Från mångmiljonstaden Hollywood till skånska Staffanstorp kom Hilary Farnell, 68 år, för 25 år sedan.
– Jag trivs väldigt bra i Sverige, men visst var det en stor omställning att byta världar, säger hon.
Vovven heter Angus och är en West Higland white terrier.
Plötsligt befann sig Hilary Farnell i skånska Staffanstorp, en villaförort till Malmö och Lund. En ort med bistra vintrar, där lugnet råder – och med bara 14 000 själar. Bland blyga svenskar som inte riktigt förstod sig på hennes yrke.
Det var kärleken, förstås, som fick henne att vid 43 års ålder ta steget att lämna jobbet som make up-artist i Hollywood i det soliga Kalifornien.
“Du kan ju alltid flytta tillbaka om du ångrar dig”, tröstade vännerna i Hollywood när Hilary tog farväl.
– Men varför skulle jag göra det, säger hon idag. Min stora kärlek fanns ju här i Sverige, vintrarna gick alltid över i underbar vår och sommar och de blyga svenskarna visade sig vara pålitliga, fina människor.
Och tänk – yrket med så mycket osvensk glamour visade sig vara inträdesbiljetten till yrkeslivet i Sverige!
– Ja, så var det, säger Hilary och ler. Och oj, vilken förändring jag har sett bland svenska kvinnor under mina 25 år här.
– ”Det är det inre som räknas”, sa man ofta lite strängt till mig när jag kom hit. Idag är inställningen en annan och man är mycket intresserad av att ta till sig kunskap om sådant som kan få oss att se vackrare och piggare ut.
– Nu är det inte fult att bry sig om sitt yttre, tvärtom. Jag hade nog lite tur, jag kom i precis rätt tid!
Hon säger det inte själv, men nog har Hilary i högsta grad dragit sitt strå till stacken när det gäller att slå hål på den präktighet som ibland präglar oss svenska kvinnor när det gäller det yttre.
Hon har massor av kurser, rådgivningar och föredrag bakom sig och är fortfarande i högsta grad aktiv. Hon har fyllt 68, men är flickaktigt nätt, välvårdad och med perfekt make up. Ja, det var väl ingen som trodde något annat!
– Jag har kunder i precis alla åldrar, från tonåringar till seniorer och det är hur roligt som helst, säger hon. Jag är ju själv senior, men kommer att leva livet fullt ut också i fortsättningen, det är en sak som är säker!
Tog steget ut
Ett sprudlande humör, en stor aptit på livet och ett yrkesliv i skönhetens tjänst. Vad vet en kvinna som Hilary om livets mörkare sidor?
En hel del, ska det visa sig. Början blev dock solig, trots att hon kom till världen mitt under andra världskriget.
| Hilary föddes utanför Birmingham och flyttade som 9-åring till Worcestershire i hjärtat av England. Mamma var lärare, pappa försäljningschef vid ett stort företag och i familjen fanns också en ett år äldre syster.
Efter studier på college i Birmingham, där hon arbetade på frisersalong under studietiden, begav sig Hilary som 19-åring till tv-bolaget BBC i Birmingham i hopp om att få anställning och försköna dåtidens tv-stjärnor. |
I sin ungdom arbetade Hilary över hela USA som make up-artist. |
Men jag fick mycket hjälp av en vän till familjen som just skulle pensionera sig och flytta till USA.
Hilary fick chansen att utbilda sig vid det prestigefyllda House of Revlon på fashionabla Femte avenyn i New York.
– Jag var 20 år och livet lekte verkligen. Jag var mycket ute och roade mig. Arbetet var spännande, och till den salong där jag senare fick arbete kom många av tidens stora stjärnor. Också svenska, som Birgit Nilsson och Viveca Lindfors, fast på den tiden hade jag förstås ingen anknytning till Sverige!
Ständigt på resa
Karriären avancerade snabbt för Hilary. Hon började utbilda andra make up-artister, blev utbildningschef och erbjöds arbete på andra sidan kontinenten, i Los Angeles.
Där träffade hon sin förste man, Bob, en betydligt äldre tomtmäklare.
– Han hade också en annan karriär, ler Hilary. Bob var intresserad av filmbranschen och hade under många år småroller i otaliga amerikanska filmer. Allt det där var förstås väldigt spännande!
– Själv arbetade jag mycket och var ständigt på resa i USA, till allt från Alaska till Hawaii.
Livet tog en ny vändning för Hilary när en svensk väninna en dag presenterade henne för sin bror Erik, på besök från Sverige. Han var målare med eget företag i skånska Staffanstorp.
– Vi konstaterade att vi på sätt och vis hade samma yrke, säger Hilary och skrattar. Erik var en mycket speciell man. En gentleman – och som man säger på engelska “a gentle man” – en mjuk man med ett mycket fint sätt. Jag blev förälskad!
Hilary åkte över till Sverige och träffade Eriks familj.
– Jag möttes med stor värme. Men den skånska vinterkylan var hemsk, säger hon.
Beslutet var ändå inte svårt. Det blev giftermål och ett helt nytt liv. Att det var svårt att anpassa sig till det nya livet på en liten svensk ort, det medger hon utan omsvep.
