staffan erbjuder henne.

– Den ena duvan var knappt flygfärdig när den kom till mig. Den andra kom en man från Vivalla i Örebro med. Han hade hittat den på marken och körde hit med den.

Det är de två duvorna som Staffan och ­Cecilia efter en okulär besiktning placerar i två rymliga ­burar och sedan kör med till Kumla där de släpps fria.

Gräsandshonan får dock vara kvar i Staffans vård ett tag till. När Cecilia håller henne visar Staffan skadorna hon har i huvudet.

– Hon har blivit överfallen av några hannar som hackat på henne. Det är ett grymt beteende som inte är så ovanligt bland gräsänder, berättar han.

När Cecilia och maken ­Anders sätter sig i bilen för att åka tillbaka de drygt tio milen till Vrena säger hon nöjt:

– Det här var både en lärorik och intressant dag. Det är tur att det finns människor som vill offra tid och arbete på att ta hand om skadade fåglar och däggdjur.