Tack vare sin specialdesignade cykel kan Vivi och Kent Oskarsson med gemensamma krafter ta sig fram.
För Vivi och Kent är deras specialkonstruerade dubbelcykel en symbol för frihet. Och en cykeltur utmed havet och fika på en bänk i solen är lycka.
– Det går inte att beskriva känslan när vi provcyklade den första gången. Och känslan är nästan densamma varje gång vi ger oss ut, säger Vivi.
Hon har besvärlig reumatism sedan barndomen och har svårt att röra sig några längre sträckor. Alla leder är påverkade, hon har proteser i båda knäna och i en höftled, och hennes händer och axlar är förvärkta.
Kent är nu i stort sett blind på grund av en variant av den ärftliga ögonsjukdomen retinitis pigmentosa som successivt försämrat hans syn. Han kan skilja på ljus och mörker och i vissa lägen, i visst ljus kan han se små mycket avgränsade glimtar av verkligheten. Men eftersom han varit seende klarar han ändå många praktiska uppgifter på ren rutin, som att städa och putsa fönster.
Ett bra team
På cykeln är de ett väl fungerande team. Vivi, med fötterna på dubbelcykelns fasta fotplattor, håller koll på vägen, dirigerar vart de ska och styr. Medan Kent, som i ungdomen tävlingscyklade, trampar och drar hela lasset. Och mekar om det behövs – han kan cykelns detaljer på sina fem fingrar.
– Vi hjälps åt med allt, inte bara när vi cyklar. Ingen av oss skulle klara sig utan den andre, säger Vivi som inte kan undvika att tänka på att de blir äldre och äldre.
– Vi har bara varandra och är väldigt sårbara, men vi försöker att inte ta ut några bekymmer i förskott. Kent är bättre på det än jag.
Vivi är nu 72 och Kent 71. Fram till pensioneringen var Vivi kontorist på en bilskola. Och Kent arbetade många år på cykelfabriken Monark som montör, och när hans synskada blev för svår på fackföreningen Metalls expedition.
Bådas jobb har haft stor betydelse för hur framtiden formats.
– Om jag inte jobbat på bilskolan hade jag nog aldrig kommit på tanken att ta körkort, säger Vivi berättar om alla långa bilresor de gjort under åren. Och om allt annat de kan göra tack vare bilen. Kent kunde till sin stora sorg aldrig få något körkort, för redan när han var 18 var synen nedsatt.
Utan Kents arbete på Monark hade det nog aldrig blivit någon dubbelcykel. När de båda blev alltmer begränsade av sina handikapp klurade Kent på en lösning på hur de skulle kunna komma ut i naturen utan bilen.
Tillsammans med fabrikens experimentavdelning skapade han deras älskade dubbelcykel som, trots flitigt användande den varma årstiden i över 30 år, håller än. Fast nu med en hjälpmotor som förstärkning i uppförsbackarna.
Genialisk idé
Idén om att koppla samman två helt vanliga cyklar med en mellanliggande ram, synkroniserad styrning och fotplattor till Vivi, var genialiskt enkel.
– Vi trodde att det skulle produceras fler, för det var ju ett behov vi inte kunde vara ensamma om. Men trots vissa planer, blev det aldrig någon ytterligare tillverkning på Monark, säger Kent.
Numera finns andra former av dubbelcyklar där båda cyklisterna är med och trampar. Bland annat har man kunnat läsa i pressen att vårdboenden runt om i landet satsat på sådana, så att exempelvis dementa kan komma ut och cykla tillsammans med någon anhörig eller personal.
– Vi har sett några varianter, men ingen med fasta fotplattor för en av cyklisterna som ju vi behöver. Men vi är inte uppdaterade om vad som finns på marknaden. Vår trotjänare hänger ju med än, och det hoppas vi att den ska göra det än ett tag, säger de.
