Olof Berglund är mjölk- och köttbonden som vågade satsa på morötter. Enligt hans filosofi finns det ingen gräns för vad man kan framställa ur dessa rödgula rötter. Själv har han recept på ungefär 20 produkter.
Nio kilo. Så mycket morötter konsumerar en genomsnittlig svensk varje år. Oftast skalade, kanske rivna. Möjligen som ingrediens i en saftig morotskaka.
Men Olof Berglund i Svansele i Västerbotten har gått flera steg längre. För vad sägs om morotsgodis, morotssirap och morotspizza? I hans händer kan denna rödgula rot varieras i oändlighet.
Släktgården ligger i utkanten av byn och på tunet står Olof Berglund och mekar med traktorn. Han reser sig och sträcker fram handen.
– Jo, man får göra lite allt möjligt när man bor här uppe, konstaterar han.
I den rödmålade byggnaden, som tidigare varit ladugård, ligger något alldeles unikt: Sveriges första och enda morotsmejeri. Det är här han experimenterar fram nya produkter.
Morotspriserna steg
Olof Berglund och hans föräldrar var under många år kött- och mjölkbönder. Uppe i skogen hade de också ett mindre fält där de odlade grönsaker till husbehov.
– Men för tio år sedan började priset på morötter stiga. Då anade jag att detta var något att satsa på.
Olof valde ut tio olika sorter med särdeles kort växtperiod, som skulle trivas bra i de ljusa sommarnätterna här i norra Sverige.
– Smaken är något alldeles speciellt. De blir extremt söta, intygar han.
|
För några år sedan tog han nästa steg, och började framställa nya produkter ur morötterna. Han provade att strimla morötter, som sedan syrades, koktes i sockerlag och torkades.
Resultatet blev remsor som till smak och utseende påminner lite om torkad mango eller aprikos, och som helst ska ätas alldeles färska. Produkten har fått namnet morots-tråån.
Lagen som blev över efter torkningen förvandlades sedan till nästa delikatess, en söt och trögflytande vätska, som han |
Morotsstrimlor som syrats och kokats i sockerlag blir sött tilltugg. |
|
kallade för morotsserap.
Med tiden har Olof blivit något av en expert på cellstrukturer, ph-värden, syror och temperaturer. Det är inte så lätt att hänga med i resonemanget.
Att detta är något nytt och annorlunda kan dock ingen tvivla på. I våras fick Olof priset som Årets Landsbygdsföretag i Norrbotten-Västerbotten. Hemma i Svansele, där |
Morotsserap med vispgrädde och glass är, enligt Olof, en delikatess |
|
byborna känner Olof och hans familj, är man kanske ändå inte så förvånad. Olofs mamma Ella Berglund var känd för att vara en duktig odlare, och hon var ständigt nyfiken påatt ta fram nya smaker ur det naturen gav. – Ja, egentligen är detta kanske bara en förlängning av det morsan sysslade med. Vi brukade tävla om vem som gjorde bäst surkål och godast blåbärsvin. Hon försökte hela tiden förädla produkter på naturligt sätt, utan en massa E-tillsatser. Då tyckte folk nästan att det var löjligt. Men nu har väl tiden hunnit ikapp.
Tjurskallighet |
Olof har blivit expert på cellstrukturer, ph-värden, syror och temperaturer. |
kompisar som säger: ska du inte sälja och flytta? Men varför skulle jag göra det? Men visst hade det varit skönt att få åka iväg ett tag. En dröm är att få tillbringa vintern i södra Frankrike. Dels för att “slippa frysa häcken av sig”, men framför allt för att få tillfälle att lära sig mer om mjölksyringsteknik, och sedan ta med kunskaperna hem till byn.
Kylskåpet i mejeriet är fullt med syrade morötter och syrad vitkål.
Framöver hoppas Olof Berglund få snurr på affärerna. Gårdsbutiken har just öppnat. Kanske kan höladan förvandlas till ett växthus – eller varför inte en restaurang?
Olof skulle åtminstone inte ha några problem att fylla menyn – med morotspizza, morotsbröd, morotsmust…
– …eller syrade morötter med palt och lingonsylt. Det är perfekt.
Men att knapra i sig en morot, precis som den är, det gör han inte särskilt ofta.
– Nej, det händer rätt sällan numera. Men visst slinker det ner en och annan när man går där och plockar.
