Lilian Rab i Skärholmen har man, barn och barnbarn men känner sig ensam ändå:– Jag är en social person och mår dåligt av att inte ha några vänner.
En kvinna med ljust, långt hår sätter sig på stolen framför datorn. Hon heter Lilian Rab och vi träffas i hennes lägenhet i Skärholmen strax söder om Stockholm. Ett grådisigt ljus letar sig in genom fönstret i vardagsrummet, där ett akvarium står i ett av hörnen. Lilian klickar fram en dikt på datorn och läser upp den för mig i lågmäld ton. Den handlar om att Lilian i många år varit ofrivilligt ensam: “Jag har en vän som ingen vill vara med/jag har en vän som är osynlig/hennes blick är sorgsen”.
– Jag känner mig osäker. Jag brukar ibland tänka att jag inte har några vänner för att jag inte duger som vän. Helst av allt skulle jag vilja ha en vardaglig vänskap. Kompisar som jag kan träffa över en fika och både prata strunt och viktigare saker med. Det vore roligt. Men nu har jag nästan inga vänner alls och känner tristess. Det är som att mitt liv saknar mening. Jag har man och två barn med barnbarn, men jag behöver vänner också, säger Lilian när hon slagit sig ner i en fåtölj.
Vännerna försvann
Lilian är sedan drygt tio år tillbaka sjukpensionär på grund av reumatism och allergier. Dessförinnan arbetade hon inom vården och hade ett socialt umgänge – framför allt med kollegorna på jobbet. De träffades och hittade på trevliga saker, som att gå på restaurang eller kaféer. När Lilian blev sjuk blev vännerna färre och färre och efter något år stod hon helt utan kompisar.
– Idag saknar jag mitt gamla umgänge väldigt mycket. På grund av att jag är sjuk kan jag inte göra lika många saker ute som tidigare, men jag kan fortfarande gå på kafé och sådant. Men det var som om alla slutade fråga mig. När jag blev sjuk var jag inte intressant längre. Det känns jobbigt. Jag mår dåligt av att inte ha några kompisar och är en sådan person som har ett stort behov av att prata, säger Lilian.
Numera sitter Lilian ensam tills hennes man Törje kommer hem på kvällen. Hon tittar på tv, surfar på nätet och skriver dikter. Det kan gå flera månader utan att hon träffar någon som inte hör till familj eller släkt. Hon har några kompisar som hon träffat via sajten bryt.ensamheten.se (se separat artikel intill), men då de bor långt bort sker kontakten främst via datorn eller telefon.
– Jag har anpassat mig ofrivilligt till ensamheten. Jag behöver ha vänner för att känna glädje och ha ett meningsfullt liv. Ju färre vänner jag har, desto sjukare blir jag känns det som. När mina barn och barnbarn kommer över betyder det oerhört mycket för mig. Det är en sådan glädje i stunden att jag helt glömmer bort mina problem. Jag skrattar och har roligt. Men när jag är ensam gråter jag, säger hon.
Lilian har genom åren försökt att skaffa vänner, men hon känner en rädsla inför att inte duga och att känna besvikelse om det inte fungerar.
Osäker och rädd
Lilian säger att hon genom åren har försökt att skaffa vänner, men att hon känner en rädsla inför att inte duga och att känna besvikelse om det inte fungerar. Några gånger har det hänt. Hon har träffat en person som hon har tyckt om och uppskattat. När personen visat sig ointresserad har Lilians ensamhetskänslor bara förvärrats och osäkerheten har vuxit.
– Jag känner mig handlingsförlamad, som om det inte finns en väg ut ur alltihop. Jag tycker inte att man bara kan knacka på hos grannen och fråga om vi ska ta en fika. Genom åren har jag gjort trevande försök att skaffa vänner, men när det inte har fungerat har det nästan gjort ont, speciellt om jag har hunnit fattat tycke för personen. Dessutom vill jag vara helt säker på att någon verkligen vill umgås med mig.
Hur menar du?
– Jag vill inte att någon ska umgås med mig av sympati eller för att de tycker synd om mig, utan för att de tycker att jag är en intressant person. Sedan måste jag få ha “krav” och kunna “välja” mina vänner även om jag är ensam. Om jag börjar umgås med någon som jag inte alls klickar med får jag inte tillfredsställt mitt sociala behov i alla fall.
Lilian återkommer under hela vårt möte till hur hon uppskattar att umgås – i synnerhet med sina barn och barnbarn. Hon berättar att hela lägenheten skiner upp vid deras besök. Samtidigt understryker hon att det är viktigt att ha kompisar utanför familjen och att hon inte vill bli en börda för sina barn.
– Min familj är mitt allt, men jag kan inte begära att de ska vara mina vänner som jag kan prata förtroligt om mina innersta tankar med. Jag vill inte heller att mina barn ska känna att de måste besöka mig bara för att deras gamla mamma är ensam, säger Lilian, skrattar och fortsätter: De ska komma hit för att de har lust.
Hur ser du på din framtid?
