Gunilla Forsberg
Ålder: 70-plus.
Familj: Katten Saga, 8 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Pensionär, före detta redaktionsassistent och webbredaktör, numera korrekturläsare till och från.
Gunilla Forsberg älskar djur. Och det har hon gjort sedan hon var barn. Då var hon och syskonen omgivna av katter, papegojor, sköldpaddor, kaniner och undulater.
– Jo, det var en mycket djurvänlig familj och alla vi syskon har också haft egna djur i vuxen ålder, säger Gunilla och tar en klunk kaffe.
Hon berättar att hon och hennes dåvarande sambo hade två papegojor, grå jako kallas arten. Efter separationen fick arorna dock flytta till Skansen, och efter det började Gunillas liv som katt-madame.
– Jag blev sambo på nytt och vi skaffade katten Lina, som fick tre kattungar. Vi behöll Lina och en av döttrarna, och det var förstås ljuvligt.
Men, med tiden tog relationen med sambon slut och Gunilla och ex-sambon hade delad vårdnad om katterna i flera år. När Lina till slut gick bort skaffade Gunilla katten Muffins.
– Han var inte alls lika snäll som Lina, fast trevlig på sitt sätt. Men han blev bara 8 år.
Dammsuger hela tiden
När Muffins dog var det dags för nästa katt, en vacker ragdoll. En kattras som ofta kallas för en hund i en kattkropp för att de är lugna och vänliga, kelsjuka och lekfulla.
– Jag fick henne som kattunge och kallade henne Kiwi. Hon gillade mig men fräste på alla andra. Fick jag besök vaktade hon vid toadörren och attackerade gästerna när de kom ut.
– Vi trivdes med varandra, hon höll mig sysselsatt och vi lekte med snoddar och laserpekare. Att ha katt är ett så stort sällskap och man blir inte lika bunden som när man har hund.
Och att det alltid är någon hemma som väntar på en är mysigt, menar Gunilla.
– Det är så trevligt när katten möter en i hallen och sitter bredvid när man ser på tv.
Efter tolv år dog dock Kiwi, och det blev dags att fundera över en ny katt. Att leva utan fanns inte på kartan, trots att Gunilla var 70 plus.
– Jag bestämde mig för att köpa en mogen katt, man ska inte skaffa en kattunge i min ålder.
Men skulle något hända Gunilla har hon redan gjort upp med några vänner att de tar hand om katten och de har fått en nyckel så att de kan ta sig in i lägenheten.
För ett år sedan flyttade den nya missen in, en dam på 7 år med vackra blå ögon och lång stamtavla.
– Jag pratar hela tiden med henne och på natten väcker hon mig genom att trampa på min mage. Hon sover ibland i min säng och ibland i en korg på köksbordet.
Men finns det då inga nackdelar?
– Jo, det blir väldigt hårigt. Jag dammsuger oavbrutet och har vänt på alla kuddar i soffan för att skydda dem. När jag får gäster vänder jag dem rätt.
De gånger Gunilla hälsar på sin ena syster i Skåne måste katten bo på Värmdö katt- och hundpensionat, men det är inte något bekymmer. Katten gillar att vara där, även om hon blir glad när matte hämtar henne.
– När hon kom till mig hette hon Princess, det tyckte jag var ett fånigt namn. Så jag döpte om henne till Saga. Det kanske också låter fånigt, men hon kom faktiskt till mig som en saga mitt under mörkaste pandemin.
