Bengan hittade släkten i Brasilien

Din mamma var ung och fattig, så hon kunde inte ta hand om dig. Under fyra decennier lät sig Bengan Göransson nöjas med denna förklaring. Men under resan till födelselandet Brasilien föll bitarna på plats.

Personligt

Namn: Bengan Göransson.

Ålder: 41 år.

Bor: i Ljungby.

Familj: Hustrun Elisabeth, sonen André och bonusbarnen Pontus och Fredrika.

Gör: Arbetar på utredningshem för ungdomar, driver hembygdsparken i Ljungby tillsammans med kollegan Roger Arvidsson, spelar i band.

Bengan hittade släkten i Brasilien

– Jag har alltid haft så mycket annat på gång, så jag har aldrig riktigt tagit mig tid att fundera kring mitt ursprung, säger Bengan Göransson. Det var hustrun Elisabeth som övertalade honom att börja söka efter sina rötter.

 

Hembygdsparken i Ljungby ligger öde. Men snart drar VM-slutspelet i fotboll igång, och då ska parken fyllas av glada fans som följer matcherna på en storbildsskärm vid scenen. Bakom arrangemanget står föreståndaren för parken, Bengan Göransson.

Han är inte bara inbiten fotbollsfantast. Hans hjärta klappar också lite extra för landet där mästerskapet arrangeras. Sedan drygt ett år har Brasilien blivit ett andra hemland för honom och familjen.

– Så självklart kommer vi att heja lite extra när Brasilien spelar! säger han.

Bengan var bara 35 dagar gammal när han kom till sina adoptivföräldrar Hilding och Ingela Göransson, som bodde på en bondgård i Ryssby utanför Ljungby.

– Vi hade kossor, höns, skog och mark, och jag växte upp med att mocka gödsel och bära ved.

Han beskriver adoptivföräldrarna som mycket snälla och omhändertagande. Under uppväxten talades det inte särskilt mycket om Bengans ursprung.

– Jag visste att jag var född i ett annat land, och att min biologiska mamma varit ung och fattig. Men det var inget jag gick och funderade över. Jag har heller aldrig känt något behov av att ta reda på mer.

 

Bengan hittade släkten i BrasilienI ett kassaskåp

Genom åren har Bengans adoptionshandlingar, med namnet på hans biologiska mamma, legat orörda i ett kassaskåp.

Egentligen var det hustrun Elisabeth som först väckte liv i tanken, att Bengan skulle ta reda på mer om sitt ursprung.

– Jag har alltid varit lite nyfiken och velat veta mer. Varken jag eller Bengan har våra föräldrar kvar i livet och sedan vi fick barn har det känts allt viktigare att ta reda på rötterna, säger Elisabeth.

För drygt ett år sedan hörde adoptionsbyrån av sig och erbjöd sig att försöka leta rätt på Bengans släkt i Brasilien, utifrån de handlingar som fanns. Bengans spontana reaktion var: ”Varför då!?” Men för Elisabeth var det fullständigt självklart.

Byrån fick, efter en del sökande, tag i en adress i Rio de Janeiro. Det visade sig dock att Bengans biologiska mamma flyttat därifrån för länge sedan, och där slutade spåren.

Men Elisabeth rådfrågade en kollega på arbetet, som själv har rötter i Brasilien och talar portugisiska. Kollegan tog över alla handlingar och lyckades till slut, på snåriga vägar, få tag på ett aktuellt telefonnummer till Bengans mamma.

– Min kollega slog numret och när kvinnan i andra änden svarade, ställdes frågan: ”Adopterade du bort en pojke i januari 1973? Han lever och han letar efter dig.” Det blev helt knäpptyst i telefonen. Min kollega fick lägga på luren och ringa upp igen efter en stund, när informationen hunnit smälta in.

 

Sorg och saknad

Bengan minns tydligt den där vårkvällen förra året, när en kvinna vid namn Fatima, som befann sig på andra sidan jordklotet, bekräftade att hon faktiskt var hans mamma.

– Det kändes konstigt, men roligt. Redan samma kväll tog vi upp kontakten via internet, och använde en översättningstjänst för att förstå varandra. De första trevande konversationerna kretsade mest kring praktiska frågor. Hur hon bodde, vad hon arbetade med och vad jag sysslade med.

