Petter Stordalen svarar på allt: ”Det finns inga hemligheter i mitt liv”

Ett kärt semesterminne som finns välbevarat i Petter Stordalens minnesbank är från sommaren 1982. Den 19-årige Petter åkte för första gången utomlands på egen hand. Resan gick till Mallorca där han hamnade
på ett Ving-hotell som var skräddarsytt för unga semesterfirare.

– Jag hade inte råd att övernatta där men jag träffade två tjejer som lät mig bo olovligt tillsammans med dem på deras rum. Den dåvarande chefen för hotellet hette Peter Grandell och är idag en av toppcheferna i Ving. Peter och jag skulle 37 år senare mötas igen när jag tillsammans med några andra övertog Ving.

Att den backpackande ynglingen vars blygsamma semesterbudget inte tillät legitimt boende på det anspråkslösa Mallorca-hotellet en dag skulle köpa hela Ving-koncernen låter nästan som en askungesaga.

Det har bara gått knappt tre år sedan Petter under en välbevakad presskonferens presenterades som den nya ägaren som hade räddat företaget undan konkurs.

När han stod där på podiet, sträckte armarna i luften och exalterat utropade ”detta är det jag älskar med företagande, detta är kultur” kändes det snarare som ett väckelsemöte.

Den jublande personalens välkomnande av honom kunde lika gärna ha varit mottagandet av en frälsande Messias som nedstigit på Vings huvudkontor i Stockholm för att ta koncernen in i framtiden. Petter hade all anledning att känna sig segerviss – ja, rent av oövervinnerlig som han själv betecknar känslan i sin nyutkomna bok Apollometoden.

Hans bolag expanderade på flera fronter och affärerna gick som tåget. Senare skulle han få anledning att fråga sig om pengarna hade förändrat honom. Jag undrar vad han kom fram till för slutsats. Petter är tyst en lång stund innan han eftertänksamt svarar:

– Jag tror att pengarna kanske var på väg att förändra mig. Uppköpen och hotellbyggena hade gjort mig lite fartblind.

Ångestfyllda nätter

Den där känslan av oövervinnerlighet kommer aldrig mer att kunna ta honom i besittning, nu när han vet hur snabbt allt kan vända. Fyra och en halv månad efter förvärvet av Ving var scenskiftet totalt: Vings semesterdestinationer var tömda på turister, Petters övriga hotell stod mer eller mindre tomma, flygplanen var parkerade på marken och kryssningsjätten Hurtigruten som Petter är delägare i hade sina fartyg liggande förtöjda i hemmahamnarna.

Många tusen personer måste permitteras eller sägas upp. Ett eskalerande pandemivirus hotade plötsligt att beröva Nordens hotellkung på hela hans livsverk.

I sin nya bok beskriver Petter vad oron gjorde med honom. De ångestfyllda nätterna då han vaknade badande i svett och gick upp och åt kaviar direkt ur tuben eller hundens korv. I vargtimmen satte han sig ofta vid datorn och försökte få överblick över situationen.

Som allra sämst mådde han i april 2020.

– Det var då jag såg konsekvenserna av pandemin. Det var lockdown i Norge, Finland och Danmark och restriktioner i Sverige. Informationen jag fick var att det skulle ta mellan två och sju år att ta fram ett vaccin. Jag tänkte: Ska det här aldrig ta slut? En norsk affärstidning skrev: ”Det finns inga möjligheter att Petter kan ta sina bolag igenom det här.”

Som så många gånger tidigare bestämde sig Petter för att överbevisa tvivlarna. Bolagen skulle komma ut på andra sidan med förnyad styrka. Pandemin var långt ifrån den första kris Petter genomgått i sitt liv.

Året innan dottern Emilie föddes förlorade han och hans dåvarande fru Ingrid ett barn halvvägs genom graviditeten. Många år senare var han tvungen att sätta livet på paus då hans andra fru Gunhild drabbades av en aggressiv bindvävssjukdom. När han nu stod inför ännu en gigantisk prövning kunde han hämta kraft från de otaliga sjukhustimmarna vid Gunhilds sida.

