• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Leif Mannerström: "Det kan låta som att jag hade det svårt, men så minns jag det inte"

    Stjärnkocken Leif Mannerström växte upp hos sin farmor Cecilia i Stockholm. Det var ett tryggt och kärleksfullt hem. Men det fanns något som varken Leif eller Cecilia hade en aning om. Farfadern levde ett dubbelliv och hade fru och barn i Göteborg.

    Leif Mannerström: "Det kan låta som att jag hade det svårt, men så minns jag det inte"
    Foto: Bosse Håkansson | Leif Mannerström med ett vackert porträtt av farmor Cecilia.

    Leif Mannerström är ett av landets mest kända namn i restaurangbranschen. Nyligen blev han den förste kocken att hyllas med ett hedersporträtt i statens porträttsamling på Gripsholms slott. I flera år har han haft en stjärna i Guide Michelin och nästan lika länge har han varit en av jurymedlemmarna i tv-programmet Sveriges mästerkock. Förra året hoppade han av succéprogrammet men redan i år gör han comeback som domare i en VIP-version som sänds i TV4 nu i höst.

    LÄS ÄVEN: Leif Mannerström lämnar Sveriges Mästerkock: "Kan inte få ut mer"

    – Annars gör jag andra saker nu för tiden. Hemma på gården har vi byggt en filmstudio som jag sänder min Youtubekanal från. Jag gör lite av varje, det rullar på. Mitt yrke är min hobby och så länge jag tycker det är kul att arbeta så fortsätter jag. Men nu vid 81 års ålder har jag gått ner till halvtid och jobbar bara åtta timmar om dagen (skratt).

    Leif bor med hustrun Lilian på en gård i Tvärred utanför Ulricehamn. Utanför fönstren breder sjön Åsunden ut sig och vägen dit går genom oändlig grönska och slingrande vägar. Att regissören Colin Nutley valde att förlägga inspelningarna av filmerna Änglagård i dessa trakter är föga förvånande. För vackrare plats nära sinnebilden av den svenska naturen kan man knappast komma.

    – Det är fantastisk natur här. Det är som Ursverige på något sätt.

    Leif Mannerström och hans fru Lilian sitter vid ett bord och rensar svamp.

    De har varit tillsammans i 63 år nu, Leif och Lilian. Och har fortfarande roligt tillsammans.

    Inte mogna för barn

    Om man söker på Leif Mannerström i arkiv på nätet blir träffarna många. I artiklar och videoklipp tonar en bild fram av en ibland grinig och ilsken man som styr med järnhand. Men också en person med ett hjärta som slår för dem som vandrat på samhällets skuggsida och som kallar maten som serveras på vissa äldreboenden för ett hån och förakt mot våra äldre.

    Den Leif Mannerström som dyker upp idag för att prata om sin släkthistoria och avslöjandet om sin farfars dubbelliv är en synnerligen vänlig och gladlynt man. Han är generös med svaren och pratar från hjärtat. En sak är han tydlig med.

    – Det måste vara en positiv berättelse som du återger. Det kan låta som att jag hade det svårt som barn men så minns jag det inte alls. Jag hade en fantastisk uppväxt på många sätt. Jag har bara ljusa minnen från de tidiga åren.

    Leif föddes i Stockholm 1940 som son till kocken Gösta Mannerström (1918–1989) och hans hustru Anna Pettersson (1920–2002). Föräldrarna var unga när Leif kom till världen och ingen av dem var direkt överförtjust i att bli förälder.

    – De var inte mogna för föräldraskapet helt enkelt. De skilde sig efter ett år och då var det pappa som skulle ta hand om mig, men i stället blev det min farmor och mina morföräldrar som tog det största ansvaret. Jag bodde hos dem i olika perioder. Mormor och morfar arrenderade Greta Garbos gård på Lisö utanför Nynäshamn och farmor bodde på Söder i Stockholm. De kom inte överens och försvarade sina respektive barn. Den konflikten löstes aldrig.

    Leif Mannerström och hans lillebror Kenneth som barn.

    Leif och hans lillebror Kenneth.
    Foto: Privat

    En famn i varje hamn

    Farmor hette Cecilia och var 56 år när hon fick den lille pojken att ta hand om. I hennes tvårumslägenhet tillbringade Leif en stor del av barndomsåren. Cecilia hade fött två söner, Bertil och Gösta, men hon var aldrig gift med Sigge, Sigfrid Gerhard Petré, som var far till barnen.

