Star for life
Star for Life är en biståndsorganisation som startades av den skånske miljardären Dan Olofsson. Den arbetar för att höja standarden på undervisningen i redan befintliga skolor i områden i Sydafrika och Namibia, som är svårt drabbade av fattigdom, hiv och aids. Tanken är att bättre utbildning och information ska förbättra elevernas självkänsla, hälsa och möjlighet att få jobb. I dagsläget ingår cirka 100 skolor och 100 000 elever i projektet. Hemmets Journal och Måns Zelmerlöw står tillsammans som faddrar för Chwakeme High School i nordöstra Sydafrika. Vid invigningen den 21 februari deltog, förutom artisterna Måns Zelmerlöw, Triple and Touch och Molly Sandén, även 29 Hemmets Journal-läsare.
Läsar-röster från resan
Anders Bodén, Varberg.
– Star for life visar när bistånd blir självhjälp, inte självstjälp, som annars ibland är fallet. Resan väckte en stark lust hos mig att fortsätta bidra. Jag mötte ungar som var nyfikna, självmedvetna, artiga och bar på en enorm glädje.
Ann-Marie Pettersson, Tumba.
– Jag fick möta barn som blir sedda och känner sig värdefulla, trots att de ingenting själva äger. Tänk ändå hur bara ett par hundralappar kan förändra en människas liv!
Stig Nilsson, Orsa.
– Jag gillar Star fort Life-tänket att alla har lika värde, men också ett eget ansvar för sitt liv. Och så öppenheten när man talar om sex och aids. Det är inget hymlande alls. Dessutom imponerade Måns på mig med sin enkelhet och ärlighet i sitt engagemang.
Eva Tenggren, Löberöd.
– Som förskollärare blev jag oerhört imponerad av pedagogiken i skolorna. Att det inte är antalet datorer som avgör om en elev ska lära sig saker utan lärarnas engagemang. Här har vi svenskar mycket att lära.
Kaj Johansson, Halmstad.
– Jag har fått en helt annan bild av bistånd. I Star for Lifes skolor kommer pengarna till verklig nytta, märker jag. Det känns härligt.
Gudrun Andersson, Borås.
– Aldrig kommer jag att glömma alla dessa tindrande barnaögon och lärarnas smittande engagemang. Jag skulle vilja släppa ner några svenska barn i den här skolan. Lära dem hur viktigt det är att ha drömmar – och att våga satsa på dem.
Roland Söderström, Svenljunga.
– Jag har alltid beundrat Dan Olofssons entreprenörskap. Nu inser jag också hur tillfredsställande det måste kännas att få göra något vettigt med sin förmögenhet. Jag säger som Zlatan: “Det är här är stort!”
Inger Nyquist, Arboga.
– Det känns som ett privilegium att få bidra till att de här ungdomarna ska lyckas med sitt liv och sina drömmar. Alla borde få chansen att göra en sådan här resa. Jag har bara ett ord för den: Magisk!
Leif Friberg, Orsa.
– Jag glömmer aldrig rektorns genomgång framme vid tavlan. Hur hans kavaj blev allt vitare av kritdammet och hur han nästan dansade in kunskapen i sina elever. En sådan passion och glöd! Jag hade tårar i ögonen, kan jag erkänna.
Tack alla ni som hjälpte till!
Ett stort tack till alla som generöst hjälpte till. Hemmets Journals läsare har bidragit med hela 76 000 kronor till den nya skolan i Sydafrika!
Under hösten samlade vi in pengar till den svenska hjälporganisationen Star for Life via Hemmets Journal. Måns Zelmerlöw hjälpte till att sprida kunskap om projektet och pengarna strömmade in. Nu är skolan invigd och ni som bidragit med pengar kan vara riktigt stolta. Ni har bidragit till en bättre värld för fattiga barn i södra Afrika.
Håkan Ström
chefredaktör Hemmets Journal
Det ser ut som en vanlig turistbuss, men på Chwakeme High School vet man att det är det nya livet som kommer stånkande uppför kullen i ett moln av damm.
För det finns möten som förmår förändra världen. Hemmet Journals resa till Sydafrika blev en sådan. Från Sverige 29 Hemmets Journal-läsare som ville vara med och inviga en skola som ska betvinga både aids och fattigdom. I bagaget en rejäl check, 1 500 blyertspennor, Måns Zelmerlöw och en gitarr. Och så 900 elever som denna dag mötte upp på skolgården i provinsen Kwazulu-Natal med en sång på läpparna och en ny glans i ögonen.
Kanske har de aldrig varit mer förväntansfulla, mer nyfikna, mer vetgiriga.
– Ni kommer från Sverige? Vår lärare säger att det är ett mycket kallt land, ibland minus 20 grader. Men med människor med varma hjärtan. Är det verkligen sant? Frågar Myeni Mzwakhe som är 14 år och föddes i en misär som trotsar all beskrivning. Både pappa och mamma döda i aids. Varken vatten eller elektricitet i lerhyddan. Dömd till ett liv där man ofta blir bortgift vid 16 och får barn vid 17. Där dagslönen är 20 svenska kronor och spritflaskan enda flykten från arbetslöshet, hunger och ångest.
