Bernd och Graziella promenerar gärna längs havet vid Ystads Sandskog. Det var precis här som Bernd för 50 år sedan hittade flaskposten.
19-årige Bernd hade för vana att efter jobbet strosa en stund längs stranden, andas in lite havsbris och hålla utkik efter intressanta tingestar och pinaler som kanske sköljts upp på stranden.
Det var det han gjorde den där kvällen för över 50 år sedan, när han plötsligt fick syn på en flaska som låg och guppade i vattenbrynet. Som den sakletare han är kunde han inte motstå frestelsen att kika närmare på strandfyndet och han upptäckte då till sin förvåning att det låg en papperslapp ihoprullad inuti flaskan.
– Så klart blev jag nyfiken på vad det kunde vara, men anade inte att det var en flaskpost. Så där jättemånga öde öar finns det ju inte i Östersjön, säger Bernd, 70.
Trots idoga försök lyckades han inte lirka ut lappen ur flaskan utan fick ta med den hem, där han till sist lyckades med hjälp av en pincett. Nyfiket vek han upp den skrynkliga lilla pappersbiten som visade sig vara ett brev. Det var författat av någon som hette Gerhard Hitz från Schweiz.
– Där stod inte så mycket mer än hans namn och adress. Men jag tyckte det hela var spännande och skrev ett brev till den här mannen. Jag förklarade vem jag var och att jag hade hittat hans flaskpost i Ystad. Sedan gick det ett par veckor och så fick jag svar.
Gerhard, mannen som skrivit brevet i flaskan, visade sig vara jämnårig med Bernd. Flaskposten hade han slängt från färjan mellan Danmark och Sverige under en semesterresa i Skandinavien. Och Gerhard visade sig – precis som Bernd – vara en passionerad brevskrivare. Så de första korta raderna blev början på en lång brevväxling. Var och varannan månad skrev de båda unga männen till varandra och berättade om stort och smått, med- och motgångar och allt däremellan.
Bernd firade sin 70-årsdag vid Bodensjön med hustrun Graziella, 67, och vännerna Anita, 65, och Gerhard, 69.
Spontanbesök
Och kanske hade det förblivit bara brevvänner om inte Bernd några år senare hade fått ett infall när han och nyblivna hustrun Graziella var på bilsemester i Schweiz.
– Vi hade besökt Bodensjön och en dag slog det mig bara att min brevvän Gerhard inte bodde särskilt långt bort, så vi bestämde oss för att titta förbi. Det är kanske inte typiskt svenskt att göra något sådant, men så har vi ju båda våra rötter utanför Sverige, förklarar Bernd som växte upp i forna Östtyskland varifrån han flydde med sin familj som 10-åring.
Hustrun Graziella, 67, är född i Italien och kom till Sverige som barn.
– Vi blev fantastiskt väl mottagna, bjudna på en stor middag och sedan övertalade att bo över natten. Bernd och Gerhard fann varandra direkt och gick ut på nattklubb på kvällen. Själv stannade jag kvar med hans gamla föräldrar och tittade på tv, minns hon med ett skratt.
Spontanbesöket i Kirchberg 1965 blev startskottet på en vänskap som blomstrar ännu idag.
– Vi har umgåtts flitigt. Gerhard är min bäste och äldste vän, säger Bernd utan att tveka.
Vänskapen har stärkts av att Bernds och Gerhards fruar, Graziella och Anita, funnit varandra. Var och vartannat år har familjerna semestrat tillsammans, inte sällan vid Bodensjön som blivit en favorit.
För barnen Zappa, Stefan och Linda (alla idag i 40-årsåldern) blev besöken hos Gerhard i Schweiz en viktig del av barndomen och sedan de själva fått barn – sammanlagt har Bernd och Graziella fem barnbarn – har det varit helt naturligt att åka på egna semesterresor ner till alplandet.
Den schweiziska familjen har också varit på besök i Sverige vid ett flertal tillfällen. Förra årets inplanerade visit blev inställd då Anita bröt benet. Desto mer efterlängtat var höstens träff i år då Bernd fyllde 70 och det blev stor fest tillsammans vid Bodensjön.
Alla vännerna en sommardag på en uteservering.
Campingliv
Familjerna har campat och seglat ihop i både solsken och oväder, och sett såväl slott som borgar, sjöar, berg och dalar.
– Gerhard och Anita älskar att vandra och har lockat med oss flera gånger. En gång var vi i Grindlewald och när vi närmade oss en av de små byarna hörde vi musik på håll. Det visade sig vara ett stort bondbröllop som vi fick vara med om. Sådana upplevelser bär man med sig länge, myser Bernd.
Gerhard och Bernd har en hel del gemensamt. De är jämnåriga och har båda tyska som modersmål. De båda tycks dessutom dela ett stort sinne för humor.
– Jag tycker det är fantastiskt att flaskposten skulle hittas av just Bernd. Han som älskar att skriva brev och som dessutom pratar tyska. Det är en ganska märklig tillfällighet – som har medfört så mycket fint, säger Graziella.
Schweizaren Gerhard själv är lika förvånad över tillfälligheterna som ledde fram till den livslånga vänskapen.
– Jag skrev mitt lilla brev och slängde flaskan i havet. Sedan glömde jag bort den och ägnade den inte en tanke förrän jag plötsligt fick ett brev. Det var väldigt spännande och jag kände direkt att den här personen skulle jag vilja lära känna. Och det har jag fått också. Bernd och Graziella är fantastiska vänner, skrattar Gerhard på telefon från Schweiz.
Att vänskapen skulle bli så långlivad anade aldrig Bernd när han från början fick kontakt med Gerhard.
– Jag trodde aldrig att det skulle bli på det sättet. Jag tänkte mig mer en vanlig brevväxling några år och sedan inte mer med det. Men både Gerhard och Anita är så fantastiskt vänliga och varma människor. Ibland är det ju bara så i livet, att man träffar någon och allt stämmer.
