Lise jobbar som rättsläkare: “Jag orkar tack vare mina fantastiska kollegor”

I det traditionella läkaryrket fanns det inte tillräckligt med tid för patienterna, tyckte Lise. I stället fann hon rättsmedicinen, där hon har tid att fördjupa sig i detaljerna.

På en brottsplats tar rättsläkaren hand om liket, medan polisens tekniker ansvarar för insamling av övriga bevis. Vi bär dräkt, handskar och mask och vi försöker fastställa tidpunkten för brottet genom att bland annat mäta kroppens temperatur.

När vi är klara flyttar vi över kroppen till en liksäck som sedan transporteras till rättsmedicin i Århus. Här påbörjas obduktionen, vilket är en längre process där vi går igenom kroppen från topp till tå, inifrån och ut. Det får inte finnas minsta detalj som inte är utredd, för fallet ska belysas så ingående som möjligt. Polisen är närvarande under hela obduktionen.

Blodet påverkar mig inte. När jag går in på rättsmedicin och öppnar liksäcken går jag helt upp i min yrkesroll. Om det till exempel handlar om ett knivhugg kan jag bidra till att hitta mordvapnet. Jag kan dock bli påverkad på själva brottsplatsen. Inte så mycket att jag inte kan jobba professionellt, men jag är inte opåverkad. Vi går ju in i folks hem och där finns det spår efter det liv som de har levt – till exempel en kylskåpsmagnet med ordet ”mamma” eller små lappar av typen: ”Kom ihåg matlådan på onsdag.” Det fanns liv där och nu finns det inte mer.

Foto: Mikkel Bækgaard

Kollegorna är viktiga

I ett fall tangerade ett mord mitt privatliv. Det var obehagligt. Det var jul och jag hade precis köpt julklappar, bland annat några barnkalsonger med ett speciellt mönster på. Senare kallades jag till en brottsplats där offret var ett barn och barnets kalsonger hade exakt samma mönster som de jag precis köpt. Jag fick lov att gå tillbaka till affären och byta kalsongerna. Det blev för mycket för mig.

Det hela är väldigt våldsamt, men det är vardag för mig. En viktig orsak till att jag orkar med jobbet är mina fantastiska kollegor. Eftersom vi inte kan prata med
andra om det vi gör – dels på grund av sekretessen, dels för att andra kan tycka att det är motbjudande – så utnyttjar vi varandra till det.

Vi har en ganska morbid ton oss emellan, men vi kan inte låta bli att dela detaljer och erfarenheter med varandra. Vi kan absolut sitta och äta lunch tillsammans och prata om alla möjliga kroppsvätskor.

Jag tog läkarexamen 2008, men jag trivdes inte inom sjukvården eftersom tiden inte räckte till för patienterna. Så jag ville testa något nytt och rättsmedicin har visat sig vara min grej. Jag har världens bästa jobb, för här finns det tid att fördjupa sig i de viktiga detaljerna.

Scroll to Top