Claes-Göran Wetterholm har varit fascinerad av Titanic ända sedan 1960, då han som 8-åring tittade på ett tv-program om katastrofen tillsammans med sina föräldrar hemma i Gyttorp utanför Nora.

– Vi hade bara haft tv i ett år och på den tiden var det väldigt strikt vad man som barn fick se. Därför är jag förvånad över att de tillät mig vara uppe ända till halv nio på kvällen, då programmet sändes, berättar han.

Men samtidigt är han väldigt glad, för där föddes ett livslångt intresse för det “osänkbara” lyxfartyget som kolliderade med ett isberg och sjönk utanför den kanadensiska ön Newfoundland den 15 april.

– Jag har alltid tyckt att Titanic har en mystisk kraft som gör att jag vill veta mer och mer. Sedan finns det saker som aldrig går att utreda – det kommer nya frågor och teorier hela tiden. Ibland känns det som att ju mer jag läser, desto mindre vet jag.

Under många år, då Claes-Göran arbetade som etnolog och folkhögskolelärare, var intresset på hobbynivå. På 1980-talet började han forska på professionell nivå genom att gräva i Riksarkivets handlingar och UD:s papper.

– 1987 var jag med och arrangerade Titanics 75-årsjubileum på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Då hade vi samlat ihop föremål av släktingar från hela Norden, framför allt brev och vykort. Den nio månader långa utställningen lockade 105 000 besökare.

Fyra år senare, 1991, besökte 66 000 personer Sjöhistoriskas utställning Titanics skatter på bara sex veckors tid.

– Intresset för Titanics öde har alltid varit stort. Det handlar nog mycket om att det är en begriplig berättelse där man kan identifiera sig med människorna som fanns ombord. Sedan tror jag också att det handlar om att händelsen blev kommersialiserad så snabbt. Det trycktes vykort och bilder och skrevs sånger och böcker. Och sedan spelades det in filmer och tv-serier.

Claes-Göran är en av världens främsta Titanic-experter:
Det sparades inte på lyxen i förstaklass-salongerna ombord.
Bild ur boken Svenskarna på Titanic

Många svenskar ombord

Claes-Göran har över 3 000 böcker om förlisningen hemma som han har plöjt igenom noga. Själv har han bidragit genom att skriva åtta, varav den senaste, Svenskarna på Titanic, kommer ut i sommar.

– Jag googlade precis ordet “Titanic” och fick över 1,6 miljarder träffar. Det säger det mesta. Det enda som slår Titanic är korsfästelsen.

Han följer lika troget som nyfiket det som skrivs och visas och tittade förstås på den allra största filmsuccén – James Camerons Titanic från 1997 där Kate Winslet och Leonardo DiCaprio spelar huvudrollerna. Den belönades med inte mindre än elva Oscar och har dragit in nästan två miljarder dollar i intäkter.

– Det är absolut den bästa filmatiseringen av vad som inte hände. Vissa saker är för långt från sanningen, vilket jag berättade för Cameron när vi träffades. Som att styrman Murdoch först sköt en passagerare och sedan sig själv på slutet. Eller att båten bröts itu på mitten när aktern sjunkit ner. Om 20 000 ton föll ner i vattnet på det sättet skulle det skapa en tsunamivåg som garanterat vält alla livbåtar.

Rollkaraktärerna Rose DeWitt Bukater och Jack Dawson är inspirerade av verklighetens passagerare Kate Phillips, 19 år, och hennes älskare, den gifte Henry Morley, 47. De flydde från hemlandet England till USA under falskt namn.

Henry gick bort, medan Kate överlevde – precis som i fallet med Jack och Rose. Och Kates diamanthalsband gav uppkomst till Roses motsvarighet The Heart of the Ocean i filmen.

Kate Phillips flyttade tillbaka till England, fick barn och gifte sig. Hon dog sedan 1964.

– Henne hann jag förstås aldrig träffa. Däremot har jag genom åren mött och intervjuat elva överlevande och många släktingar till passagerare, vilket har varit väldigt speciella upplevelser. Vad många inte vet är att svenska var det näst mest talade språket på båten efter engelska och att av de 123 svenskarna ombord överlevde 34.

De enda nationaliteterna med fler till antalet var engelsmän och amerikaner. Och efter svenskar kom irländare och fransmän.

– I maj 2006 dog Lillian Asplund, den sista svenska överlevande med minnen från katastrofen. Hon var bara 5 år gammal när Titanic sjönk. Den allra sista överlevande, Millvina Dean, dog den 31 maj 2009. Hon var dock bara 2 månader vid förlisningen.

Claes-Göran är en av världens främsta Titanic-experter:
Edward Smith (till höger) var kapten ombord på jungfruresan och följde sitt skepp ner i djupet. Till vänster står hans chefs-purser Walter McElroy.
Bild ur boken Svenskarna på Titanic

Drömmer om dyk

2003 träffade Claes-Göran en spansk familj som startat en vandringsutställning om det sjunkna skeppet, och sedan dess har han varit anställd av det spanska företaget Musealia som materialansvarig.

– Från början åkte de runt i Europa med en långtradare fylld av föremål från båten. Men numera har vi samlat på oss så mycket att det krävs sex långtradare. Det är flera hundratal föremål, framför allt personliga, som brev, vykort, dagböcker, skor, smycken och mycket annat. Till varje föremål har vi byggt upp berättelser, ofta med bilder på passageraren, så att det blir mycket personligt och känslofyllt.

Utställningen har besökt många europeiska städer genom åren. Efter att ha varit i London under våren är det dags för Sundsvall mellan den 19 maj och den 4 september.

Claes-Görans dröm är att någon gång få dyka med en så kallad vattenfarkost för turister – till vraket som ligger cirka 4 000 meter under havsytan.

– Det vore en enorm upplevelse, men tyvärr kostar en sådan resa 2,5 miljoner kronor och det är inget jag har i plånboken precis. Många undrar om jag skulle våga åka, för det finns ju en risk att fastna i vraket med den lilla farkosten. Men jag brukar svara att det nog är farligare att cykla i Stockholm, avslutar han med ett skratt.

Claes-Göran är en av världens främsta Titanic-experter:
176 eldare arbetade dygnet runt med att skyffla kol till pannorna.
Bild ur boken Svenskarna på Titanic

RMS Titanic

Byggd: 1909–1911 i Belfast, Nordirland. Oceanångaren ritades av några av dåtidens bästa ingenjörer och utrustades med den mest avancerade teknik som fanns tillgänglig.

Ägare: White Star Line.

Maskineri: Två trippel­expansionsångmaskiner och en långsamtgående ångturbin på sammanlagt cirka 50 000 hästkrafter som drev propelleraxlar.

Bränsleåtgång: Över 600 ton kol per dag. Detta skyfflades för hand, något som krävde att 176 eldare arbetade dygnet runt.

Längd: 269,1 meter.

Bredd: 28,2 meter.

Höjd: 32 meter (53,33 meter till toppen av ­skorstenen).

Maxfart: 24 knop.

Kapacitet: 3 547 personer (varav mellan 885 och 913 i besättningen).

Antal passagerare på ­resan: 2 208, av vilka 1 496 omkom.