– I början sa många om Gunhild: ”Det där är hopplöst, det går aldrig!” Efter den första stamcellstransplantationen fick de rätt. Gunhild drabbades av återfall och hoppet var ute igen. Ingen hade genomgått en andra stam­cellstransplantation, Gunhild var den första i världen att göra det. Idag är hon helt frisk. Visst kan man säga att det är ett mirakel men det finns en enorm kraft i tro och hopp. Man måste bara bestämma sig för att man ska klara vissa saker.

Att klara sig igenom saker är inte det samma som att göra allting rätt. Petter sticker inte under stol med att han under pandemikrisen tog en hel del felaktiga beslut.

– Det finns många saker som jag hade kunnat göra annorlunda men hellre göra några fel än att inte göra någonting alls. Om ägaren och chefen är öppen med sina misstag blir inte de anställda heller rädda för att göra fel.

Även om Petter var fast besluten att ta sina bolag helskinnade ur krisen fanns det tillfällen då tvivlen kom krypande.

– Men det jag vill förmedla till folk är att det inte är farligt att tvivla ibland och vara lite rädd och osäker, bara du klarar av att prata om det med andra. Då blir plötsligt allt lite lättare att hantera.

Kärlek och skratt

Hans mod att visa sig sårbar välkomnades av nyblivna svenska flickvännen Märta. När Petter bekymrade sig över att hans upptagenhet av pandemikrisen kanske skulle få henne att lämna honom lugnade Märta honom med att hon tyckte ännu bättre om den Petter som befann sig i stormens öga än den Petter som hon blivit bekant med då allt gick hans väg. Den nye Petter var mindre avstängd, mindre av en robot, förklarade hon.

I sista stund innan Norge stängde gränserna lyckades Märta ta sig från Sverige till Petter i Oslo. Det som var tänkt som några dagars karantänsliv på tu man hand blev till hundra dagars isolering tillsammans. Petter är övertygad om att han hade klarat de affärsmässiga motgångarna betydligt sämre om han inte hade haft Märta vid sin sida.

– Märta var som ett gigantiskt supportteam i en enda person. Hon lagade mat till oss och så spelade vi kortspel och tittade på en massa svenska tv-serier. Ullared och Solsidan blev några av mina favoriter. Plötsligt fick jag utrymme att tänka på annat. Att vara kär och ha skratt och humor i tillvaron var enormt viktigt. Det gjorde att jag kunde fylla på mina batterier.

När jag försiktigt påpekar att det är en viss åldersskillnad mellan honom och Märta protesterar Petter på sitt karaktäristiskt rättframma sätt:

– Nej, åldersskillnaden är stor, Märta är 32 och jag är 59. Det är klart att jag har reflekterat över det. Men vad ska du göra om du blir kär? Märta och jag bestämde oss för att okej, nu ser vi hur det här går. Nu har det gått i över två år och vi har det bättre än någonsin tillsammans.

Tack vare Märta är Petter numera bosatt i Stockholm på halvtid. Det är också i den svenska huvudstaden som vi träffas, på ett av Petters sisådär 215 hotell i koncernen Nordic Choice Hotels. När vi kommit upp på takterrassen där bilderna ska tas svingar han sig spänstigt över glasavspärningarna och går ut på terrassens yttersta del som är avstängd för hotellgästerna. Vant och till synes helt ohämmat poserar han framför kameran.

Viktigt att vara snäll

Tillbaka nere i den förmiddagslugna baren försäkrar Petter mig att jag kan ställa precis vilka frågor jag vill till honom.

– Personligt, privat, business – jag svarar på allt! Det finns inga hemligheter i mitt liv.

Emellanåt flyger han upp ur sin fåtölj för att öppna den svårmanövrerade dörren för besökare och peka ut var toaletten ligger.

– Jag måste ju passa upp på mina gäster, ursäktar han sig med ett tålmodigt leende.

