Diskus, slägga och kula är grenarna som Ann-Marie Israelsson, 69, tävlar i. Hon räknas idag som en av de tio bästa i världen i sin åldersgrupp.
Ända upp i tonåren var Ann-Marie Israelsson aktiv idrottare. Hon vann medaljer och pokaler i allt från skidlopp till friidrott, blev belönad av självaste Mora-Nisse och omskriven som en ung idrottstjej med en lovande framtid.
Sedan gjorde hon ett uppehåll på nära nog ett halvt sekel. Men efter 50 år har hon gjort come back – eller vad sägs om 25 nya plaketter från veteran-SM i friidrott?
– Jag har inte bara vunnit medaljer, konstaterar en jublande glad Ann-Marie, 69. Jag har också vunnit ett friskare och gladare liv!
Ja, det här är en helt otrolig berättelse om en kvinna som tvingats äta otaliga piller mot för högt blodtryck, men som idag blivit så mycket piggare tack vare den nya sportkarriären. Men låt oss ta det hela från början.
– Jag är född tre mil utanför Umeå i en liten by som heter Tobacka, berättar Ann-Marie, när vi hälsar på familjen Israelsson i Skillingaryd. Jag och min bror fick en trygg uppväxt, men det fanns inte så mycket att göra för oss ungar på fritiden.
Egen längdhoppsgrop
Ann-Marie och hennes bror byggde egen längdhoppsgrop och höjdhoppsställning som förgyllde sommarloven.
| – När jag var sju var jag med på min första tävling på skidor i längdåkning. Några år senare fick jag motta en medalj av den legendariske Mora-Nisse. Det kändes stort.
Ändå blev det friidrotten som dominerade Ann-Maries engagemang. – Jag slog flera distriktsrekord och var med i en rad junior-SM. På den tiden drömde jag om att bli som Olga Fikotová från Tjeckoslovakien som tog OS-guld i diskus i Melbourne 1956. Men i 20-årsåldern blev det annat som upptog Ann-Maries tid och intresse. Hon började yrkesarbeta som arkivarie inom kommunen och dessutom föddes hennes båda döttrar Ulrika och Kristina. Så flyttade familjen till småländska Skillingaryd, där maken Lage redan hade arbete vid Vägverket. |
 Ann-Marie spurtar i en skidtävling i Vännäs 1955. |
– Ja tänk, jag minns första tiden här nere. Jag förstod knappt ett ord av vad smålänningarna sade, framförallt inte i telefon. Då svarade jag bara “ja, ja” och räckte över luren till Lage.
Efter dryga fyra decennier på orten är det sydländska tungomålet inte längre något problem för Ann-Marie, även om hon själv fortfarande använder en norrländsk accent.
I stort sett hela livet har Ann-Marie lidit av ett problem – för högt blodtyck.
– Det är en släktåkomma. Farfar dog av en följdsjukdom när han var 50 och både mamma och pappa när de var 55. Så jag har att brås på och fick börja med mediciner när jag var 23.
– Tack och lov finns det bättre läkemedel idag. Men jag har räknat ut att jag vid det här laget har stoppat i mig 83 000 piller.
Det sägs att motion är blodtryckssänkande och Ann-Marie har alltid hållit igång rent fysiskt och haft bra kondis.
– Även om jag inte idrottat så har jag alltid tyckt om att vara ute och röra på mig.
Tjuvtränade
– Det var 2002 som jag fick syn på en tidningsartikel om veteran-SM i friidrott i Eksjö. “Oj, finns det sådana tävlingar”, tänkte jag. “Fasiken, då ska jag testa igen!”
| Sagt och gjort. När Ann-Marie var 15 fick hon en diskus av trä i present av sin pappa. Den har hon sparat under alla år och nu plockade hon fram den och åkte ut och tjuvtränade på en äng på egen hand.
– Lage blev lite förskräckt. “Inte kan väl du börja träna igen, du med alla dina krämpor”, avrådde han. – Men jag tyckte det var jättekul! Tyvärr, efter ett par träningar lyckades jag slänga iväg diskusen långt in i skogen och hur jag än letade fick jag inte tag i den. |
 Ann-Marie vid veteran-SM i Huddinge 2004. |
Ann-Marie var tvungen avslöja för sina döttrar och deras familjer vad som hänt och hela släkten ställde upp i skallgång efter den försvunna diskusen.
– Tack och lov så hittade mina svärsöner den!
Så utökade Ann-Marie träningen med slägga, kula och vikt. 2004 ställde hon upp i veteran-SM och kom hem med tre priser. Sedan har det bara fortsatt och fortsatt och hittills har Ann-Marie erövrat 25 medaljer varav 13 guld och räknas idag som en av de tio bästa i världen i sin åldersgrupp!
– Men jag är värdelös i spjut, men vad gör det!
Hon stormtrivs med det återerövrade idrottslivet!
– Även om jag nog aldrig någonsin får toppenfint blodtryck, så har det ändå sjunkit betydligt under de senaste åren och jag känner mig ung på nytt! Idrotten är för mig den roligaste hobby man kan tänka sig.
Håller föredrag
För två år sedan gick Ann-Marie i pension efter att i stort sett hela yrkeslivet varit kommunanställd arkivarie.
– Istället så tränar och tävlar jag ännu mera och har också börjat hålla föredrag om hur mycket friskare liv vi får genom att hålla igång.
– Det finns forskning som visar att redan efter åtta veckors regelbunden träning kan människor upp i 90-årsåldern få betydligt bättre muskelstyrka. Så kan jag inspirera andra till att börja aktivera kroppen så tycker jag att det är toppen!
Ann-Marie har även inspirerat sina barnbarn att börja idrotta.
– Mitt äldsta barnbarn, en tös, är jätteduktig fotbollsspelare. Själv känner jag mig ung igen genom all träning. Med en diskus i hand känner jag mig lycklig, hävdar Ann-Marie, som till och med håller igång när hon tittar på tv.
– Då har jag ett par hantlar i händerna och dribblar med!
