Frida och Björn träffades i traktorkrock – nu är de gifta och väntar barn

Kärleken kan slå ner när som helst. Det kan hända i de mest osannolika situationer – kanske bland hyllorna på Ikea, under hundpromenaden eller varför inte i en trafikolycka.

När Frida Andersson mötte Björn Sundqvist första gången blev det en rejäl smäll och snart skulle det visa sig att stjärnorna de såg berodde på mer än bara krocken på vägen. Det låg kärlek i luften.

Frida växte upp på en bondgård och gick på jordbruksgymnasium med inriktning på djurskötsel. Men hon fick också prova på att köra olika maskiner som truckar och traktorer och det skulle bli en lönsam bisyssla senare.

– Djur har alltid varit mitt stora intresse och jag har haft praktik på flera gårdar med kor, men jag har också kört traktor i snöröjningen och det har inneburit både att ploga bort snö och att sanda efteråt. Jag har gjort det i ganska många år nu, berättar Frida.

Även Björn är uppväxt på landet. Han jobbade med maskiner tidigt och även han arbetade med snöröjning varje vinter. Att ta traktorn till sandgropen var en väl invand rutt.

– För att komma dit får man ta en slingrig väg som går både upp och ner. Det är berg på ­sidorna och lite dålig sikt på vissa ställen. Smalt är det också, säger han.

Oftast har det gått bra, men även med en stabil traktor kan det finnas risker skulle det visa sig.

Kände inte varandra

Det var en helt vanlig fredag i januari i år. En vinterdag som innebar flera körningar för både Frida och Björn. De kände inte varandra, hade aldrig träffats. Men Björn hade hört att det fanns en tjej som körde traktor och snöröjde.

– Det är inte speciellt vanligt att tjejer gör det. Det är verkligen en bransch med mest killar.

Dagen hade hittills varit ganska lugn, körningarna hade fungerat som de skulle och det fanns ingen stress. För ovanlighetens skull höll både Frida och Björn en låg hastighet och körde försiktigt på den slingriga vägen. Han var på väg till sandgropen, hon på väg därifrån.

– Trots att jag kört där i många år brukade jag aldrig få möte. Det hände bara inte, så det fanns inte i tankarna alls, säger Björn.

Han hade precis som ­Frida några timmar kvar att jobba och skulle hämta ett lass med grus vilket innebar att han hade nerförsbacke sista biten mot gropen. Frida hade precis fyllt på, hade större tyngd och tog sats för att klara sig upp för den isiga och halkiga backen. Då plötsligt bakom krönet möttes deras blickar.

– Jag såg hans ansikte. Björn såg livrädd ut – han var helt vit. Det var panik i hans ögon. Jag tänkte att nu smäller det ordentligt, berättar Frida.

Både hon och Björn bromsade allt vad de kunde med sina enorma traktorer. Vägen var inte bred nog för dem båda. Hjulen började spinna baklänges, men fick inget riktigt fäste.

Hade enorm tur

De brakade in i varandra och Björns traktor åkte ner i diket, delar av den bröts sönder och det krävs mycket kraft för att det ska hända.

– Hans traktor var alldeles krokig. Min klarade sig bättre, men jag slog i huvudet i taket i hytten. Sedan tog jag mig ändå ut ganska snabbt efteråt. Jag sprang fram till Björn och det kändes enormt pinsamt, säger Frida.

– Det gick inte så bra det här, lyckades jag få fram. Men jag insåg samtidigt att vi hade haft en enorm tur – tänk om vi kört fortare. Björn var inte skadad i alla fall.

Båda förstod också att de knappast kunde hålla det här hemligt. Björns traktor måste bogseras upp ur diket och repareras.

– Jag ville bara sjunka genom jorden när jag såg den ligga där i diket, men vad gör man.

De fick ringa efter sina arbetskamrater och berätta. Fridas kollega kom ut med skadepapper att fylla i för försäkringarna och från Björns jobb kom en mekaniker.

– Skadepapper åker man inte direkt omkring med. Vem krockar med en traktor, ler Frida.

Men Björn var också snabbtänkt och bad om Fridas telefonnummer ifall de behövde ha mer kontakt kring olyckan. Naturligtvis.

– Jag ville gärna få kontakt med henne, ler han och är numera glad över att han var så snabbtänkt mitt i förödelsen.

Även Frida hade fler tankar än skadade traktorer i huvudet när hon kom fram till diket.

– Vad söt han är, var min första tanke faktiskt, skrattar hon.

Ganska snart efteråt började de skicka sms till varandra. Vardagliga saker som när de skulle jobba och vad de höll på med. De pratade också allt oftare och det var tydligt att känslorna fanns där hos dem båda.

Rosor och semlor

När det sedan närmade sig alla hjärtans dag i februari ­utmanade Frida honom och påstod att killar nog inte är så bra på romantik.

– Jag sa till honom att jag inte trodde att han skulle kunna uppvakta någon med blommor. Men jag hade fel, säger Frida och tittar på Björn.

För på alla hjärtans dag stod han där på trappan utanför hennes dörr med rosor och hennes favorit – semlor.

– Då låg jag bra till. Sedan gick det snabbt. Från och med slutet av februari började vi gå ut bland folk tillsammans och från mars var vi ett par, berättar Björn.

De gjorde mängder av dagsutflykter ihop – allt från att besöka Universeum i Göteborg till High Chaparall i Småland. De träffade varand-ras föräldrar och Frida råkade sätta igång larmet på Björns föräldragård redan ­första natten.

– Jag väckte alla. Det var inte roligt.

Nu bor Frida och Björn på den gården medan hans föräldrar har flyttat till något mindre. I hagarna går en stor flock mycket sociala köttkor och det är möjligt att det blir fler djur. Hela gården övervakas av lilla taxen Nellie, som mest verkar gilla att sitta och filosofera över livet. Snart ­utökas familjen ytterligare eftersom Frida är gravid.

Men de tyckte båda att något saknades – giftermålet de pratat om länge, men som skjutits på framtiden av olika anledningar hade varit roligt att klara av innan bebisen kom.

– Det skulle inte bli som vi tänkt oss eller fantiserat om direkt, säger Frida.

Slumpen eller ödet ville nämligen något annat.

Gifte sig i direktsändning

Tidigt i våras kom en annons på Instagram där lokalradion P4 Sjuhärad sökte par som ville gifta sig i direktsändning och när Frida såg den nappade hon på idén.

Paret skickade ett brev och förklarade att de var intresserade och berättade om sin märkliga första träff. Svaret kom snabbt.

– Vi blev utvalda och hade helgen på oss att fundera. Det var inte helt lätt, men till slut sa vi ja och då fanns ingen återvändo. Våra släktingar blev förstås överlyckliga, berättar Björn.

Det blev ett annorlunda bröllop med intervjuer, frågesport och mikrofoner överallt. Tidsschemat var också viktigt då sändningen i radio skulle börja exakt 11.03.

– Det var lite nervöst, men allt gick fantastiskt bra och det blev verkligen romantiskt.

Ceremonin hölls på Brämhults gård den 27 maj och ­deras lilla söta tax Nellie var ringbärare. Det var dessutom musiker och två vittnen närvarande och för att hålla allt i pandemistorlek fick en del nära och kära ge vika för radions personal, som tekniker och programledare.

Men deras stolta föräldrar överraskade dem efteråt med bland annat en rejäl konfettikanon och en vackert dekorerad bröllopsbåge.

– Det blev en fantastisk dag. Vem kunde tro det när vi krockade där på vägen till och från sandgropen, säger Frida.