Jag fick smyga och smussla för att inte visa min uppfinning

Som barn tyckte Kerstin Gunnarsson att bärplockandet var en plåga. Idag njuter hon i fulla drag. — Att gå i skogen och plocka bär och svamp — det är livskvalitet, säger hon.

Där uppe finns det lingon, säger Kerstin Gunnarsson med en nick uppför skogsbacken.
Och mycket riktigt – det lyser rött bland tuvorna.
– Jo, man har ju sina ställen, konstaterar hon nöjt och viftar bort en envis mygga.
 Dessa skogsstigar, strax bortom villaområdet utanför Norrköping, har Kerstin Gunnarsson gått många gånger. Låtit blicken svepa över marken på jakt efter bär och svamp.
Hon är alltid redo att ta för sig av naturens skafferi. I bältet dinglar hennes egna uppfinningar: en behändig bärplockare och en hopfällbar svampväska. Svampkniven och sittunderlägget är också hennes påfund.

Rena slumpen
Att 46-åriga Kerstin Gunnarsson skulle bli uppfinnare och sedermera VD, var egentligen rena slumpen. Hon är utbildad beteendevetare och arbetade i tio år som utvecklingsledare på en statlig myndighet Norrköping.
– Men så fick vi veta att hela myndigheten skulle läggas ner. Vi var ett 60-tal som fick sluta. Själv skulle jag bli arbetslös hösten 2008. Det kändes förstås lite snopet, eftersom jag trivdes så bra på jobbet.

Hon började se sig om efter andra tjänster. Sökte en del, utan att få napp.
– Den sommaren åkte jag upp till fjällen. Jag ville vandra för att rensa tankarna och komma på vad jag skulle göra framöver.
Sista dagen tog hon en tur på fjället ner mot Kvikkjokk. En bit bort såg hon en grupp turister plocka bär för hand. Kerstin kom att tänka på barndomens ständiga bärletande.

– Som barn skickades vi ofta ut i skogen för att plocka bär. Vi fick inte komma hem förrän vi plockat tillräckligt. Mina äldre syskon skulle plocka fem liter var, men för mig, som var yngst, räckte det med en liter. På den tiden upplevde jag det som en plåga.
 Hon funderade vidare. Tänk så mycket enklare det hade gått om man alltid haft en behändig liten bärplockare hängandes i bältet, istället för de där tunga och otympliga plåtlådorna.
– Från den stunden visste jag vad jag skulle göra.

Udda skapelse
Väl hemkommen satte hon sig vid köksbordet för att konstruera en första prototyp. Det blev en udda skapelse av ståltråd och frigolit, med en handsydd tygpåse bakpå.
Den såg kanske inte mycket ut för världen, men Kerstin tog med den till ALMI Företagspartner i Norrköping för att visa upp sin idé.
– De var intresserade och tänkte nog som jag; konstigt att ingen kommit på detta tidigare.

lltid nya idéer
Kerstin insåg dock att hon knappast skulle kunna överleva på en ynka produkt. Hon började fundera på andra problem som brukade uppstå ute i skog och mark. Borde det inte finnas en praktisk hopfällbar svampväska, som man kunde fästa i livremmen? Och sittunderlägget, som alltid brukade försvinna när hon var ute och åkte långfärdsskridskor – skulle man inte kunna göra en behändigare variant?

Idag kan hennes företag Hooked on Nature presentera ett flertal produkter: bärplockare, svampväska, ryggsäck, sittunderlag… Och Kerstin kläcker ständigt nya idéer.
– Man får liksom på sig nya glasögon när man väl kommit igång. I morse, när jag vaknade, hade jag en kantarell på näthinnan!

Samtidigt gäller det att ständigt hålla koll på den befintliga produktionen. Tygerna köps in från England, väskorna sys i Estland, svampknivarna tillverkas i Italien. Själv sköter Kerstin resten; montering, administration, paketering, leverans och kontakt med bortåt 120 återförsäljare runtom i Norden. När det kniper får hon hjälp av sin 83-årige pappa och sina tonårsdöttrar.

Strövar i skogen
– Min familj har varit fantastisk. Inte minst min make, som har stöttat och peppat mig. Men i somras krävde han att jag åtminstone skulle koppla bort det under en semestervecka, när vi åkte till Åland. Fast jag passade ändå på att knyta kontakt med två nya återförsäljare, när jag ändå var där, säger hon med ett leende.
Och under fritiden brukar hon förena nytta med nöje genom att ströva runt i skogen. Att plocka bär och svamp är inte längre en plåga, utan “ren livskvalitet”.
 – Numera blir jag nästan knäckt när svampsäsongen är slut. Inte för att jag är särskilt förtjust i att laga svamprätter. Det är letandet som är det roliga.

Hon beskriver de senaste åren som en svindlande berg- och dalbana. Tungt slit, men också många höjdpunkter. Senast den gångna helgen, då hon deltog vid en stor konferens om kvinnors ledarskap och företagande.
– Jag höll själv ett fördrag och det gick så fantastiskt bra! Efteråt ringde jag hem och grät av lycka! Detta handlar om så mycket mer än att tjäna pengar – det är snarare en otroligt spännande resa.
 Varthän den leder, vet hon ännu inte.
– Det är klart… Om tio år hoppas jag kanske ha ett gäng anställda, för jag saknar arbetskamrater. Och så vill jag förstås lansera fler produkter. Men även om det inte blir så, även om jag skulle gå i konkurs i morgon, så har det varit värt det.