• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Pernilla och Gustafs kärlek övervann olyckan

    På några ödesdigra sekunder ändrades livet totalt för Gustaf Seppelin Solli. Olyckan i kalkugnen brände bort hans ansikte. Men för flickvännen Pernilla är han fortfarande samma Gustaf och kärleken har bara vuxit.

    Pernilla och Gustafs kärlek övervann olyckan

    God natt, min älskling. Jag är hemma om några timmar.

    Så skrev Gustaf Seppelin Solli i ett sms till sin flickvän Pernilla sent på kvällen den första november 2011. Men Gustaf kom aldrig hem från sitt arbete den natten.

    Nu har det snart gått fyra år sedan natten som kom att förändra både Gustafs och Pernillas liv.

    Utseendemässigt är inte Gustaf den han en gång var. Ansikte och huvud är brännskadat och åtta fingrar har amputerats. Det mesta av synen har också försvunnit. Att köra bil och motorcykel som han tidigare älskade är otänkbart.

    Att köra bil och motorcykel som han tidigare älskade är otänkbart. Åtta fingrar har amputerats och det mesta av synen har försvunnit.


    – Jag får nöja mig med att meka, det har jag lärt mig trots att händerna inte är som innan, skrattar Gustaf Seppelin Solli, 23, där han sitter jämte sin fru Pernilla, 22, i deras röda och gemytliga trähus i Mörön utanför Luleå.

    För trots att livet aldrig blir som det var för fyra år sedan är han vid gott mod och har ofta nära till skrattet. Och vid sin sida har han Pernilla som älskar honom över allt annat.

    – Att utsidan inte är densamma som när vi träffades spelar inte någon roll. Det var insidan jag förälskade mig i, säger hon.

     

    Plötsligt kvällsjobb
    När de började umgås under högstadietiden var han en busig kille med tjockt svart hår och ögon med färgskiftning i blått, grått och grönt. Kepsen satt alltid på sned.

    – Det var charmen och hela hans personlighet jag föll för när vi blev tillsammans, berättar Pernilla.

    Då gick hon sista året på högstadiet och han första året på gymnasiet. Han hoppade av skolan när han fick arbete hos Nordkalk, en underentreprenör till ståltillverkaren SSAB.

    I ungefär samma veva bestämde de sig för att flytta ihop. Då gick Pernilla andra året på gymnasiet.

    Den första november för fyra år sedan var Gustaf ledig och tillsammans handlade de födelsedagspresent till Pernillas mamma. De skulle egentligen gå ut på kvällen och äta middag tillsammans med henne, men hann aldrig så långt innan Gustafs chef ringde. Det var en kalkugn som skulle rengöras och han behövde Gustafs hjälp omgående. Jobbet skulle göras på kvällen och natten.

    – Jag fick en obehaglig känsla när han for i väg. Men inte av att han skulle skada sig på jobbet, utan att han skulle krocka eftersom han var stressad, minns Pernilla.

    Före olyckan. Gustaf och Pernilla är nykära och på väg till Finland. Snart skulle livet förändras för alltid.

     

    Huden kokade
    Hon väcktes av att Gustafs mamma ringde klockan halv tolv på natten och berättade att han råkat ut för en allvarlig olycka.

    – Jag blev hysterisk rädd, säger Pernilla som genast tittade på nyhetsuppdateringarna på nätet.

    När hon såg att två man skadats allvarligt i en kalkugnsolycka hos Nordkalk förstod hon att Gustaf var en av dem.

    En stund senare var hon inne på Sunderbyns sjukhus utanför Luleå. En läkare på intensiven tog emot och sa hon skulle vara beredd på det värsta.

    – Men just då såg det inte så farligt ut. Ansiktet var intakt, däremot hade det en konstig askgrå färg. Jag fick veta att kalk sakta bryter ned huden, det är som en process. Då förstod jag vad som väntade...

    Det som hänt var att en kalkklump fastnat i ugnen och Gustaf och hans kollegor hällde vatten för att den skulle spricka. När klumpen sprack föll den rakt ned i vattnet som lagt sig i botten på ugnen. Det blev en ångexplosion och rummet fylldes med 200-gradig vit kalkånga.

