Laila och Björn tar sin tradition på största allvar: “Viktigare än all annan julmat”

Vissa gamla jultraditioner riskerar att försvinna och glömmas bort. En av dem är traditionen att lägga torkad långa i blöt och servera den som lutfisk på julbordet.

Men hemma hos Laila Westerberg Christensson och Björn Christensson i skånska Rydebäck, söder om Helsingborg, hålls den gamla sedvänjan vid liv.

– Vi har i stort sett lutat fisk varje december sedan vi gifte oss. Om vi inte skulle ha lutfisk på julafton hade det inte känts som en riktig jul, säger Laila när vi träffas i deras trädgård.

Det är nämligen dags att lägga fisken, som blötlagts i sju dygn, i ett kar med lut som består av en vattenlösning med soda (natriumkarbonat) och släckt kalk (kalciumhydroxid).

Björn har tagit fram en burk med soda och släckt kalk och visar hur han blandar samman dem till rätt dos med vatten.

– Till ett kilo fisk ska man ha tio liter vatten, 250 gram släckt kalk och 50 gram soda. Fisken ska ligga i luten fem–sex dygn. Den är klar när man kan köra tummen genom köttet, berättar han.

De stora bitarna av långa har legat i blöt i vattenbadet sedan den 4 december i Lailas och Björns trädgård.

– Enligt gammal tradition ska man egentligen börja luta fisken på Anna-dagen den 9 december men det tycker jag är i absolut senaste laget om man vill vara säker på att den ska bli klar till jul, säger Björn.

Ja, ni läste rätt. Lutningen av fisken sker utomhus i makarnas trädgård eftersom processen ger ifrån sig en ganska påträngande och stickande doft.

Laila och Björn har karet precis utanför ytterdörren och för att skydda fisken från ovälkomna besökare, till exempel fåglar, har de satt ett nät över det.

– Det är inte bara fåglar som kan ta sig en tugga av fisken. Vi har också en räv som smyger omkring här i villaområdet, säger Laila.

Björn skrattar till när vi pratar om djur som kan lockas av lutfisken.

– Strax före jul ett år satt jag och tittade på tv när jag i ögonvrån såg något vitt som rörde sig i trädgården. När jag öppnade ytterdörren fick jag se grannens hund, en golden retriever, med en stor bit fisk i munnen.

Det slutade lyckligt. Björn kunde skära bort bitmärkena från fisken där hunden bitit och rädda jultraditionen och hunden klarade sig undan frätskador från luten.

Tradition från Norge

Traditionen med att äta lutfisk på julafton går långt tillbaka i historien hemma hos familjen Westerberg-Christensson. Den började när Laila och Björn var unga och träffades i Helsingborg i början på 1970-talet.

– Vi träffades när Björn jobbade extra som vak på intensiven på sjukhuset i Helsingborg, säger Laila som fram till pensioneringen för några år sedan jobbade många år som sjuksköterska och sedan som distriktsköterska och inom barnhälsovården.

Men det var först under en festkväll 1972 på en av stadens mest kända restauranger som de blev ett par.

– Vi förlovade oss på juldagen 1973 men den julen åt vi ingen lutfisk. Det var sedan vi flyttade hit till Rydebäck 1978 som vi började med traditionen att luta själva, berättar Laila.

– Jag har påbrå från Norge, delar av min släkt kommer från Heradsbygd, en mil norr om Elverum, och när jag var liten åt jag mycket lutfisk hemma hos dem. Men där åt man dem i lefse som är en sorts stora runda tunnbröd, säger Björn.

Laila var inte sen att haka på när Björn ville att de skulle äta lutfisk på julafton. Hon är själv uppväxt med den traditionen, men då enligt den skånska seden med senapssås, kokt potatis, gröna ärtor och stekt bacon.

– Jag är själv född i Skåne, men jag äter den på det norska sättet med lefse, säger Björn.

Kärleken till den speciella maträtten har även spritt sig till deras tre söner.

– Vi brukar ha med oss lutfisk hem till dem när vi besöker dem under julhelgen. Även två av våra barnbarn tycker det är gott, säger Laila.

Ett kilo blir åtta

Den årliga proceduren hemma hos Laila och Björn börjar i november med att de köper en stor bit torkad långa i en fiskaffär.

– Vi brukar ta en bit på ett kilo, säger Björn. Det blir åtta kilo färdig fisk när den har lutats. Innan jag lägger den i blöt sågar jag upp den i lagom stora bitar. Jag brukar använda en vanlig fogsvans till det.

Under den första delen av processen, då fisken blötläggs under sex–sju dagar byter Björn vatten varje dag. Det går bra att ha den utomhus så länge det inte blir varmare än tio plusgrader.

Därefter ska fisken läggas i lut. Björn blandar sodan i varmt vatten för att den snabbare ska lösas upp och tillför den tillsammans med den släckta kalken med tio liter vatten per kilo fisk.

– Det är lite pyssel med att luta fisk, berättar han. Under blötläggningen ska vattnet bytas varje dag och under lutningen ska man röra runt i lösningen varje dag. Men det tar bara fem minuter per dag att göra det.

Efter att fisken legat i luten fem–sex dygn är det dags att avluta den. Det gör man i lika många dagar genom att lägga fisken i kallt vatten som byts dagligen.

– Om den inte avlutats ordentligt får den en lös konsistens. Jag brukar skära en bit och göra ett provkok.

På julafton lägger Laila en lagom stor bit i ugnen som sätts på 200 grader. Efter 40 minuter är den klar att servera.

– Då är det julafton för mig, säger hon. Lutfisken är viktigare än skinka, prinskorv och all annan julmat.

Vad är lutfisk?

• Lutfisk är torkad fisk som lagts i lut innan den kokas.
• Tillagningssättet härstammar från Nederländerna och norra Tyskland och är känt sedan medeltiden. Idag lever traditionen bara kvar i Sverige, Norge och Finland.
• Till lutfisk används långa eller sej. I Norge används skrei (torsk från Lofoten). Förr gjorde man även i Sverige lutfisk på torsk men också på gädda, gös och braxen.
• Enligt gammal tradition ska lutningen påbörjas på Anna-dagen för att den ska bli klar till jul.