Bengan hade aldrig längtat efter sin biologiska mamma. För Fatima var det annorlunda. I alla år hade hon burit på en ständig sorg och saknad efter sin son. Hon hade inte fått fler barn och att nu få kontakt med Bengan var överväldigande.

– Hennes läkare varnade henne till och med att ägna alltför mycket tid och kraft åt detta, då hennes blodtryck riskerade att rusa i höjden.

Efter en del mejlkontakt över Atlanten bestämdes att Bengan, Elisabeth och yngste sonen André skulle resa till Brasilien.

– Självklart var det lite nervöst att kliva av planet i Rio. Men när jag väl mötte min mamma kändes det som att ”där är hon ju”!

Det inte gick att ta miste på släktskapet, enligt Elisabeth.

– Bengan och Fatima var så otroligt lika, både till utseendet och till det lite skämtsamma sättet.

 

Bengan hittade släkten i Brasilien”Kände mig hemma”

Det skulle snart visa sig att likheterna var ännu fler. 60-åriga Fatima, som numera är pensionerad tandsköterska, ägnar mycket tid åt frivilligarbete med funktionsnedsatta barn. Hennes stora intressen är att sjunga och spela gitarr. På dessa punkter har Bengan, helt ovetandes, gått i sin mammas fotspår.

– Och jag kände mig hemma direkt. Det var märkligt. Efter bara en och en halv dag i Brasilien kände jag att jag faktiskt skulle kunna stanna kvar resten av livet!

Familjen fick ett varmt välkomnande av mostrar och kusiner. Alla var lika förundrade över de okända svenska släktingarna. De flesta hade inte vetat att Fatima, som betraktats som barnlös i alla år, i själva verket hade en son.

Så småningom bestämde sig Fatima för att berätta vad som egentligen hade hänt. Med tårarna strömmandes nedför kinderna mindes hon tillbaka. Att hon, som nittonåring, arbetat i en butik i Rio. Chefen hade gjort henne gravid, och när magen växte blev också skammen allt större. Efter några månader flyttade hon från staden för att dölja sitt tillstånd. Dagen före julafton föddes den lille pojken, och fyra veckor senare tvingades hon lämna honom ifrån sig.

– Men nu kände hon bara enorm glädje och tacksamhet över att ha fått tillbaka sitt barn. Jag var tidigare en stor hemlighet som ingen fick känna till – nu ville hon visa upp mig för alla; släktingar, vänner, grannar… Hon tog verkligen igen allt hon kunde.

 

Träffa farmor

Även sonen André fick fin kontakt med sina brasilianska släktningar.

– Det var det bästa med resan. Att träffa farmor och pappas kusiner, säger han.

Elisabeth berättar:

– En morgon när vi vaknade hade han redan klivit upp och gått ut på stan tillsammans med farmor. De kunde tillbringa flera timmar tillsammans, utan att någon av dem förstod vad de andra sa.

Efter drygt tre veckor var det dags att åka tillbaka till Sverige. Vid avskedet gavs högtidliga löften om fortsatta kontakter och snart återseende.

– Det kändes som att vår bekantskap bara hade börjat, säger Bengan.

Elisabeth menar att familjen nu fått ett nytt lugn.

– Nu behöver man inte fundera mer. Inte längre känna sig stressad över att tiden rinner ut, och att man inte ska hinna ta reda på vad som egentligen hände.

– Å andra sidan har vi upptäckt en helt ny släkt. Det är så många jag vill hinna träffa och umgås med! säger Bengan.

 

Heja på Brasilien

Till vintern blir det förhoppningsvis en ny resa och då vill familjen stanna lite längre i Brasilien.

– Det tar tid att komma in i vardagen, komma underfund med sin egen plats i landet och bland människorna, menar Bengan.

Till dess bär han sitt nygamla hemland i sitt hjärta. Och när det brasilianska laget tågar in på gräsplanen för att spela sin öppningsmatch i VM-slutspelet, kommer Bengan stå på första parkett vid scenen i hembygdsparken.

– Ja, nu när Sverige ändå inte är med, så hejar vi självklart på Brasilien. Och de har ett bra lag, så jag tror nog att de vinner!

 

Bengan hittade släkten i Brasilien

Många ville träffa de okända svenska släktingarna, och familjen Göransson togs emot med öppna armar av mostrar och kusiner och kusinbarn. Bengan är klädd i vitt linne och har mamma Fatima vid sin sida.

Vad vet du om Brasilien?
Annons
Scroll to Top