Lovisa startade bokklubb med sin farmor: “Vi tänker inte så mycket på åldrarna”

På bordet i vardagsrummet hemma hos Lovisa Måsbäck, 28, ligger ett exemplar av Sommarboken av Tove Jansson. Det är en av de mest omtyckta vuxenböckerna av den finlandssvenska författaren som gav oss
Mumintrollen.

Det är också den som Lovisa valt till månadens läsning i bokklubben som hon och hennes farmor Ann-Marie Måsbäck, 87, startade för några år sedan.

Den här tisdagskvällen, när vi får vara med, är det dags för det regelbundna månadsmötet med te och smörgåsar och en livlig diskussion och analys av boken.

– Jag läste Sommarboken för länge sedan, men jag måste säga att det var roligare att läsa om den nu när jag själv kan relatera till hur det är att vara farmor, säger Ann-Marie.

Hon får snabbt svar av Ellen Jokela Måsbäck, 34, som sitter mittemot henne runt soffbordet.

– Jag vet ju inte hur det är att vara farmor, men jag gillar Tove Janssons sätt att skriva. Det är lekfullt och ibland lite överraskande.

– Där är jag inte helt överens med dig, säger Måna Roos. Jag tycker ibland att hennes språk är för korthugget.

Det vi är med på är en bokcirkel där tre generationer kvinnor träffas en gång i månaden för att prata om en bok som de alla har läst sedan förra gången de träffades.

Egentligen är de sex medlemmar i klubben, men just den här dagen kunde inte Besse, eller Elisabeth Bengtsson Hurtig som hon heter och som representerar mellangenerationen, vara med.

– När vi startade bestämde vi oss för att vara sex medlemmar i bokcirkeln. Om man är fler hinner inte alla säga vad de tycker och om man är färre märks det mer om någon skulle få förhinder och inte kan komma på ett möte, säger Lovisa.

Får inte vara något tjafs

Det var Lovisa som tog initiativet till att bilda bokklubben. När hon slutade sin tidigare anställning i en bokhandel i Lund saknade hon de dagliga diskussionerna om böcker som hon haft med kunderna.

Hon pratade med sin farmor Ann-Marie om tankarna på en bokcirkel och hon var genast med på noterna.

– Jag har tidigare varit med i en bokklubb i 30 år, men våra möten hade runnit ut i sanden i takt med att medlemmarna blev äldre och föll ifrån. Så jag blev glad när Lovisa ringde och frågade om jag ville vara med i en bokklubb tillsammans med henne.

Ann-Marie kontaktade i sin tur två av sina tidigare lärarkollegor från Klostergårdsskolan i Lund – Birgitta Torstensson, 82, och Måna Roos, 82 – som tyckte det lät som ett mycket intressant förslag.

Under tiden försökte Lovisa rekrytera sin syster, men hon var inte intresserad. Däremot ville hennes kusin Ellen Jokela Måsbäck gärna vara med.

– Vi bestämde från början att det inte skulle vara något tjafs. Vi träffas en gång i månaden hemma hos varandra och det enda som är tillåtet att bjuda på är te och smörgåsar eftersom vi inte ska försöka bräcka varandra. Böckerna är det viktiga.

Den sjätte medlemmen, Elisabeth Bengtsson Hurtig, fick höra talas om bokcirkeln och frågade om hon fick vara med.

– Det är ett mycket roligt sätt att umgås över generationsgränserna. Vi har varit med om mycket mer än Lovisa och Ellen och tolkar ibland det vi läser på ett annat sätt än de gör, säger Birgitta.

Sedan starten har medlemmarna läst ett 20-tal böcker som de sedan har diskuterat när de träffats. Det har varit författare från så vitt skilda områden som fantasy till svenska klassiker av till exempel Moa Martinson.

– Sedan jag gick med i bokklubben har jag läst 20 böcker som jag annars inte skulle ha läst. Jag läser i stort sett bara fantasyböcker om jag själv får välja, säger Ellen som är dyslektiker och som laddar ner böckerna de väljer via appen Legimus.se.

Måste vara snabb

Ann-Marie, Måna och Birgitta hade aldrig läst någon fantasybok. Nu har de bland annat läst Neverwhere av Neil Gaiman. När de sedan diskuterade den upptäckte de att de hade tolkat handlingen på olika sätt.

– Det är det som är så roligt. Vi är i olika åldrar och olika skeden i livet. Ett par av oss har barnbarn och till med barnbarnsbarn medan Ellen är småbarnsmamma. Det gör att vi ser saker ur olika perspektiv, säger Måna.

– Men samtidigt är det egentligen inte så stor skillnad mellan oss. Vi är på sätt och vis fortfarande 25 år i huvudet och när vi träffas i bokcirkeln är vi inte farmor och barnbarn utan vänner och tänker inte så mycket på åldrarna, säger Ann-Marie.

Oftast är det Lovisa som kommer med förslag på vilka böcker de ska läsa. Ett krav är att den ska vara utgiven på pocket för att den inte ska vara för dyr om den måste köpas, och helst ska den finnas att låna på biblioteket.

– Men där måste man vara snabb. Det har hänt att jag kommit till biblioteket och bibliotekarien, som känner till vår bokcirkel, säger att Birgitta redan varit där och lånat deras enda exemplar, säger Ann-Marie med ett skratt.

Den första boken de läste tillsammans i bokklubben var Gästkatten av Takaskhi Hiraide. Andra böcker som gjort lite extra avtryck i de sex kvinnornas medvetande är till exempel Små eldar överallt av Celeste Ng och Binas historia av Maja Lunde.

– Den tyckte jag var lite obehaglig, säger Birgitta.

Alla förslag till böcker går inte hem. En som de övervägde var Ett år av vila och avkoppling av Ottessa Moshfegh.

– Men jag läste lite i den och den handlade bara om droger och sex. Det var knappast vila och avkoppling, säger Ann-Marie med ett leende

Paus under pandemin

När pandemin slog till var bokklubben tvungen att göra ett långt uppehåll på grund av risken för smittspridning.

– Vi hade sista mötet den fjärde mars 2020 och bestämde att vi skulle ha nästa möte hemma hos mig månaden därpå, men det dröjde innan vi kunde träffas, berättar Lovisa.

Efter att tillsammans ha diskuterat vad de tyckte om Sommarboken är det dags för fika. Klockan börjar närma sig nio och det är dags att bryta upp.

Men innan kvinnorna skiljs kommer de överens om att de ska läsa Agnes Cecilia av Maria Gripe till nästa månads möte.