– ”Hur många barn har du”, var ofta den första frågan jag fick när jag träffade andra kvinnor på en tillställning, säger Hilary. Man frågade inte ens om jag hade barn och när jag sa att jag inte hade några barn alls blev det lite tyst.
Men att lära sig svenska var nog det allra svåraste.
Fick låna lokal
Det var Hilarys yrke som blev biljetten in i det svenska samhället. Hon hade i bagaget bland annat en utbildning i färganalys, något som på 1980-talet var helt nytt. När hon kom för att klippa sig hos stjärnfrisören Leif Ohlin i Malmö och berättade om sin bakgrund och att hon hade svårt att komma in i yrkeslivet gick plötsligt allting snabbt.
| Den kvinnliga frisör som klippte henne visste att det fanns en ledig lokal i övervåningen till salongen. Den fick hon låna gratis under några månader, för att göra ett försök att komma igång. – Och tänk – det visade sig att alla människor ville prova detta nya med färganalys och efter tre månader kunde jag börja betala hyra hos Leif Ohlin, berättar Hilary. Han har varit till mycket stor hjälp för mig och vi samarbetar än idag. Hilary också under 23 år hållit kurser på studieförbundet Medborgarskolan och tagit emot hundratals kvinnor i den lilla salong som hon har i inrett i källaren till sin villa. – Vilken fin färg, säger Hilary om min glada röda tröja med vita prickar. Men |
-Den här färgen blir bra, säger Hilary Farnell och plockar fram en blå nyans som Hemmets Journals reporter aldrig provat förr.
|
tänk på att ett riktigt klarrött läppstift passar bäst till den färgen!
Ett råd som kompletteras av en snabb färganalys, där Hilary genast håller upp en blå färg, som jag nog aldrig använt, till mitt ansikte.
Och visst har hon rätt – den passar mig.
Starta utifrån
Letar du efter något vackert hos varje kvinna du möter i ditt yrke?
– Jag behöver inte leta, säger Hilary. Alla har något som är vackert och bara att påpeka det ger en kvinna ett lyft. När en kvinna suckar över sina runda mage kan jag påpeka att hon faktiskt har väldigt snygga ben. För att nu inte tala om vad lite råd och hjälp om färger och make up kan göra.
Men kommer inte skönheten inifrån, är det inte insidan som räknas?
– Jo, det är klart att insidan är viktigast, men att starta utifrån är ju ett så enkelt och roligt sätt att må bättre, säger Hilary.
– Ser man bra ut, då mår man bra och mår man bra, då kan vad som helst hända, brukar jag säga.
– Också när man har drabbats av det som är riktigt svårt kan det vara en hjälp att gå in i duschen, fixa håret, lägga makeup och sätta på sig något snyggt. Det är åtminstone min erfarenhet och jag har inte varit förskonad från sorger.
– Min syster dog när hon var 32 år gammal, bara åtta månader efter att vår mamma hade dött. Min pappa dog några år senare och när jag var 37 år gammal hade jag förlorat hela min familj.
– Ett mycket hårt slag i mitt och Eriks liv var när hans son dog, också vid 32-års ålder och som nybliven far. Det var fruktansvärt!
Men Hilary skulle också fem år senare komma att mista den man för vars skull hon hade brutit upp från USA och flyttat till det fjärran Sverige.
– Det är nio år sedan nu, säger hon sakta och de livliga gesterna stannar av. Det var den vackra sommaren 2002. Jag tror inte så många minns hur just den sommaren var, men själv minns jag så intensivt sommarens skönhet och mitt i detta Eriks död efter en tids sjukdom.
Det blev inte, som många trodde, ett uppbrott till England eller USA efter Eriks död.
– Jag hade rotat mig här och börjat trivas, jag hade mitt arbete och inte minst Eriks två döttrar, hans svärdotter och hans sammanlagt sex barnbarn, säger hon. Och så har jag så underbara vänner och grannar!
– Min systers två barn är vuxna nu och bor i England och jag är mycket tacksam för att ha dem i mitt liv, även om jag skulle önska att jag kunde träffa dem oftare.
Öppen för det nya
Hur det blir i framtiden vet ingen.
– På senare år har jag kastat mig ut på flera äventyrsresor till Australien, Nya Zeeland, Borneo, Bali, och Afrika. I februari kom jag hem från en lång resa till Indien och Nepal. Jag har fotvandrat i Himalaya. Efter en sådan resa blir man mer öppen för förändringar i livet!
– Resorna har varit en stor hjälp för att få livsglädjen tillbaka . Tiden efter Eriks död var mycket tung och svår men idag ser jag framåt igen. Men allra mest lever jag i nuet. Och jag skulle till och med kunna tänka mig att träffa en ny man.
– Fast det är inte alldeles lätt i mitt yrke, ler Hilary. Det är ju onekligen en kvinnovärld, men en väldigt rolig värld. Och att se hur en kvinna lyser upp när hon, som kände sig alldaglig och grå, plötsligt ser att hon med små förändringar kan vara vacker, det ger mig fortfarande samma stora glädje – efter nästan 50 år i skönhetens tjänst!
