Dennolf får vinterträdgården i Varberg att blomstra: ”Besökare tror nästan inte att det är sant”

Bananer finns det gott om, citroner brukar det bli ett par stycken. Medan snöslasket utanför de stora fönstren har övergått i enbart duggregn visar Dennolf Lewinsson runt i den stora blomstrande vinterträdgården där varken regnkläder, mössa eller andra ytterkläder behövs.

– Jag har nio bananstockar på gång, berättar Dennolf entusiastiskt. Det är nästan en utopi att odla bananer inomhus! Det är inte vanligt i Sverige. När bananerna mognat brukar jag plocka dem och lägga dem på en duk och så får de som bor här ta av dem.

Med ett snett leende lägger Dennolf till:

– Det har blivit ett antal banankakor genom åren.

Lägenhetskomplexet på Droppstensgatan 1 i Varberg består av 48 lägenheter och den inglasade vinterträdgården är cirka 1 600 kvadratmeter stor. Boendekonceptet, som finns på ett antal ställen i Sverige, kallas Bovieran och när trädgårdsmästaren Dennolf fick veta att det skulle byggas en Boviera även i Varberg tvekade han inte länge. Raskt ställde han sig i kö för en av bostadsrätterna.

– Jag kände att det kunde vara något för mig och tänkte redan då att jag även skulle kunna ta hand om trädgården. De två första åren var det ordnat av byggentreprenören men jag hade en idé om att jag kanske skulle kunna sköta växterna här lite längre fram.

Nu är Dennolf inne på sitt sjunde år som ansvarig för blommor, palmer och allt övrigt grönt. Själv har han ett antal favoritväxter, bland annat papegojblomman.

– Den är så vacker och påminner om utlandet.

Dennolf knappar lite på trädgårdens musikanläggning och snart hörs ljudet av fågelkvitter. Därefter leder han vägen till ett hörn med orangefärgade blommor, clivior – även dessa hör till hans favoriter.

– De heter mönjeliljor på svenska men nästan ingen säger det längre. Det är en gammal blomma. Farmor hade sådana på sin veranda. De har så vacker blomning och de blommar hela året.

Började med farmor

Dennolf är utbildad trädgårdsmästare och berättar att han studerat i Norrköping, vid Statens trädgårdsskola.

– Jag är dessutom uppvuxen på gård. Det var min goa farmor som väckte mitt intresse för växter. Hon och farfar bodde tillsammans med mig, mina föräldrar och mina syskon när jag var barn. Farmor tog vara på dahlior och hade dem i ladugården. När de skulle planteras var det hon och jag som gjorde det. Jag var bara 11 år när farmor dog, men jag hjälpte henne ofta i trädgården. Dahliorna var sådana där gammaldags, fina och höga.

Blommor och växter sköter inte sig själva, det ligger en hel del arbete bakom, och det vet Dennolf.

– Det gäller att ha omvårdnad. Det ska vattnas, gödslas, jordförbättras och beskäras – beroende på vad det är för typ av växt. Jag duschar alla växter här minst en gång i veckan. Att gallra är också viktigt. Det roliga sedan är att se nya friska blad.

Mellan clivior och flamingoblommor står några solsängar placerade. Dennolf skrattar lite när han medger att det sällan blir tid att ligga där.

– Fast farmor hade nog gärna legat här på en solsäng och njutit.

En dam vinkar glatt från loftgången ett par våningar upp. Tre trevåningshus ramar in vinterträdgården som även rymmer en bardisk man kan boka och ha för sig själv.

– Den är populär, där har man tagit något glas skumpa vid födelsedagskalas och sådant.

Boulebana, en damm med fiskar och ett flertal sittgrupper finns det också.

– Dammen är ännu mer effektfull på kvällen, säger Dennolf. Man kan göra så att det kommer rök – det är rätt fräckt. Vi har nyligen restaurerat botten och nu ska vi bara ordna näckrosor också.

Efter en kort paus fortsätter Dennolf:

– Hela trädgården egentligen, är väldigt vacker på kvällen. Det finns lampor som lyser upp träden. Vi som bor här brukar ha lite fester här ute men under corona har vi ju inte kunnat ha det.

En rogivande plats

Vi passerar en strandkastanj och Dennolf förklarar att stammarna flätas samman när de odlas. Vid sidan av dammen, i vilken koikarpar simmar runt under den röda lilla bron, har Dennolf planterat ett antal fredskallor.

– Någon sa att det ser ut som om de står i givakt, säger han och ler lite.

I samma stund går en kvinna förbi oss och utbrister:

– Dennolf gör ett jättejobb! Alla mina vänner som har varit här har sagt: “Åh, vad fint!”

Fågelkvittret har övergått i musik och Dennolf konstaterar, återigen med ett leende, att Bovieran är ett behagligt boende.

– Jag är alltid i trädgården, vinter som sommar. Jag har hela tiden något projekt på gång. Det bästa med trädgårdsansvaret är att de som bor här har varit så nöjda, det känns roligt. Men det är klart, för egen del så är det ju rätt rogivande att hålla på här ute. Fast man måste nog ha ett stort intresse och gå in för det om man ska sköta något sådant här.

Dennolf blickar ut över trädgården och säger dröjande:

– Det är så vackert när man står och tittar … Trots att jag ser det varje dag. Det är en bra tanke, detta. Besökare som kommer hit tror nästan inte att det är sant.

Dennolf förklarar att temperaturen i trädgården regleras automatiskt. På Bovierans webbsida går att läsa att Bovieran har ett temperaturstyrt klimat med franska Rivieran som förebild. Åldersgränsen för att bo i en av Bovierans lägenheter i Varberg är 45 år, på andra ställen 55, och Dennolf berättar att det är ett omåttligt populärt boendealternativ.

– Jag ställde mig i kö ett par år innan det var färdigt för inflytt. Det var många som ville bo här. Det har gått nio år nu, sedan vi flyttade in – det är inte klokt vad tiden går! Hon som stod där uppe och hejade, hon flyttade nyligen hit och trivs fantastiskt bra.