Fyrbarnsföräldrarna fick trillingar: ”Hade inte velat vara utan dem”

Det går undan när pappa Sebastian matar Margit, Aina och Ines med hemgjord puré av lax, potatis, och ärter.

Flickorna sitter i sina höga barnstolar i bara blöjorna. När lunchen är avklarad ska alla tre få rena blöjor och kläder och sedan får de komma ner på golvet. De har precis börjat förflytta sig själva. Ines kryper framlänges, Aina baklänges och Margit har inte riktigt kommit på hur man gör. Hon har å andra sidan hela två tänder.

I februari föddes trillingarna och barnaskaran hos Sofia och Sebastian Kinnander utökades från fyra till sju. Sebastian och Sofia, som bor i Läckeby norr om Kalmar, har alltid velat ha en stor familj men var helt nöjda med sina fyra barn Judith, Signe, Märtha och Elis.

– Det femte barnet var inte riktigt planerat. Tanken att det skulle vara flera hade inte slagit oss. När barnmorskan på ultraljudet sa “det är två”, blev jag chockad. Jag tänkte: “Det går inte, sex barn går inte.” Sen sa barnmorskan: “Vänta, det är tre!” Då blev jag helt stum, säger Sofia.

Det tog ett tag innan hon landade.

– Det var jobbiga känslor och jag undrade hur det ens är möjligt att bära på tre barn.

Praktiska bekymmer

Flickorna föddes med planerat kejsarsnitt på länssjukhuset i Kalmar den 7 februari när Sofia var i vecka 34. Varje flicka hade ett eget team som tog hand om dem. Efter en och en halv vecka fick alla komma hem.

– Kärleken räcker och blir över i vår familj. Det var meningen att det skulle bli så här och jag hade inte velat vara utan dem, säger Sebastian.

Sofia håller med.

– Vi känner oss ganska lugna med att allt löser sig. Den största omställningen är ändå att få barn.

Hon tycker det är tur att de inte fick trillingar första eller andra gången. Det är tuffare med tre små.

Flickorna är treäggstrillingar och därför egentligen inte mer lika varandra än enkelbarn.

– Det var bra att få tre systrar. Jag tycker bäst om Ines. Och Aina. Och Margit, säger Märtha, som är 7 år.

Med sju istället för fyra barn blir vardagslivet lite mer komplicerat för föräldrarna.

– Den stora skillnaden gäller det praktiska. Vi behöver bygga ut huset, vi behöver två diskmaskiner, två tvättmaskiner och en större bil. Men man vänjer sig snabbt att det är mycket, säger Sofia.

Sofia visar ritningarna för hur huset, från 40-talet, ska byggas om och ut. Förhoppningen är att utbyggnaden ska komma igång så snart som möjligt.

Tvättmaskinen snurrar ständigt. Genomsnittet är tre tvättar om dagen.

– Vi hade höga ambitioner om textilblöjor men dem la vi ner, säger Sofia.

– Ja gode tid, jag vet inte hur jag tänkte, säger Sebastian.

En tvillingvagn och en enkelvagn är parkerade inomhus. Det fungerade inte riktigt med trillingvagnen, den var svårkörd och byttes ut mot två vagnar. Det gör att en person inte ensam kan gå ut med trillingarna.

Och det går inte att ta med dem att handla, eftersom de inte får plats i kundvagnen.

Sofia och Sebastian berömmer de stora barnen som hjälper till mycket med sina småsyskon. De försöker ge de fyra stora egentid med mamma och pappa.

– Ta med ett barn till stan, till exempel, säger Sofia.

Spår av kreativitet

Sebastian och Sofia har varit ett par i 20 år och gifta i 15. De försöker också hitta tid för varandra.

– Vi gläds tillsammans, säger Sebastian.

Både Sofia och Sebastian är föräldralediga. Sofia jobbar en dag i veckan och då sköter Sebastian ruljangsen själv. Vid sidan om har de ett företag som sysslar med fönsterrenoveringar. De har också höns och de odlar mycket.

En vanlig veckodag ska de stora barnen iväg till skola och förskola. När Sebastian och Sofia har hunnit röja efter morgonbestyren och flickorna sovit ska de ha mat, tvättas, få kläder och sedan kommer de stora hem från skolan.

– Om vi får sova något? Nej, just nu är det en tung period, det är tandsprickning. De väcker varandra, säger Sofia.

I föräldrasovrummet står tre spjälsängar. Numera sover flickorna var för sig men i början låg de sked alla tre.

På familjens Instagramkonto finns bilder och filmklipp. Nyligen lade Sofia ut en bild på Margit i en nystickad tröja.

– Jag syr och stickar för min egen skull, för att må bra.

Det syns spår av hennes kreativitet, i en skål på en hylla i vardagsrummet ryms en ullig stickning och i matrummet står symaskiner.

– Hur jag hinner? Jag ser till att hinna!

Det är ganska lugnt hemma hos familjen i Läckeby när vi hälsar på en höstfredag. De stora går i skola och förskola och droppar så småningom in.

Trots att mamma och pappa knappt sovit något den gångna natten har de bakat kärleksmums och dukar fram eftermiddagsfika på nymanglad vit linneduk innan hela familjen tar plats i vardagsrumssoffan för fotografering.

– Barn ska inte vara hinder för att göra saker. Det blir vad man gör det till, säger Sebastian.

Men fler barn blir det inte. Nu är familjen komplett.