Håkan, 74, springer maraton på Nordpolen – vill samla in pengar till fattiga barn

I juli i år går North Pole Marathon av stapeln. Håkan Jonsson planerar att stå på startlinjen. Den 7 juli bordar han en isbrytare som efter en flera dagar lång resa ska släppa av deltagarna i Norra ishavet där maratonloppet genomförs på tjock havsis. Alla deltagare springer i flytväst eftersom det finns både sötvattenpölar och öppna hål i isen. 

– Jag ser fram emot det – med skräckblandad förtjusning, säger han och ler.

Håkan fyller snart 75 år och kan blicka tillbaka på ett spännande liv där han bland annat har sprungit maraton på några av världens mest extrema platser. Fortfarande springer han nästan varje dag, men maratonloppet i Nordpolen blir det sista.

– Efter detta lägger jag löparskorna på hyllan, säger han med eftertryck.

Läs även: Bengt, 90, gör traktormodeller i miniformat: ”Jag tänker aldrig sluta leka!”

Stark längtan österut

Maratonintresset väcktes relativt sent i livet. Men entusiasmen för resor började tidigt. 1976 packade Håkan ryggsäcken och liftade ner till Istanbul där färden gick vidare till Indien och Nepal med buss. Året därpå åkte han Transsibiriska järnvägen genom Sovjetunionen hela vägen bort till Japan och vidare till Sydostasien. 

– Det var annorlunda att resa på den tiden, i Indien reste man ofta med koleldade tåg där man klev på ren och nyduschad och gick av helt svart i ansiktet av smuts, säger han och skrattar.

I arbetet som läkare jobbade han senare i livet med biståndsorganisationer med fokus på Indien och adopterade även tre barn från landet.

– Jag har alltid haft en stark längtan österut, framför allt till Indien, säger Håkan Jonsson som även räknar Sydafrika och Nepal till sina favoritländer. 

Sprang på kinesiska muren

Strax efter att han fyllt 50 år genomförde han ett maraton och en Iron Man-tävling hemma i Sverige. Ett par år senare åkte han till Kina för att springa ett av världens tuffaste maraton – Great Wall Marathon, tillsammans med sin son som då var 19 år. 

– Jag hade aldrig varit i Kina, som var ett helt annat land på den tiden. En del av loppet sprang man på den kinesiska muren och genom byar på landsbygden bland höns och gamla tanter. Det var en häftig upplevelse att få göra det tillsammans med min son.

Läs även: Sune, 82, är naturguide i Härjedalen: ”När jag bodde i Stockholm längtade jag efter skogen”

Några år senare kittlade det i maratonnerven igen, då anmälde han sig till Kilimanjaro Marathon i Tanzania. 

– Där träffade jag en tanzanisk löpare som jag gjorde sällskap med hela loppet. Han var från en stad från foten av Kilimanjaro, och han sprang för det tanzaniska landslaget. Vart vi än kom så hejade folk på honom, och när vi sprang in i mål tillsammans på en fullsatt arena blev det ett förfärligt oväsen. Det var en otrolig upplevelse!

Samlat in 1,5 miljoner till välgörenhet

Det var under en maratonresa till Sydafrika som Håkan Jonsson kom i kontakt med den svenska läkaren Ingrid le Roux som har beskrivits som ”en gudagåva till Sydafrika” av landets tidigare ärkebiskop Desmond Tutu. När Håkan fick ta del av hennes ­arbete med barn i Kapstadens värsta kåkstäder inspi­rerades han att vilja göra skillnad och startade en egen insamling under parollen ”Låt fler få fylla fem”. 

Det blev starten på ett långt samarbete med organisationen Act Svenska kyrkan som han numera är ambassadör för. Hittills har Håkans insamlingar i samband med lopp och föreläsningar inbringat 1,5 miljoner kronor till välgörenhet.

– Jag stör mig på att det finns så mycket orättvisor i världen – att det betyder så mycket var man är född och vilka föräldrar man har. Oavsett hur man ser ut eller var man kommer ifrån så hör vi ta mig tusan ihop! säger han.

Maraton över hela världen

Sedan dess har Håkan sprungit maraton över hela världen, från Sydney och New York till Paris, Rom och Buenos Aires. Men det är de mest extrema utmaningarna som han minns bäst. Som Petra Desert Marathon­­ i den jordanska öknen, där han sprang i 35-gradig ­värme, och Everest Base Camp Marathon som startar på 5 000 meters höjd i Himalaya. Hittills har han aldrig brutit ett lopp, men i Everest var det nära ögat.

– Man vandrar upp till Mount Everests Basecamp och sover två nätter där uppe. Sedan springer man nedför – men det är inga preparerade stigar, utan loppet går över stock och sten. Efter 5 kilometer fick jag väldigt ont i ryggen. Sedan tappade jag fullständigt kraften i höger ben. Jag kunde inte springa, utan var tvungen att gå och ramlade omkull hela tiden. Hade jag inte haft en sherpa som tog hand om mig hade jag nog vandrat omkring där fortfarande, säger han.

Läs även: Ensamresenären Ingvar, 76, har åkt på 200 gruppresor: ”Inget blir bättre av att sitta hemma”

Eftersom det är så extrema förhållanden har löparna getts möjlighet till en övernattning under loppets gång. Efter en god nattsömn vaknade Håkan upp pigg och kunde ta sig hela vägen i mål. 

– Det blev ett fasligt hallå när jag stapplade över mållinjen med klumpiga steg, folk trodde inte sina ögon.

När han kom till Antarctic Ice Marathon hade Håkan fyllt 67, och ett år tidigare hade han opererats för prostatacancer. Det var 20 minusgrader och blåst och han sprang i sju timmar innan han nådde mål. Trots detta har han fina minnen från loppet som han sprang tillsammans med sonen Andreas.

– Det var en fantastisk upplevelse att blicka ut över en obruten horisont och stora bergsformationer, folk känner inte till att det också finns höga berg i Antarktis, säger han.

Drivs av viljan att hjälpa andra

 I och med loppet på Antarktis blev Håkan som ende svensk invald i 7 Marathons Club, ett sällskap med cirka femhundramedlemmar som alla sprungit maraton på samtliga kontinenter i världen.

Målet har aldrig varit att vara snabbast eller bäst, tvärtom kallar han sig för en ”slow runner”. Istället menar han att drivkraften är att göra en insats för de fattiga barn han har mött under livet.

– Att springa är inte alltid kul. När det är tufft under ett lopp så ser jag en liten tjej framför mig som jag träffade i kåkstaden Khayelitsha i Kapstaden – en väldigt hård miljö att växa upp i. Det är hon som motiverar mig att fortsätta när det är kämpigt. Att få vara med och göra skillnad. Det finns få saker som är så inspirerande som att hjälpa andra människor.

Läs även: Aron Andersons makalösa äventyr – för barnens skull: ”Dragit in omkring 13 miljoner kronor”

Artikeln publicerades först hos Vagabond