– Jag vågar inte tänka så mycket på den. De vänner som jag har på nätet försöker jag hålla god kontakt med. Jag vågar dock inte hoppas på någon mer spontan vardaglig vänskap av rädsla för att bli besviken. Det här har pågått länge och det är svårt att ändra på alltihop. Men jag skäms inte. Jag känner mig bara ledsen över min ensamhet.
Andreas har startat ett forum på nätet
Andreas Cleverdal har länge känt sig ensam. Förra året bestämde han sig för att starta bryt-ensamheten.se, en sajt som vänder sig till personer som längtar efter vänner.
Andreas Cleverdal, 44, arbetar inom it-branschen och är bosatt i Älvsjö, strax söder om Stockholm. Han har under stora delar av sitt liv känt sig rätt ensam, även om han också kan känna att han uppskattar ensamhet.
– I bland fick jag känslan av att jag skulle vilja ha någon mer nära vän som jag kunde träffa då och då, eller bara ringa och snacka lite med. Jag hade några bra kompisar i arbetet, men de träffade jag sällan utanför jobbet. Oftast var jag själv när jag inte jobbade, men det är även något som jag har ett visst behov av att vara till och från.
I januari 2013 beslöt sig Andreas – tillsammans med Tina Eriksson – för att starta bryt-ensamheten.se, en social mötesplats på nätet där ensamma människor kan finna stöd och även knyta nya kontakter. Sajten har Andreas uppfört med egna pengar men han hoppas att den snart ska bli självfinansierad genom annonsörer. Sajten erbjuder gratis medlemskap, växer stadigt och har idag cirka 2000 medlemmar.
– Vi har fått en väldigt fin respons. Det är skitkul. Det känns som att vi gör en god insats, speciellt när man tittar på profilerna och läser olika livsöden. Det finns många ensamma i Sverige, säger han.
Andreas betonar att bryt-ensamheten.se inte är en “vanlig” dejtingsida, utan snarare ett socialt forum. En av fördelarna, säger Andreas, är att ensamma personer inte behöver skämmas för sin situation, utan kan vara ärliga.
– Det är tydligt vad sajten är till för så ingen behöver känna sig konstig eller skämmas för att man är eller känner sig ensam, säger Andreas.
Vad tror du om framtiden för sajten?
– Visionen är att sidan ska bli självfinansierad och drivas i en icke vinstgivande form. Det känns väldigt bra att ha startat sajten och jag tror att det finns ett stort behov av den.
Forskare Niklas Westberg:
Ensamhet ses som ett misslyckande
Skamligt och avvikande. Så ser samhället på ensamma människor. Det menar i alla fall forskaren Niklas Westberg som skrivit avhandlingen Meddelanden från enskildheten.
– I vårt samhälle finns ett socialt tvång på att du ska ha många relationer. Du bör ha familj och massa gamla och nya kompisar. Detta likställs med framgång. Det visar att du är en lyckad människa som klarar av att etablera nya och uppbära gamla relationer, säger han.
Hur påverkar detta en person som är ensam?
– Ensamma personer tenderar att bli ifrågasatta, både av de själva och av samhället. Man längtar efter kompisar, men skäms också för sin situation. Därför blir det ett dubbelt lidande. Också livskvaliteten påverkas eftersom ensamma verkar isolera sig allt mer fysiskt. Det är nog för att tillgängligheten till restauranger och biografer och andra aktiviteter är så starkt förknippad med socialt umgänge. Det blir som att man inte har tillgång till och står utanför vad livet erbjuder.
Vad kan man göra om man känner sig ensam?
– I min undersökning möter man personer som känner att ingen riktigt förstår en på djupet. Det är deras känsla av ensamhet. I en sådan situation kan man ju antingen försöka hitta någon som “verkligen” förstår en själv eller minska kraven och viljan av att bli förstådd och istället förlika sig med det faktum att vi kanske aldrig fullt ut kan förstå varandra.
Hur tar man kontakt med nya vänner?
– Det beror helt på situation. Bland de ensamma jag studerat förknippas ensamhet i regel med att man misslyckats som person och därför också känner skam för sin livssituation. Denna skam gör att man gärna drar sig för att ta kontakt med andra – vilket då förstärker ensamheten. I en sådan situation är nya sociala medier på nätet mycket välkommet. Där kan man dels söka efter personer som befinner sig i en liknande livssituation, dels berätta om sig själv men samtidigt vara anonym. Genom en sådan öppenhet uppstår ofta en känsla och förståelse av att “jag är inte ensam om att vara ensam”.
Är det lättare att känna sig ensam idag – varför?
– Inom sociologin brukar vi säga att vi idag lever i ett individualiserat samhälle där inga gemenskaper längre är givna och där vi själva är ansvariga för hur vi ska leva våra liv. Detta kan skapa en historiskt betingad sårbarhet där vi i större utsträckning än tidigare riskerar att bli ensamma om vi inte lyckas skapa gemenskaper och relationer till andra människor.
