Efter två depressioner och utbrändhet är Tulsa tillbaka igen. Idag mår hon bra. Vägen hit har gått via filosofin. Att ställa sig rätt frågor har fått henne att orka gå vidare. Här med katten Julius.
Tulsa Jansson, 42, i skånska Höganäs var 16 år när hennes syster Åsa omkom i en bilolycka i San Tropez. Den händelsen har satt spår i henne och varit en källa till grubblerier och funderingar.
– Egentligen vet jag inte hur Åsas död har påverkat mig. Jag har inget att jämföra med och vet inte hur livet skulle ha varit med henne. Men jag har ofta ställt mig frågan och funderat på hur det skulle vara att ha en syster i dag. Saknaden är mycket större nu än vad den var när jag var yngre, berättar Tulsa en eftermiddag hemma i villan vid hamnen Höganäs.
Vi sitter i köket, som har ett vackert kakelgolv i Höganässtil och dricker kaffe. Huset är trivsamt. Vardagsrummet badar i ljus och längs med ena väggen står Tulsas elgitarrer uppradade. Sedan flytten till Höganäs har hon hunnit spela i sex olika rockband. Huset har vart både fyllecell och köttbesiktningslokal en gång i tiden och Tulsa och hennes man Björn kom över det av en slump. Tulsa tillbringade sin barndoms somrar i Mölle där hennes gammelmormor och mormor drev hotell och pensionat. Kärleken till Skåne har hållit i sig genom åren och hon har tillbringat mycket tid här även som vuxen. Så en eftermiddag för tolv år sedan cyklade Tulsa förbi tegelvillan på Båtsmansvägen och föll för det nergångna huset som hade varken vatten eller el.
– Jag har alltid velat bo i Skåne och jag brukade kolla annonser när jag var här i fall det var något som passade oss. När jag såg det här blev jag nyfiken och cyklade hit för att titta på det. Jag ringde Björn och berättade huset. Han frågade om det gick att bo i. Ja, svarade jag. Okej, då kör vi på det, tyckte Björn.
Musiken har alltid varit viktig för Tulsa. Sedan flytten till Höganäs har hon hunnit spela i sex band.
Levde hektiska liv
Och så blev det. Nu lever de sina liv här med det gemensamma företaget inom skifferimport. I trädgården står ett nybyggt hus där de har kontor och på andra våningen, i samma byggnad med utsikt över Öresund, har Tulsa sitt arbetsrum för sin verksamhet som filosofisk praktiker. Vad det innebär återkommer vi till flera gånger under samtalet liksom till Tulsas emellanåt törnbeströdda väg genom livet med systerns död, depressioner och utmattning.
Men vi backar till flytten från Stockholm Skåne. När de bestämde sig för att slå till med husköpet levde de båda hektiska liv i Stockholm. Tulsa arbetade med att utveckla datorprogram på SE-banken och hade nyligen fått diagnosen utmattningssyndrom. Björn arbetade inom reklambranschen och hade vid den tidpunkten synliga symptom på stress. Tulsas depression hade kommit smygande.
– Jag kunde inte sova och var vaken alldeles för mycket. Jag var helt slut i kroppen och det kändes som om den vägde 400 kilo. Och så fick jag en massa infektioner.
I ett halvår varade mörkret. Under tiden sökte Tulsa all hjälp hon kunde få. Med tiden blev hon bättre. Flytten blev på sätt och vis avgörande för tillfrisknandet. Tidigare hade hon levt i ett högt tempo med mycket stress och frågat sig många gånger vad hon egentligen höll på med. Med närheten till havet och naturen gick det lite lättare att ta sig ur depressionen. I tre år höll hon sig på banan, men så hamnade hon i ett nattsvart mörker igen.
– Man förändras mycket av en depression. Man blir mindre stresstålig. Man blir skör helt enkelt. Så jag drabbades av en till. Den höll i sig sex månader. En del av tiden tillbringade jag i ett katolskt kloster. Det hjälpte mig mycket.
Viktig bok
När allt var som mörkast fick Tulsa boken Platon – inte Prozac av författaren och filosofen Lou Marinoff i händerna.
– Den blev oerhört viktig för mig. Jag läste den när jag mådde som sämst. Den satte fingret på något väsentligt och på något som jag behövde höra då – att man är inte sjuk för att man tvivlar och har grubblerier.
Det var det som så småningom gjorde att hon sadlade om och började plugga filosofi på Lunds universitet. Efter avslutad magisterexamen vidareutbildade hon sig utomlands inom filosofisk praxis och titulerar sig nu filosofisk praktiker. Nu håller hon i filosofiska samtal och hjälper människor i kris eller med lindrigare vardagsbekymmer att reda ut små och stora problem. Tulsa har själv provat olika terapiformer men det är ändå genom filosofin som hon fått svar på de stora frågorna som hon ställt sig genom livet. Där är filosofon unik som samtalsmetod menar hon.