Senast jag befann mig här var det för att intervjua Petters dåvarande fru Gunhild i presidentsviten högst upp i fastigheten. Även om äktenskapet sedan dess har upplösts är Gunhild fortsatt betydelsefull för Petter, liksom hans första fru Ingrid som han ­gärna bjuder med på familjesemestrarna.

– Jag ser tillbaka på mina 16 år med Ingrid och mina 14 år med Gunhild med tacksamhet. Ingrid gav mig tre fantastiska barn. Vi hade ett underbart liv tillsammans innan våra vägar skildes. Gunhild och jag hade en resa som var väldigt speciell. Ja, det var mycket sjukdom men det fanns också många lärdomar
i det. Man får aldrig glömma alla de saker som var bra. Jag resonerar att eftersom livet är ganska kort är det viktigt att vara snäll och inkluderande. Så är vi som hotellbolag och sådan är jag också som privatperson.

När han blickar tillbaka kan Petter konstatera att han inte var någon vidare närvarande förälder då barnen var små. Alltför ofta hade jobbet företräde framför familjelivet. Då barnen kom upp i tonåren fick han ett omvälvande telefonsamtal som ledde till vissa omprioriteringar.

– Min exfru Ingrid ringde mig och sa att jag måste komma lite mer på banan som pappa. Själv kände jag att jag redan var på banan men uppenbarligen inte tillräckligt. Min relation till mina barn har bara blivit bättre för varje år som gått. Vi har aldrig haft en bättre relation än vad vi har nu.

År 2018 överlät Petter ägarskapet av moderbolaget Strawberry Holding AS till sina barn. Alla tre barnen jobbar numera inom Nordic Choice Hotels. Petter är noga med att understryka att det är deras eget val. Själv hade han i egenskap av familjens äldste son sin framtid utstakad som arvtagare av pappans livsmedelsbutik praktiskt taget från den dag han föddes.

– Det var inte min dröm, det var min fars dröm. När jag var 18–19 år förstod jag att det inte skulle göra mig lycklig, jag ville syssla med något annat. Men konflikträdd som jag är klarade jag aldrig av att säga det till min far. Det var något som han med tiden förstod själv.

Vis av erfarenheten var Petter mån om att inte upprepa sin pappas misstag.

– Jag sa till barnen att de skulle välja att ägna sig åt det som de hade lust till. För några somrar sedan kom de till mig och sa att de gärna ville in i koncernen. Då kände jag att jag kanske alltid längst därinne hade haft en liten dröm om att de en dag skulle vilja ta över efter mig, bekänner han med ena handen på hjärtat.

Gav mycket energi

På frågan om vad som gjort Petter till den framgångsrike affärsman som han är svarar han utan att blinka att det är hans förmåga att hitta med­arbetare som är mycket bättre än honom själv.

– Alla har de en sak gemensamt – att de är positiva och optimistiska människor. Bolag ska inte var beroende av en enda person. I själva verket är det väldigt få saker som hänger på mig. Får jag en takställning i huvudet så kommer företaget att gå vidare med samma kraft ändå.

Under förutsättning att Petter slipper rasande takställningar och andra hälsomässiga bakslag planerar han att fortsätta jobba länge till.

– Jag har aldrig varit längre ifrån en pensionärstillvaro än vad jag är nu. Pandemin tog mycket ifrån mig men den gav mig också jäkligt mycket energi.

För visst uppnådde han sin målsättning att ta samtliga bolag igenom krisen, om än med några miljarder mindre på bankkontot. De förlorade pengarna uppvägs av vunna erfarenheter. Petter menar att krisen har förändrat honom fundamentalt som person.

– Jag fick mer ödmjukhet och förståelse för vad som är viktigt för mig. Pandemin gav mig anledning att ompröva vad som ger mitt liv innehåll och mening – det är att varje morgon gå till jobbet och träffa mina kollegor. Idag sätter jag mycket större värde på det än vad jag gjorde tidigare. Den nya ödmjukheten tror jag att jag kommer att bära med mig resten av mitt liv.