Oförglömlig resa
I många år var nordöstra Sydafrika platsen som Gud tycktes ha glömt. Hit kom den skånske IT-miljardären Dan Olofsson för att skjuta lejon och bygga Afrikas lyxigaste vildmarkshotell. När han anställda började dö, en efter en, hade han två val: Antingen blunda för aidskatastrofen – eller utmana den.
Han valde det senare. Idag finns hundra sydafrikanska skolor som jobbar enligt Star for Life-modellen, en banbrytande läroplan som ökat självkänslan och självförtroendet hos ungdomar som tidigare ingen trodde på, allra minst de själva. Att Hemmets Journal skulle gå in i projektet blev klart förra våren – och en chans för 29 läsare att vara med om den högtidliga invigningen på plats.
Det skulle förstås ha blivit en oförglömlig resa enbart på grund av flodhästarna vid hotellpoolen och den kaxiga elefanthannen som jagade efter safarijeepen. Men det var ändå besöket i Chwakeme High School som tog priset.
En dalgång med torra tegar och hukande hyddor. En skolgård bestående av röd jord och några förbrända grästuvor. En fotbollsplan med sönderskjutna ribbor och bollar av ihopsurrade plastpåsar. Klassrum som egentligen borde klassats som uttjänta skjul, med slitna läroböcker och flagnande väggar, men som istället blivit en trampolin för nya drömmar, nya möjligheter.
Allsång
När den vita bussen med Hemmets Journals läsare rullar in genom grindarna går det som en stöt genom hela området. Snart väller eleverna ut ur sina skolsalar för att nyfiket betrakta besökarna som rest över halva jordklotet för deras skull. Framför allt när Star for Life-ambassadören Måns Zelmerlöw plockar fram gitarren och klämmer i med Han tog av sig sin kavaj, sparkade av sig båda skorna av Lasse Berghagen – ett udda val, kan tyckas – är det som om alla murar rasar.
Plötsligt är det allsång på skolgården. Svarta ungdomar fattar händerna på vinterbleka svenskar och inom kort ska det kramas, tas kort, ritas adresser i sanden och förevisas klassrum där Star for Lifes motton sitter upptejpat på väggarna eller sjungs trestämmigt: “I´m aids free that´s me”, “I go for my dreams”, “No boom boom without a condom”.
Rektor Siphile leder både lektionen och sången. Snart dryper hans svarta kavaj av krita och svett. I zulukulturen finns ingen skarp gräns mellan boklig lärdom och musik. I Star for Lifes program ingår både körsång, fotboll och en stadig lunch – och i denna blandning av kropp, själ och hjärta ska alla elever kunna hitta just sitt mål, sina drömmar.
“Vill bli pilot”
– Jag vill bli affärsman, få en vacker fru och två barn, och kunna anställa många människor, säger 15-åriga Mseleku Mangoba och får stormande applåder av sina kamrater.
– Och jag vill bli pilot, säger 14-åriga Minenkh Mdawondo, som hittills bara sett flygplan på 10 000 meters avstånd när de klyver himlen ovanför hennes lerhydda.
Den som utbildar sig blir inte lika lätt ett offer, så lyder Star for Lifes filosofi. Den som har en framtidsdröm får också en annan kraft att säga nej till droger, kriminalitet och destruktivt sex. 200 kronor räcker för att ge en elev ett års skolgång, inklusive allt. Redan har tiotusentals elever slussats vidare till högre utbildningar eller skaffat en egen rörelse i form av en frisersalong, en brödbutik, kanske en bilverkstad,
– Det bästa jag gjort, säger artisten Måns Zelmerlöw som enligt egen utsago själv var “lat, trångsynt och självupptagen” tills han insåg att kändisskap också innebär ansvar.
– En fantastisk möjlighet att betala tillbaka för allt gott vi själv fått av livet, säger sjuksköterskan Marie Bodén som rest från Varberg för att hitta nya djup i både sin egen och andras själar.
Nytt hopp
– Första gången pappa tror att jag duger till någonting mer än att hämta ved och vatten, säger 19-åriga Nomasabatha Khumalo och får hela klassen att stämma in i sången som i en enda mening sammanfattar vad Star for Life egentligen går ut på: Jag är en lysande stjärna. Ingen, ingen, ingen ska ta det ifrån mig!
Samma kväll vandrar 14-åriga Minenkh Mdawondo hem längs de forna elefantstigarna med ett nytt hopp i hjärtat. I fickan ligger en ihopvikt papperslapp med namnet på nya vänner från ett fjärran, nordligt land. Och för första gången känns tvåtimmarspromenaden som en vandring rakt in i framtiden.
För nu har hon, Hemmets Journal och Måns Zelmerlöw en skola ihop.
Ett personligt tack till HJ-läsarna från Måns, i form av en videohälsning, kan du se här.
Måns Zelmerlöw i Sydafrika: Nu är det min tur att ge!
