Annelie, 63, är Europamästare i styrkelyft: ”Jag vill kunna bära hem mina matkassar när jag är 85”

Annelie Gylemos förskolebarn tycker hon är rysligt stark när hon lätt hivar upp dem i luften.

“Är du Pippi Långstrumps mamma?”, frågade en liten flicka i bekantskapskretsen.

Pippis mamma är hon ju inte, däremot kan hon med rätta titulera sig “världens starkaste barnskötare”: Hon har tagit silver i VM i styrkelyft i sin åldersgrupp, hon är svensk mästare och nyligen hamnade hon överst på prispallen i EM.

Målet är nu att ta hem en guldmedalj i nästa VM och säkert kan hon lyckas med det – hennes personbästa är 132,5 kilo.

– Det som driver mig är att bli mitt bästa jag, liksom att jag vill inspirera andra kvinnor, säger hon. Det är aldrig för sent att börja träna. Själv var jag 61 när jag började styrketräna på allvar.

Annelie är ett kvicksilver som gjort flera djärva kast i livet. Hon är utbildad civilingenjör och jobbade tidigare inom IT-branschen i hemstaden Linköping. Men för två år sedan stod det klart att företaget skulle flytta verksamheten till Malmö och hon blev erbjuden att följa med.

Men det ville hon inte. Hon hade inga planer på att lämna Linköping och valde då att säga upp sig. Hon gick hemma och tittade på väggarna tills hon hade fått nog av det och en ny möjlighet uppenbarades för henne.

– Jag har en kompis som jobbar på förskola och där fattades personal. Hon rådde mig att följa med och titta och det dröjde inte länge innan jag gjort mitt första arbetspass.

Hon saknade yrkeserfarenhet men blev peppad av chefer och personal. Hon hade fostrat tre egna barn, kunde byta blöjor och hade en stor portion livserfarenhet.

Nu har hon jobbat på förskolan ett år och stortrivs med sitt nya kall. Hennes arbetslag tar hand om 18 barn i åldrarna 2,5–3,5 år och för barnen har hon blivit något av en extra farmor eller mormor. Och småttingarna får krypa upp i en mycket stark famn.

– När jag tävlade i VM fick förskolebarnen följa mig via videolänk, berättar hon. Men de är för små för att förstå vidden av det hela och konstaterar bara att jag är väldigt stark och att jag har gröna skor när jag tävlar.

På förskolan handlar det mera om att vara pedagog och leda barnen rätt. Råstyrkan får hon spara till efter arbetstid. Hon är en flitig besökare på gymmet och fyra–fem kvällar i veckan lyfter hon skrot.

Missnöjd med kroppen

Fram till 2010 lade Annelie all sin fritid i stallet och brann för hästar och ridning men det året upptäckte hon en knöl i bröstet och tog omedelbart kontakt med vården.

Det visade sig vara cancer och hon fick behandling, först med cellgifter som ledde till att hon tappade håret, och därefter med strålning. Efter fyra månaders sjukskrivning var hon tillbaka på jobbet, fast några kilo tyngre.

– Jag skulle köpa en klänning och bad att få prova en i storlek 38, berättar hon. Men den var på tok för liten och det slutade med att jag fick köpa en storlek 44.

Hon speglade sig framifrån och bakifrån och var allt annat än nöjd med vad hon såg. Hon upplevde sig själv som fyrkantig och intalade sig själv att viktuppgången var en följd av cortisonet hon ätit under behandlingen. Men så ville hon inte se ut och insåg att något måste göras.

Hon beklagade sig för sin dotter som kom med ett gott råd: Banta inte, börja träna istället. Annelie tog henne på orden. Hon övergav de älskade hästarna och började gå på gym. Hon gick hårt ut och testade kickboxning och bodypump, parallellt med att hon löptränade.

– Jag började springa långlopp, gärna med klättring, och har bland annat klarat av två långlopp i Rumänien, säger hon.

Kilona försvann och även om träningen var rolig och stimulerande ville hon hela tiden testa nya saker. Hon fick en personlig tränare på gymmet 2014 och började då använda skivstång med fria vikter.

Älskar att träna

Men så, plöttsligt, 2019, tappade hon motivationen.

– Då kom jag i kontakt med styrkelyftaren Angelica Brage som har rötter i Linköping men numera bor i Skellefteå. Hon var villig att bli min personliga tränare på distans.

Annelie började träna knäböj med stång på ryggen, bänkpresss och marklyft. Hon åkte också till Skellefteå för att träffa sin tränare öga mot öga och blev peppad att göra en elitsatsning.

Då var hon redan 60 fyllda och att hon skulle figurera i SM-, EM- och VM-sammanhang hade hon aldrig kunnat föreställa sig. Men tränaren hade sett vilka krafter som bodde i henne.

– Träningen ger mig så mycket. Visst kan jag ha dagar när jag hellre skulle vilja stanna hemma och sjunka ner i ­tv-soffan men det funkar inte eftersom jag har ett avtal med min tränare.

Annelie är ensamstående och har inga svårigheter att få ihop jobb och träning. Hon kan styra sitt liv som hon vill och har inga som helst planer på att sluta. Samtidigt som hon satsar framåt, är hon mån om att kroppen ska hålla länge än.

– Jag vill själv kunna bära hem mina matkassar när jag är 85, säger hon glatt. Nu har jag siktet inställt på VM som avgörs i Kanada i oktober.