• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Kikki Danielsson om nya livet!

    Kikki Danielsson njuter av livet som aldrig förr. Countryskivan som hon har velat göra i 30 år är färdig, och dottern Emma har flyttat tillbaka hem till Bollnäs. Men i början av förra året var tillvaron inte lika rolig…

    Kikki Danielsson om nya livet!

    Hon må vara en av våra största schlagerdrottningar, men den musikgenre som ligger Kikki Danielsson varmast om hjärtat är och förblir country.

    I början av 1980-talet sa Kikkis dåvarande skivbolagschef, Bert Karlsson, nej till att bekosta hennes stora dröm – inspelningen av ett countryalbum i Nashville. Men Kikki lät sig inte stoppas. Tillsammans med sin manager finansierade hon själv inspelningen med några av Nashvilles mest uppburna musiker.

    Albumet Midnight Sunshine gav inte bara genklang här i Sverige. 1986 sändes tv-showen Kikki i Nashville över hela USA. Kikki utsågs dessutom till hedersmedborgare i Nashville.

    – Det var inplanerat att jag skulle spela in ett andra album i Nashville, men först blev jag gravid och sedan insjuknade min producent i cancer och dog. Först nu, 30 år senare, kommer uppföljaren, konstaterar Kikki.

    Bild 1288048

    Redan 1967 deltog Kikki i en talangtävling och sedan har karriären bara rullat på. Här är hon på scen 1990.

    Den här gången är albumet inspelat på svensk mark. Producent är musikern Sören "Sulo" Karlsson. Han har varit Kikkis ständiga samarbetspartner alltsedan deras vägar år 2009 korsades då de båda medverkade i tv-programmet Så ska det låta.

    – Vi har kommit varandra väldigt nära. Sulo lyssnar och förstår mig på ett sätt som ingen annan har gjort tidigare. Han har skrivit alla låtarna på plattan och det mesta är hämtat ur mitt eget liv. Sulo har satt ord och melodier till mina tankar, förklarar Kikki.

     

    Förstörde för många
    Det allra personligaste spåret på skivan är förstasingeln Not about me anymore. Låten handlar om en av de mörkaste perioderna i Kikkis liv, som infann sig i början av förra året.

    Efter att länge ha dragits med besvärlig inflammation i tungan, och genomgått en operation där fyra centimeter av tungan skars bort, såg tillvaron ut att ljusna för Kikki. Hon skulle göra rollen som sig själv i pjäsen Kikkiland, som var specialskriven till hennes ära.

    Två månader före premiären träffades vi på Göteborgs stadsteater, där repetitionerna pågick för fullt. Det var en förväntansfull Kikki som berättade om föreställningen, i vilken hon både skulle sjunga sina största hits och ha talade repliker. Men dagen innan den planerade premiären hände det som inte fick hända.

    – Jag drabbades av en svårartad stämbandsinflammation och premiären var tvungen att ställas in två gånger i rad. Det var så stort för mig att få vara med i en teaterföreställning. När jag blev sjuk satte jag alla på pottkanten. Det gjorde mig totalt nedslagen. Jag kände att jag förstörde för så många – alltifrån de andra skådespelarna som hade ställt in sig på premiär till all personal som fick ringa runt och boka om biljetter. Och så förstås publiken.

    – Flera av mina vänner hade bokat hotellrum enkom för premiären. När jag ringde och talade om att den var inställd var de redan på väg till Göteborg, vilket gjorde mig ännu sämre till mods. Fast jag inte hade gjort något fel tog jag på mig skulden för alltihop.

    Bild 1288049

     

    Längtar efter barnbarn
    Det gick så långt att Kikki försökte göra sig oigenkännlig vid de tillfällen hon var tvungen att gå ner på Avenyn för att handla mat. Löpsedlarna om den uppskjutna föreställningen fick henne att skynda på stegen till kassan för att så snabbt som möjligt komma tillbaka till tryggheten i den tillfälliga lägenheten.

    – Nu kommer jag väl aldrig mer bli tillfrågad om att göra någonting, tänkte jag. Om jag inte hade haft min katt med mig i Göteborg hade jag nog blivit riktigt deprimerad. Jag måste också ge en eloge till alla på teatern som gav mig stort stöd. Nästan varje dag hade jag besök av de andra skådespelarna som kom med blommor och fikabröd. Deras omtanke betydde mycket för mig.

    Premiären kunde till slut genomföras, om än två veckor senare än planerat. Kikki fick fina recensioner för sin insats, trots att hon fortfarande var hes. Hon medger att det tog tid att komma ur den psykiska svackan, men nu mår hon bättre än på länge. Förutom att hon fått göra ett andra countryalbum som hon så länge drömt om har också en annan önskan gått i uppfyllelse.

    – Min dotter Emma har, efter flera år i Stockholm, flyttat tillbaka hem till Bollnäs. Jag är så glad över att vi är samlade på samma plats nu. Min son Viktor har bott i Bollnäs hela tiden. Han arbetar tillsammans med min ex-man Kjell, och så spelar han division två-fotboll vid sidan av. Emma är utbildad civilekonom och hjälper mig i min lilla firma. Hon är jättesträng och påstår att jag har haft en alldeles för snäll revisor innan, ler Kikki.

    Tanken på eventuella framtida barnbarn sporrar Kikki att hålla sig i form.

    – Jag försöker promenera med stavar och gå på vattengympa för att hålla reumatismen i schack. Olyckligt nog lider jag av ballongmage, vilket gör att jag inte kan bära snygga kläder. På något sätt måste jag gå ner i vikt framöver, men hur det ska gå till har jag ännu inte lyckats klura ut. Jag vet inte hur många urklippta artiklar om bantning jag har därhemma, suckar hon lätt uppgivet.

    Bild 1288050

     

    Snackar för mycket
    En ny kärlekspartner är något som för tillfället står ganska långt ner på Kikkis prioriteringslista.

    – Att flytta ihop med en man finns inte på kartan över huvud taget. Däremot vore det mysigt att ha någon att göra saker med – att kunna äta middag, gå på bio och resa tillsammans. Det skulle vara kul att en gång till i livet få uppleva det där speciella pirret när telefonen ringer. Tyvärr försvårar mitt kändisskap mina möjligheter att träffa någon. Det är knepigt att veta om en mans intresse för mig är äkta eller inte.

    På nättjänsten Twitter delar Kikki dagligen delar med sig av humoristiska vardagsobservationer. Bland de omkring 63 000 följarna dyker det med jämna mellanrum upp gamla beundrare.

    – "Å vad jag var kär i dig en gång i tiden", skriver de. "Varför i hela friden sa du ingenting? Det kunde ha varit du och jag nu", brukar jag lite retsamt svara.

    Jag tänker att Kikki är en person som man nog skulle kunna spendera många dagar med på en öde ö utan att få tråkigt. Samtidigt närmar sig intervjutiden sitt slut.

    – Nu har jag som vanligt berättat mer än jag borde, konstaterar Kikki lite skuldmedvetet. Jag bor ju ensam och pratar nästan bara med mina katter, så då jag väl träffar någon snackar jag alldeles för mycket.

    – När jag och Emma går och tittar på Viktors fotbollsmatcher kommer jag ofta in på helt andra samtalsämnen om det inte händer så mycket på planen. Ibland har jag missat mål som Viktor har gjort för att jag har varit så upptagen av något resonemang. "Såg du målet?" frågar han efteråt. "Javisst, det var jättefint!" svarar jag.

    Bild 1288051

    Kikki med barnen Emma och Viktor på en bild från 2006.

     

    Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 42 2015.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!