    – Jag var en av de som stod närmast och fick kalken över mig. Jag föll ihop och kände hur huden kokade medan mina arbetskamrater drog iväg mig till duschen, berättar Gustaf.


    55-procentiga brännskador
    Med ambulansflyg transporterades han från Sunderbyns sjukhus till brännskadekliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

    – När jag kom dit hade de pumpat i honom vätska så han ökat från 75 till 128 kilo i vikt. Han såg ut som en ballong som höll på att spricka, säger Pernilla.

    Sårskorpor hade bildats och den Gustaf som lämnade hemmet ett dygn tidigare gick inte att känna igen.

    – Mitt enda fokus var att han skulle överleva och få ett någorlunda normalt liv i framtiden. Läkarna vågade inte lova något och det enda jag fick höra var att det var kritiskt eftersom han hade 55-procentiga brännskador.

    – Mitt enda fokus var att han skulle överleva och få ett någorlunda normalt liv i framtiden, berättar Pernilla.


    Blev vuxen på riktigt

    Operationerna avlöste varandra och frisk hud ersatte den som var död. Gustaf låg nedsöv och andades med hjälp av respirator.

    Först efter sex veckor väcktes han och på julafton kunde han ringa hem till Pernilla.

    – Du pratade genom en ventil och lät som Kalle Anka, skrattar Pernilla och kramar hans hand.

    Gustaf återhämtade sig sakta och blev varse att hans spegelbild inte var den samma som innan.

    – Men jag mer orolig för att inte få tillbaka mina funktioner och kunna leva att någorlunda normalt liv, säger han.
    I mitten av februari var han hemma igen och en lång rehabilitering med sjukgymnastik väntade. Hela tiden fanns Pernilla vid hans sida och deras kärlek växte sig ännu starkare.

    – När olyckan inträffade förstod jag hur mycket jag älskade Gustaf. Vi sa till varandra vi ska jäklar i det fixa det här tillsammans! För mig innebar det större ansvar och att jag klev in i vuxenlivet på riktigt.

    Gustaf hade bestämt sig för att olyckan inte skulle få förstöra hans och Pernillas framtidsplaner och snart flyttade de in i ett eget hus.

    – Jag visste att jag ville leva med honom resten av mitt liv, säger Pernilla.

    – För mig var det samma känslor och att gifta mig med Pernilla var det enda jag ville, säger Gustaf.

    Den nionde augusti förra året sa de ja till varandra i Gammelstads kyrka.

    Gustaf och Pernilla har vant sig vid att dra till sig folks blickar när de är ute.

    – Men det berör mig inte, säger Pernilla bestämt och Gustaf har för länge sedan accepterat att hans nya utseende gjort honom till en kändis.

    Efter allt de gått igenom ser de ljust på framtiden.

    – Vi är beviset på att kärleken övervinner allt!

    Gustaf och Pernilla är ofta ute och går med boxern Harry.


    2017: Senaste nytt om utredningen

    Nordkalk fälls för dödsolyckan i Luleå för drygt fem år sedan där en ung man dog och Gustaf Seppelin Solli brännskadades allvarligt.

    Den dåvarande platschefen på anläggningen i Luleå fälls också för grovt arbetsmiljöbrott. Enligt Luleå tingsrätt har platschefen gjort sig skyldig till grovt arbetsmiljöbrott, innefattande vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Om platschefen hade uppfyllt sitt arbetsmiljöansvar hade olyckan högst sannolikt kunnat förhindras, slår domstolen fast.

    Påföljden blir villkorlig dom samt höga dagsböter. Nordkalk döms till företagsböter på tre miljoner kronor.

    Den avlidne mannens familj samt tre av de skadade arbetarna ska också få skadestånd från Nordkalk.

    Källa: Svenska Dagbladet

    2015: Utredningen dröjer

    Utredningen av olyckan vid kalkfabriken Nordkalk i Luleå där en man avled och Gustaf Seppelin Solli skadades allvarligt är inne på sitt fjärde år. I augusti delgavs tre personer misstanke om arbetsmiljöbrott och Gustaf Seppelin Solli väntar fortfarande på att de ansvariga för olyckan ska ställas inför rätta.

     

    Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 42 2015.

    Vill du läsa fler rörande berättelser?
    Gilla Hemmets Journal på Facebook.

     

     

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!