– Filosofin har ju inga instrument. Man får ju argumentera i stället och söka grunderna till sina åsikter.
Den som kommer till Tulsa för ett filosofiskt samtal har med sig en fråga till Tulsa. För precis som filosofen Sokrates förordade så finns svaren att söka inom en själv.
– Man får fundera ut något som man vill ha svar på. Det kan vara: “Vem är jag?”, “Vad vill jag arbete med?”, “Vad är värdefullt?”. Mot detta kan jag ställa motfrågor. Meningen är att den som kommer till mig ska kunna slipa på sina argument och lära känna sig själv bättre, säger Tulsa som själv funderade på vad meningen var när det var som mörkast.
Hon tar en klunk kaffe och kommer med en fråga av ett mer jordnära slag som är relevant att ställa och som i allra högsta grad har en filosofisk innebörd.
– Varför ska jag sminka mig? Den frågan ställer jag mig ofta.
Hon skrattar till. Tulsa må vara av det allvarliga slaget men hon har hela tiden nära till leende och är välkomnande i sitt sätt.
Växte upp i kollektiv
Tulsa växte upp i ett kollektiv i Solna utanför Stockholm. Nedstämdheten var en följeslagare, berättar hon. Det var ett politiskt medvetet hem där diskussionens vågor ofta gick höga runt köksbordet. Pappan var socionom och mamman lärare. Relationen till den fyra år äldre systern Åsa var kanske inte den bästa under uppväxten med tanke på åldersskillnaden. Det var i tonåren som de kom varandra nära.
– Jag minns den sommaren när jag var 16. Då var Åsa hemma och vi hade jätteroligt tillsammans. Vi var ute och festade i Stockholm. Det var då som vi kom varandra nära.
Senare det året omkom Åsa i en bilolycka i Frankrike. Livet gjorde en totalvändning för Tulsa. Hon kände sig vilsen och ensam i sorgen. I samma veva hade hon vunnit ett modellkontrakt genom Veckorevyn och bestämde sig för att flytta till Frankrike och börja jobba som modell.
– Att åka till Frankrike blev ett sätt för mig att vara nära Åsa eftersom hon hade varit i de miljöerna som jag var i. Men att jag var i Paris innebar också att jag var väldigt ensam. Dessutom var mina föräldrar skilda då. När man är ensam konfronterar man ju sig själv hela tiden. Det var ett brutalt sätt att sörja på.
Hon levde ett kringflackande liv mellan Europas storstäder. Det var på många sätt en spännande tid och hon tjänade bra med pengar, men hon trivdes aldrig i modellvärlden.
– Jag tyckte den var ytlig och egentligen ville jag inte tillhöra den världen. Jag kunde inte spela glad och jag hade nog rykte om mig att vara depressiv. Jag var väldigt grubblande och det förstärktes ju eftersom jag var så ensam och när jag jobbade satt jag och läste Kafka mellan tagningarna.
I början av 1990-talet lade hon modellkarriären på hyllan för gott. Hon hade fått nog. Under en jobbresa i USA slog orkanen Andrew till och jobben ställdes in.
– Det blev spiken i kistan. Jag bestämde mig för att göra något annat. Så jag började med att dykcertifikat i stället.
Hemma i Stockholm fick hon jobb på nystartade Z-TV som sedan övergick i en långkarriär inom tv-produktion innan hon byte bana och blev systemutvecklare på SE-banken som hon arbetade som ända fram till flytten till Skåne.
Tulsas syster Åsa var 20 år när hon omkom i en billolycka i Frankrike. För några år sedan tog Tulsa med sig hennes gravsten och lade den under ett plommonträd i trädgården. – Det känns bra att ha den här. Det gör att Åsa finns med mig i vardagen.
Gravsten i trädgården
Det drar mot eftermiddag. Äldste sonen Knut kommer hem från skolan och säger hej. Ute börjar det skymma. Vi återkommer till Åsa. I trädgården under ett plommonträd ligger gravstenen med Åsas namn på. Hon baxade med den sig från kyrkogården i Solna efter att övriga familjemedlemmar gett sitt samtycke. Vi går ut i trädgården. Tulsa stryker händerna mot överarmarna i den råa vinden från havet.
– Det känns bra att ha den här. Det gör att Åsa finns med mig i vardagen. Hon hade ändå ingen relation till kyrkogårdar. Dessutom hade hon svart humor så jag tror att hon skulle ha uppskattat det.
Personligt
Namn: Tulsa Jansson.
Ålder: 42 år.
Familj: Gift med Björn. Sönerna Knut och Ivar samt två bonusdöttrar Rebecca och Anne.
Bor: I Höganäs.
Gör: Driver egen firma, filosof, filosofisk praktiker och ordförande för Svenska sällskapet för filosofisk praxis.
