Personligt
Laura Trenter
ÅLDER: 53 år.
FAMILJ: Sambon Peter samt sönerna Kalle, 25, och Christian, 22.
BOR: I Laröd norr om Helsingborg.
AKTUELL: Kommer till hösten med en ny spännande bok för mellanstadiebarn – Eftermiddagsmaskinen.
Lauras 3 Stieg Trenter-favoriter
* Kalla handen
* Farlig Fåfänga
* Springaren
Stieg Trenter (1914-67)…
… föddes som Stig Johansson men tog namnet Stieg Trenter efter att först ha använt det som pseudonym, idén fick han från E C Bentleys deckarklassiker Trents sista fall. I Farsta strand finns idag ett torg uppkallat efter Trenter. Han var journalist och en mycket uppskattad kriminalförfattare och stockholmsskildrare. Han debuterade 1943 med kriminalromanen Ingen kan hejda döden. I Farlig fåfänga från 1944 introducerade han fotografen och amatördetektiven Harry Friberg, som är tecknad efter Trenters nära vän, mästerfotografen KW Gullers. Litet senare i bokutgivningen kommer också hans ständige vapendragare, kriminalaren Vesper Johnson.
Efter Stieg Trenters död fortsatte hans fru Ulla Trenter att skriva om Harry Friberg och Vesper Johnson under eget namn.
KW Gullers (1916-98)…
…hette Karl Werner i förnamn och var en internationellt uppmärksammad svensk fotograf. 1990 köpte Nordiska museet KW Gullers bildsamling som består av cirka en halv miljon bilder.
Läs FARLIG FÅFÄNGA i Hemmets Journal
I Hemmets Journals midsommarnummer (nr 25/26) startar Stieg Trenters roman Farlig Fåfänga som sommarens stora följetong, del 1 av 10:
När man får en vild lust att slänga kameran i väggen är det hög tid att koppla av från både bländare och mörkrum…
När fotograf Harry Friberg tar en välbehövlig semester dröjer det däremot inte länge innan han blir indragen i en mordhärva.
Laura Trenter har läst alla pappas Stieg Trenters böcker flera gånger.
– Första boken läste jag redan när jag var nio år gammal, jag förstod säkert inte allt – men det var ett sätt att lära känna honom.
Laura Trenter var bara 6 år gammal när hennes pappa hastigt avled.
– Jag har läst alla hans böcker flera gånger. Första boken läste jag redan när jag var 9 år gammal, jag förstod säkert inte allt – men det var ett sätt att lära känna honom.
I början av 1960-talet när Laura föddes bodde familjen Trenter i Italien i Rom alldeles intill Spanska trappan.
– Visst tycker jag precis som min pappa om Stockholm men jag älskar Rom. Även om jag flyttade därifrån redan som 7-åring så känner jag fortfarande att jag blir alldeles skuttig i kroppen av glädje när jag kommer dit.
Ett av sina roligaste minnen av sin pappa har Laura just från Rom.
– Pappa var lite tokig, på ett roligt sätt. Vissa stannar vid att tänka galna tankar men pappa genomförde dem. Detta minne handlar om en nyårsafton i Rom, då det för ovanlighetens skull snöade. En trafikpolis stod precis nedanför vårt fönster och frös och gjorde åkarbrasa för att hålla sig varm. Då sågade pappa resolut itu vår julgran och kastade ut den genom fönstret och ropade åt polisen att han kunde använda den till en eld. Och mycket riktigt, polismannen tände en eld på trottoaren! Efteråt var det en rolig händelse men jag kommer ihåg att jag blev sur på honom för att han slängde ut vår fina julgran.
Livlig fantasi
Laura kommer också ihåg hur pappa Stieg hade en livlig fantasi. Han berättade hemska historier om källartrollet som bodde i jordkällaren på Ön Ljusterö skärgård utanför Stockholm där familjen tillbringade somrarna.
– När pappa skrev sina böcker tror jag att han väldigt ofta hade en miljö som utgångspunkt. Vad hade hänt om han hade åkt Djurgårdsfärjan själv på natten och den plötsligt började gå åt ett helt annat håll? Denna idé verkställde han i boken Färjkarlen. Om han lät en deckare utspela sig på Sturebadet, som han älskade, så kunde han tillbringa ännu mer tid där.
Stieg Trenter har ju gjort sig känd som en ingående och noggrann Stockholmsskildrare i sina deckare. Redan i slutet av 1940-talet flyttade han till Rom men hade i Stockholm kvar sin bäste vän, fotografen KW Gullers, som ofta fick uppringningar från Italien, gärna mitt i natten eftersom Trenter jobbade bäst vid den tiden på dygnet, om hur många trappsteg den eller den trappan hade. KW Gullers gav sig då ut på staden och fotograferade och skickade fotona vidare söderut.
Barndeckare
Att Laura Trenter skulle ge sig in på författarbanan, uppvuxen som hon var med två skrivande föräldrar, även mamma Ulla skrev, var kanske inte så konstigt. I början av 1990-talet gav hon sig in på en ny genre, barndeckare, som inte var så vanligt på den tiden.
– Jag funderade mycket på hur jag skulle kunna skriva med samma innehåll som för vuxna men anpassat för barn. Det skulle vara spännande så att de inte skulle sluta läsa. I samma veva var en av mina kompisar på jakt efter en högläsningsbok för sin mellanstadieklass. Så jag började skriva parallellt med att hon läste högt för barnen. Jag fick direkt respons och var dessutom tvungen att skriva snabbt!
Resultatet blev början på en succé. Första boken hette Hjälp, rånare och sedan kom två till. Böckerna blev älskade och blev både tv-serier och film.
– Något som jag har lärt mig av pappa är att jobba med cliffhangers, allt för att hålla kvar läsaren.
Nu har Laura två projekt på gång – dels en ny spänningsdeckare för mellanstadiebarn som beräknas komma ut någon gång i höst samt en bokserie hon skriver tillsammans med sin yngste son och hans kompis. Det är tänkt som en serie i fyra delar där första delen startar med två pojkar som tar studenten. Tanken är att vi ska få följa dem genom livet fram till dess de är pensionärer. Första delen är redan så gott som klar.
– Jag är svag för deckare som bjuder på överraskningar. Du ska kunna räkna ut vissa saker för att inte känna dig för dum. Du ska vara mördaren på spåret men precis i slutet får det gärna komma en överraskande vändning.
Laura tillsammans med sin pappa Stieg. Året är 1962.