    Sigge var sjökapten och sällan hemma. Han var av åsikten att det var "onödigt att gå till prästen" så något äktenskap var det aldrig tal om.

    När Leif växte upp fanns farfar Sigge inte med i bilden. Cecilia sörjde själv för Leifs och sitt eget väl och ve som kock på en egen restaurang. På äldre dar sadlade hon om och drev en kiosk utanför Långholmens fängelse.

    – Jag älskade min farmor. Hon var rejäl och hade skinn på näsan. Hon arbetade och slet hårt och när hon hade mycket att göra så placerade hon mig hos chauffören på ringlinjens spårvagn nr 4. Hon kände många av spårvagnsgubbarna och jag tyckte det var jättespännande. Ibland åkte jag flera varv. Det var trevligt att sitta längst fram med chauffören. Och jag lärde ju känna hela Stockholm. Då kunde jag inte ana att jag själv skulle få en spårvagn uppkallad efter mig.

    Cecilia var i 30-årsåldern när hon träffade den stilige jämtlänningen Sigge. Vad Cecilia inte visste var att Sigge levde ett dubbelliv under hela deras tid tillsammans.

    – Han gifte sig redan 1905 och hade familj med fyra barn i Göteborg. Farmor hann dö innan det blev känt. Uppenbarligen hade Sigge en famn i varje hamn. Min pappa fick reda på det som vuxen när han på en middag pratade med en kvinna vars pappa också var sjökapten och dessutom hade samma efternamn. Det visade sig att det var pappas halvsyster.

    – Jag pratade med pappa om det där många år senare och vi skrattade gott åt det hela. Men pappa var lite lik Sigge och sådde sin vildhavre lite här och där. När pappa var död fick jag veta att jag hade två halvsystrar. Själv har jag varit gift med Lilian i 63 år och det är fortfarande lika roligt och trevligt.

    Svart-vitt foto. En ung Leif Mannerström i köket på restaurangen Aquarella.

    Leif i köket på Aquarella.
    Foto: Privat

    En ny tjej på gång

    När Leif blev äldre övertog pappa Gösta ansvaret för sonen. Gösta var en snäll man men med svaghet för kvinnor. När en ny kvinna dök upp i Göstas liv blev det en ny flytt. Det var inte alltid så lyckat, konstaterar Leif.

    Det var ett periodvis kringflackande liv som de levde och det var så Leif hamnade i Göteborg. Då var han 17 år och hade gått i samma fotspår som sin pappa och börjat jobba inom restaurangbranschen. En del styvmödrar har passerat under Leifs uppväxt och när en av dem körde ut Gösta på gatan tog han det med ro och förklarade att det skulle lösa sig eftersom han hade en ny tjej på gång i Göteborg.

    – Så vi flyttade till Västkusten och här har jag blivit kvar. Vi flyttade mycket under min uppväxt men jag har inte tagit skada av det. Pappa var en duktig kock och det var han som lärde upp mig. Jag gick inte så mycket i skola men det gick bra ändå. Jag var chef när jag var 23 och vid 26 öppnade jag eget.

    Leif har intresserat sig för sin släkts historia och för några år sedan var han med i ett program i tv och fick då hjälp med att gräva i släktleden. Det var flera spännande och intressanta saker som han fick reda på.

    Bland annat fick han veta att han på sin mormors sida har rötterna i Västergötland, bara någon mil från Tvärred där han bor idag. Och vad som var riktigt spännande var upptäckten att farmor Cecilias far, Carl Magnus Manér, var en ökänd gängmedlem i en kriminell liga i Stockholm och hade många brott på sitt samvete.

    – De rånade och stal. De till och med rånmördade en person men vid det tillfället var inte Carl Magnus med. Han hade annat att göra den dagen. Ledaren greps och avrättades. Carl Magnus erkände och ångrade sina brott och blev senare affärsman. Det var han som tog namnet Mannerström. Han kom på att slå ihop Manér med ström när han satt vi Motala ström och funderade på att byta namn.

    Hade ett bra liv

    När Leifs föräldrar gick skilda vägar gifte hans mamma om sig direkt och fick tre barn till. Släkten är stor och brokig och Leif har alltid haft bra kontakt med alla sina syskon. Men med mamma blev det aldrig någon djupare kontakt.

    – Hennes man ville ha sin fru och sina tre barn och inte mig. För min del var det bra. Mamma var snäll och gullig men jag är inte ledsen över att jag inte växte upp med henne. Jag hade ju ett så bra liv ändå. Min farmor och mina morföräldrar gav mig den trygghet som jag behövde.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!