Malou von Sivers: “I det ögonblicket insåg jag att jag kommer att dö”

Sist jag träffade Malou von Sivers hade hon precis skadat sig i en skidolycka och var osäker på om hon skulle våga stå på ett par skidor igen.

– Jag var på skidsemester i Verbier med familjen. Det var dimma och jag kände redan på morgonen att jag inte borde åka men vid lunch tänkte jag ändå att det var okej att åka upp, säger Malou när vi ses.

Dimman var tät den där dagen och familjen åkte på en sträcka som Malou trodde var en bred backe.

– Jag var sist och svängde ut över kanten. I det ögonblick då jag såg två klippblock nedanför mig insåg jag att jag kommer att dö. Det var det värsta jag varit med om. Jag föll tio meter men hade sådan enorm tur eftersom jag föll precis mellan klipporna, vilket gjorde att jag inte studsade vidare utför stupet. Det var en nära döden upplevelse, säger Malou.

Det snöade allt mer och Malou var rädd att ingen skulle hitta henne där hon låg skadad. Men till slut fick hon hjälp. På grund av dimman och den svårtillgängliga platsen där Malou befann sig kunde inte en helikopter landa. I stället lyftes hon upp i en släde och därefter drog sex personer sakta upp Malou, centimeter för centimeter uppför stupet.

– Färden nedför backarna till den väntande ambulansen var en mardröm i smärta, berättar Malou.

Malou bröt benet och fick en mycket allvarlig fraktur där alla mjukdelar trasades sönder. Snart har ett år gått sedan olyckan och Malou vet inte om hon någonsin kommer våga åka skidor igen.

– Jag har gått igenom trauma-bearbetning men känner fortfarande rädsla för höga höjder och stup. Det finns annat som är roligare i livet än att åka skidor, även om min man Sten inte skulle hålla med, säger hon.

Återupptar Malou möter

På grund av olyckan fick man skjuta på vårens säsong av Malou efter tio som också kom att bli den sista.

– Det var ett oerhört svårt beslut att efter 16 år lägga ner ett program som betytt så mycket för mig, för tv-publiken och som hunnit bli en institution. Men när TV4:s ledning ville att jag skulle återuppta Malou möter med exklusiva intervjuer så kändes det som en rolig utmaning. Stänger man inte en dörr, så öppnas inte en ny, menar Malou.

Hon kommer att sakna sina fantastiska medarbetare, den kreativa friheten, Bokklubben, Filosofiska salongen, Perspektiv och Doktorerna och inte minst gensvaret från tittarna.

Men nu har hon alltså återupptagit sin intervjuserie Malou möter där hon ska intervjua svenskar och internationella personer. Senast nu under hösten kunde man se henne göra djupintervjuer med de åtta partiledarna inför valet.

Det som driver Malou i mötet med tv-jobbet och i mötet med andra människor är hennes nyfikenhet.

– Nyfikenhet och ett sökande efter att bättre förstå den jag intervjuar. Sedan är förhoppningen att det blir ett samtal som kommer längre och djupare än andra intervjuer och kommer att engagera tittarna.

Aktuell med ny roman

År 2017 debuterade Malou som författare och nu är hon aktuell med romanen Hon som hade allt som handlar om en välbeställd familj där en av döttrarna fastnar i missbruk och senare hemlöshet på Stockholms gator och en dag hittas död. Med denna historia vill Malou komplicera modersrollen och ge en skildring av vad som kan hända bakom polerade ytor i fina kretsar när man stänger allt inom sig.

– Min romantrilogi skrev jag med mitt eget blod eftersom den tog avstamp i en frågeställning om min pappa som jag burit med mig hela livet. På det sättet skrev den sig själv, hur konstigt det än låter, även om det tog tio år. Den här nya romanen var lättare på ett annat sätt eftersom jag fantiserade fritt och inte behövde tänka på om någon familjemedlem skulle ta illa upp. Men den var svår på ett annat sätt eftersom den behandlar ett tungt ämne, säger Malou.

Svåra ämnen som missbruk, hemlöshet och psykisk ohälsa tas upp.

– Jag önskar att man ska fundera över vad tystnad och hemligheter som drivs av skam gör med barn i en familj. Jag tror att den där besattheten att till varje pris hålla upp en snygg fasad, framför allt hos ängslig medelklass, är förödande.

Malou menar att hon under sin egen uppväxt har sett vad skam gör med människor, men hon har också intervjuat många människor som tagit mod till sig och berättat om skammen för att bryta tabun och hjälpa andra.

– Föreställningen om att vissa saker bara händer andra och inte mig tror jag är farlig och skapar ett vi och dem.

Malou förlorade sin mamma

På frågan om barndomen då Malou blev misshandlad av sin pappa påverkat henne i denna skrivprocess, svarar hon:

– Ja, jag tror att den erfarenheten har gjort att jag lättare kan leva mig in i mina karaktärers utsatthet.

Vad som kan döljas bakom fina och välpolerade ytor är sådant som Malou sett både privat och i sitt jobb.

