HJ:s reporter åkte på safari på hemmaplan!

Girafferna matas på “savannen”. På flaket står djurskötaren Emma Jogeland Hurtig.

En antilop en halvmeter bort iakttar mig intensivt. En stund senare, mitt i en girafflock, upplever jag en häftig lust att känna om pälsen på de långa benen är sträv. Men jag hejdar mig…

Min dröm som barn var att bli forskningsresande och åka runt i främmande världsdelar för att titta på vilda, exotiska djur. Det blev bara en dröm, även om reporterjobbet på sitt sätt också är en upptäcktsresa, inte bland djur, men väl bland människor.

Men nu har jag fått stilla något av min gamla längtan. Jag har varit på safari, men på hemmaplan, nämligen på Borås Djurpark. Där fick jag titta på mängder av djur och dessutom prata med flera av deras skötare.

Parken, som omfattar 40 hektar (ca 60 fotbollsplaner), grundades 1962 mitt inne i Borås och är hem för ett 60-tal olika djurarter. Ledstjärnan för verksamheten är “djur i natur”.

I det arbetet har Borås blivit en förebild för andra parker. Här vistas djuren i naturlig miljö, som på “savannen” där afrikanerna, som elefanter, bufflar och giraffer, strövar fritt tillsammans. Det finns också en ny naturlik anläggning för svenska brunbjörnar, med naturtyper som vattenfall, sjö, skog och höga klättervägar.

– Djuren trivs här, hävdar driftschef Bo Kjellson. Främsta tecknet på det är att vi får så många nya ungar varje år. Det visar att föräldrarna har det bra.

Bo Kjellsson berättar att det går åt 200 ton hö, 30 ton kött och 20 ton fisk plus massor av kraftfoder och pellets till parkens djur varje år.

– Förutom det skänker Borås största livsmedelsbutiker frukt och grönt. Det brukar bli cirka 75 ton, som framförallt går till apor, björnar, elefanter och fåglar. 

Underbart jobb
En av parkens erfarna djurskötare är Tommy Alexandersson. Tillsammans med sina kollegor har han hand om parkens savanndjur.

– Vi har ett underbart jobb, säger Tommy, som har gått naturbruksgymnasium, jobbat på Kolmården och nu varit här de senaste nio åren.

Sommartid går de flesta savanndjur utomhus. Men parkens sex elefanter mår bäst av att sova inne i eget hus nattetid. – Varje morgon tar vi sedan hand om deras morgonbestyr, berättar Tommy. Bland annat får de duscha och äta frukost innan vi eskorterar ut dem på savannen igen. När elefanterna är ute tar skötarna hand om vardagssysslorna inne, som att mocka och städa, väga upp “nattamaten” eller såga grenar och småträd för djurens fritidsaktiviteter.

Snart ska elefanterna tas in för att sova i eget hus. Här vägs deras nattamat upp. HJ:s reporter Ywonne Nylöf hjälper till.

– Girafferna vill ha rejäla lövruskor som hängs högt upp i savannträden, så att de får beta naturligt. Du vet, en giraff är ju sådär 4 1/2 meter hög. Elefanterna däremot vill ha trädstammar som de gillar att skala av barken på.

Vintertid, när parken är tömd på besökare, går djuren mest inomhus, även om det händer att de får komma ut i skogsmarkerna i parken.

– Då försöker vi sysselsätta dem på andra sätt. Vi har en rad aktiviteter med belöningar. Framförallt elefanterna trivs bra med det. De är intelligenta.

I gamla djurparker stod elefanterna annars ofta fotkedjade dygnet runt.

– Det måste ha varit fruktansvärt, säger Tommy. Man såg det på deras beteende, de stod still och vaggade med hela kroppen. Idag åker vi skötare regelbundet på konferenser för att lära oss senaste forskningsnytt om hur man håller djuren aktiva och alerta.

Måste vänja sig
Att arbeta med vilda djur kan ha sina risker.

– Jodå, men vi är hela tiden noga med säkerheten, säger Tommy. Man får aldrig glömma att det rör sig om vilda djur, inte tamboskap som man kan styra hur som helt.

Han berättar att jag som främmande snabbt skulle bli anfallen om jag travade in till elefanterna.

– Djuren måste vänja sig vid varje ny skötare. De känner igen oss på lukt, röst och rörelser. De vet att vi serverar mat och vatten och därför accepterar de oss. Men det tar tid innan de vänjer sig vid nya människor.

– Därför måste nya djurskötare få en lång introduktion, så att djuren kan vänja sig ordentligt.

Samtidigt får de inte bli alltför bundna till sina vårdare.

– Djuren måste få behålla sin personlighet och fungera som fria individer. Tommy själv har aldrig varit med om någon incident. – Tvärtemot människor är djur aldrig elaka, men de kan bli irriterade eller missförstå oss och varandra, säger han. Då gäller det att inte stå för nära – vår elefanthanne väger till exempel 5 ton. Av parkens 35 årsanställda har de flesta arbetat här i många år.

Fem av parkens sex elefanter visar upp sig.

– Vi har ett oerhört stimulerande jobb, säger Tommy. Samtidigt servar vi inte enbart djuren, utan också närmare 300 000 besökare under ett år.

När pratstunden med Tommy är över får jag erbjudande om att följa med Pia Marxen och kollegan Emma Jogeland Hurtig ut på savannen för att dela ut djurmat.

Pia och jag tar plats i förarsätet på en pickup, medan Emma äntrar flaket, som är fyllt av hö, löv och gräs. Pia kör sakta men vant mellan bufflar och noshörningar, väjer för några ivriga pärlhöns, som inte är det minsta rädda för rullande hjul, och stannar mitt i en girafflock för att dela ut grönskande lövruskor.

Det är då jag får behärska lusten att klappa de långa, fläckiga benen…

Lek och stoj
Vi åker runt från djurgrupp till djurgrupp, men så fort turen går! Snart är det dags lämna alla savanndjur. Istället går expeditionen vidare till parkens fem brunbjörnar, som förra sommaren flyttade in i nytt, specialinrett hem. Här är det mycket lek och stoj, inte minst i nallarnas egen sjö.

Självklart hälsar vi också på våra närmsta släktingar, orangutangerna och schimpanserna. Visste du att vi människor och schimpanserna har 98 procent identiska gener? Inte underligt att vi känner igen oss i aporna…

Så spännande det är att studera alla djur på nära håll. Inte förrän till kvällen lämnar vi parken. Det har varit oförglömligt att få besöka Sveriges första Afrika för en safari på hemmaplan!

Den vackra tigern glider tyst förbi.