Helena Bergström om vännen Anna Lindh: “Det var så fruktansvärt, en förlust på alla plan”

Första gången Helena Bergström mötte Anna Lindh var Anna kulturborgarråd och Helena ny på Dramaten.

– Anna skulle sätta ihop en delegation på fyra, fem personer med olika perspektiv på kulturen i stan och ville
ha med mig, berättar Helena. Vi träffades i hennes rum i Stadshuset och hon sa: “Titta vilket stort och fint rum jag har.” Oj! minns jag att jag tänkte. Vi var båda så unga.

Man kan ana ett leende i Helenas röst.

– Efter det sågs vi då och då under åren som gick, men aldrig privat, fortsätter hon. Det var först mot slutet som vi träffades på det sättet. Jag hade gjort rollen som Annika Bengtzon i filmatiseringen av Liza Marklunds Sprängaren. Liza och jag kom varandra nära och hon var även vän med Anna. Liza bjöd på tjejmiddagar och där fick jag lära känna Anna på ett annat sätt än tidigare.

I år har det gått 19 år sedan Anna Lindh attackerades på varuhuset NK i Stockholm och i höst sänder P1 en
ljuddramaserie om Anna och tiden kring mordet på henne – regisserad av Helena och del i ljuddramasatsningen Före–efter, om historiska brytpunkter i Sverige.

– När jag fick frågan hade jag egentligen helt andra saker planerade, säger Helena. Men jag kände så starkt att jag ville göra det. Det kändes otroligt viktigt.

Helena tystnar ett ögonblick och lägger därefter till:

– Det finns ett före och ett efter Anna Lindh. Det gör verkligen det. Anna drabbade så många med den person hon var, vilken politisk åsikt man än hade. Jag tror att vi var flera som såg henne som en sorts framtid för Sverige och hoppades att hon skulle bli vår första kvinnliga statsminister. Att det dröjde så lång tid innan det blev verklighet med en kvinnlig statsminister, i det jämställda land vi tror oss leva i, är ändå anmärkningsvärt.

Hur kunde det hända?

När Helena det där septemberdagen 2003 fick beskedet att Anna blivit knivskuren var det Liza Marklund som ringde.

– Jag filmade The queen of Sheba’s pearls med Colin i England och bodde under inspelningen i Exeter, berättar Helena. Den första reaktionen var: Hade Anna ingen livvakt? Hur kunde det hända?

Helena gör en kort paus men fortsätter snart:

– I början sades det att det nog inte var så farligt. Men jag fick en dålig magkänsla. Det var så jäkla obehagligt. Efter Palme … hur kunde det hända igen? Så makalöst märkligt. Jag tror att många kände så.

Även dödsbeskedet fick Helena från Liza.

– Det var så fruktansvärt, en förlust på alla plan – inte minst med tanke på Annas familj, hennes barn. Hon var en mamma mitt i livet och en politiker som betydde så mycket.

Kort därefter blev Helena tillfrågad om hon ville sitta i styrelsen för Anna Lindhs minnesfond.

– På det sättet var det som om jag efter Annas död kom henne nära. Jag tvekade aldrig och satt i styrelsen i tio år. Det blev väldigt intensivt eftersom jag var djupt engagerad. Att föra Annas talan vidare, att kämpa mot orättvisor och förtryck, kändes viktigt. Jag fick dessutom lära känna många fantastiska personer, bland andra Ingvar Carlsson och Jan Eliasson som jag under en tid var på föredragsturné med.

Det ljuddrama som nu har spelats in är gjort i Annas anda, poängterar Helena.

– Det har ett kvinnligt perspektiv och jag var stenhård med att det inte skulle bli en actionserie. Jag kan varenda sekund i varje klipp. Jag och den fantastiske ljudteknikern Nima Shams har vägt vartenda ljud på guldvåg. Det var ett väldigt koncentrerat arbete. Jag är glad att det är just ett ljuddrama, där lyssnaren får skapa sina egna bilder, och inte en filmatisering.

Komplex situation

Hon är allvarlig när hon fortsätter tala om arbetet med ljuddramaserien.

– Det var en enorm balansgång att berätta historien om mannen som var förövaren. Han sökte hjälp flera gånger före händelsen. Det ville vi berätta, men utan att lägga en sympatikofta över det. Jag tror att Anna skulle ha uppskattat det, att vi beskriver komplexiteten i situationen som den var.

– Det handlar bland annat om psykreformen och om misstag som gjordes på så många plan. Det var viktigt att få med den biten men samtidigt hämta hem det till Anna – vem var hon, vad stod hon för?

På frågan hur det var för Helena personligen att arbeta med serien om mordet på Anna svarar Helena:

– När jag letade i det dokumentära materialet drogs jag in emotionellt, förstås. Men när man sätter igång och jobbar är det rent professionellt. I slutet av sista avsnittet finns ett klipp där Anna, efter att ha blivit vald till SSU:s första kvinnliga ordförande, säger: “Jag hoppas kunna inspirera andra tjejer.” Det hoppas jag att hon fortfarande kan göra. Jag är jätteglad och stolt över att jag gjort den här serien. Det finns en vilja att berätta något mer än om själva mordet och det hoppas jag att Anna skulle ha gillat.

Före–efter: Anna Lindh 2003

Första avsnittet av radiodramaserien sändes i P1 den 24 september. Alla sex avsnitten är tillgängliga på sr.se och i Sveriges Radios app.