– Framför allt drabbas barnen i familjer som har en tystnadskultur väldigt hårt och de bär med sig detta som ett sår hela livet. Men samtidigt tror jag att till exempel terapi och öppenhet kan läka såren.

I centrum står relationer mellan systrar, mödrar och döttrar. Även om Malou hämtat en del inspiration från sitt eget liv har hennes berättelse inte andra likheter med henne själv.

– Jag har en syster och en bror. Den här historien har ingen större likhet med min familj. En viktig och drivande person i boken är modern men hon är inte som min mamma var. Samtidigt hämtar man som författare alltid mycket från sin egen historia och sina känslor, omedvetet eller medvetet.

Nyligen förlorade Malou sin mamma och för Malou känns det för tidigt att kunna sätta ord på den tomhet hon känner.

– Det tar tid att förstå att hon inte finns. Sorgen har ännu inte hunnit ikapp mig. Nu är det mest ljusa minnen som kommer upp.

Malou beskriver relationen till en förälder som komplex.

– När jag växte upp ville jag inte bli som mamma, en hemmafru utan yrkesambitioner. Nu har jag förstått att hennes förmåga att vara vardagsnöjd, leva i nuet och känna tacksamhet över livet är något som jag värdesätter och känner att jag fått från henne.

Sin mamma beskriver Malou som ”tillåtande och väldigt rolig”.

– Hon var den som alltid fanns där. Men när jag och mina syskon hamnade i grubblerier så sa hon till oss döttrar: ”Ta på dig något snyggt och sminka dig så ska du se att det känns bättre. Grubbla inte så mycket, lev istället.” Det hjälpte inte alltid förstås, men nu förstår jag att hon kanske höll på med sin egen KBT-terapi utan att veta om det. Skämt åsido. Hon var en okomplicerad person på både gott och ont. Vi hade ett annat temperament efter vår pappa, berättar Malou.

Har blivit farmor

Begravningen upplevde Malou som väldigt vacker och ljus.

– Det var en fin ceremoni med mycket musik som blev en bearbetning av sorgen för oss barn. Det var fint att samarbeta kring begravningen och det kittade oss samman på ett nytt sätt. Begravningen kändes gudomlig. Att döden gör livet ännu starkare blev tydligt. Det var fantastiskt att se hur många människor en enda person kan påverka under sin långa livstid. Jag hoppas att mamma är på en ljus plats där hon nu kan dansa och skratta.

När ett liv släcks, föds ett nytt. Drygt en vecka före hennes mammas bortgång fick Malou sitt första barnbarn. Malou beskriver honom som ett underverk och tycker förstås att han är det vackraste barn hon någonsin sett.

– Han verkar nöjd med livet, äter och växer så det knakar. Han har en fin liten grop i hakan, mörka ögon och uttrycksfulla ögonbryn.

Men det som Malou tycker är nästan mer fascinerande är att se sitt eget barn, hennes son, bli förälder. Malou förklarar att han och svärdottern är väldigt coola föräldrar båda två.

– Barnbarnet är bara två månader och jag har redan fått träffa honom mycket, vilket jag är så tacksam för. Jag försöker att inte lägga mig i, men vill finnas till hands när de behöver mig. Hur det blir sen vet jag inte, men jag har bestämt mig för att finnas där för honom så mycket jag kan och får.

Malou om att fylla 70

Malou och Sten har nu varit ett par i över 40 år. Det är en relation som hon värderar kanske mer i dag än tidigare.

– Vår relation är varm, kärleksfull och tillitsfull. Vi kom nog varandra ännu närmare efter olyckan och kände hur skört livet kan vara, men också starkt. Sten är mitt allt. Han är mitt golv, mitt tak och mina väggar. Men vi tillåter också varandra att leva våra egna liv med vänner, jobb och intressen. Annars hade det nog inte fungerat så bra, menar Malou.

Hur känns det att snart fylla 70?
– Jag tänker inte på det. Det är ett bra tag kvar. Flera månader. Jag skulle vilja vara den jag är idag, men 40 istället och ha ännu mer tid framför mig. Fira kommer jag att göra. Jag tycker man ska fira allt som går att fira.

Att kroppen åldras, hur bemöter du detta faktum?
– Jag känner inte av min ålder särskilt mycket. Kanske för att jag jobbar med olika åldrar och vi har ett gemensamt mål. Det positiva är att jag är säkrare, har erfarenhet som efterfrågas och kan luta mig mot detta och njuta i stället för att rusa vidare mot nästa mål.

Vad ger dig livsglädje?
– Min familj, mina vänner, mitt jobb och mina hundar. Jag har ett fantastiskt liv.

Finns det något som ­skrämmer dig?
– Att tiden går så fort. Även om mamma hade det bra på sitt äldreboende så såg det inte kul ut att tappa minnet och sitta i rullstol. En känsla av att bli en börda och att sitta där och vänta på döden. Det skrämmer mig.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Massor. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Skriva nya romaner. Har redan börjat på en ny. Att få intervjua de personer som vi nu satt upp på vår önskelista, att få vara med och se mina barnbarn växa upp. Sen har jag flera drömprojekt. Att vara en kreativ och nyfiken person innebär att man aldrig har tråkigt.