På scenen känner jag mig som en kung!

Pojken drömde om att bli indian. En med barsk min och korslagda armar som ägde visdom om livet. Så var ju alla indianer, i alla fall på biomatinéer. Ödet ville annat. Pojken blev som vuxen istället en berömd postiljon. Åtminstone flera sommarmånader då han förvandlats till “Dag-Otto”; brevbäraren som inte kan säga “r”.

Vi har träffat mannen bakom Dag-Otto; Jojje Jönsson, en av buskisens okrönta kungar, sedan många år vida känd från friluftsteatern Vallarna i Falkenberg (och TV). Kan ni tänka er, privat har han vare sig utstående tänder eller borttappade r. Platsen vi träffas på är fiskeläget Glommen vid Västerhavets strand strax norr Falkenberg. Här har Jojje och hans närmaste sin fristad och här trivs de perfekt.

– Jag är född och uppvuxen bara ett par mil norrut i Träslövsläge utanför Varberg, så jag har tånglukt och saltvatten i blodet, hävdar han.

Dubbelnamn
Det är 56 år sedan Jojje såg dagens ljus. Han har två bröder och alla syskonen bär dubbelnamn.

– Mitt var Jöns-Otto, så du förstår jag blev ju tvungen bli komiker. Men när fa-miljen flyttade från Varberg till Falkenberg blev jag omdöpt till “Jojje” av nya kompisar.

Det skulle ta ett tag innan Jojje blev komediant. Först blev det barn för hela slan-ten.

– Under gymnasiet praktiserade jag på en förskola och tyckte det var så skoj att jag utbildade mig till förskollärare.

– Det var ett jobb som jag trivdes med. Barn är så raka och okonstlade. Jag minns en gång när vi satt och sjöng och skojade tillsammans.

Då sade en unge “Fröken” (det var så barnen kallade mig), “du har ju roligt på riktigt”. Det var också precis så jag upplevde jobbet! Men efter ett par år ville Jojje vidare i livet.

– Ärligt talat blev det efter hand så stora barngrupper att man inte hann jobba som pedagog utan mer som securitasvakt.

Så fortsatte den nya yrkesbanan. Jojje blev bland mycket annat skådis, manus-författare och konstnärlig ledare vid Nya Paraply-teatern samtidigt som han vär-vades till revyn i Halmstad.

– Men så 1991 blev jag tillfrågad om jag inte ville vara med “Krister och Stefan”, som planerade spela 82 föreställningar på stadsteatern i Falkenberg.

– Nu var det så att jag faktiskt ägde världens fördomar om det paret. Men samti-digt lät det lockande få stå på scen så många gånger i rad.

Jojje beslöt att trots allt gå och lyssna på sina eventuella kollegor.

– Mina fördomar föll platt till marken och tänk, jag skrattade så jag skrek. Klart jag ville vara med i deras gäng!

Det där med 82 föreställningar kunde Jojje snart glömma. Det blev 120 föreställningar i rad. Så fortsatte karusellen med turnéer och tv-inspelningar och 1996 invaderade sällskapet Vallarnas friluftsteater i Falkenberg där “Dag-Otto Flink” föddes efter fem år. Denne brevbärare fick ärva sina tänder av en av Jojjes tidigare rollfigurer.

– Jag har ju gjort andra roller också, som “Blyge Örjan” och “Drängen Errolf”.

Fantastisk känsla
Vid det här laget har en miljon svenskar vallfärdat för att titta på folklustspelet. Inför årets uppsättning av “Pang på pensionatet” var över 50 000 biljetter förbokade!

– Du förstår, det är en fantastisk känsla att stå och bli bejublad. Man får bekräftelse, blir lite av en kung. Men när man kliver av scenen är det viktigt lägga av det där självcentrerade och bli normal igen. Man måste fungera rent privat också.

Ja, rent privat har Jojje tre äldre barn, 23, 21 och 16 år från ett tidigare förhållande.

– Tre fantastiska människor! De båda äldsta jobbar just nu i Oslo och den yngsta är också på väg ut i vuxenlivet.

Alla komiker har en allvarlig sida, hävdar Jojje. Den kan jag odla när jag jobbar hemma i trädgården. Man behöver inte skoja till det bland pioner och morötter.

Förutom dessa tre har Jojje också en liten son, Alfred, 2, tillsammans med sin nya sambo.

– Jag var lite orolig för hur jag skulle klara rollen som pappa på nytt, men det var faktiskt min mamma som gav mig mod. Hon sade “du är så barnslig så du klarar det”.

Jojje erkänner – precis som de flesta andra komiker har han en allvarlig sida.

– Det gäller att odla den sidan också för att orka den komiska. Då känns det skönt att bli lite jordnära, räfsa och gräva i trädgården. Där finns inga krav på att vara lustig. Man kan ju inte berätta en vits för pioner och morötter.

Indiansomrar
Så finns filosofin kring indianerna fortfarande djupt bevarad.

– Som barn var jag helt betagen av deras livsstil. Jag sov på golvet och gick hela somrarna i höftskynke. Jag hade bra föräldrar som lät mig hållas.

– Fortfarande är indianernas förhållningssätt till Moder Jord något jag beundrar och försöker leva efter. Här hemma äter vi t ex så sunt som möjligt. Jag bakar allt bröd, vi odlar egna grönsaker och periodvis föder vi upp höns. Så äter vi bara närproducerat kött som vi vet ursprunget på.

Vi träffas varannan vecka och den kvällen är lite helig.

Nåväl innan vi skils ber vi Jojje berätta – hur klarar man stå på scen kväll efter kväll och sluta använda r och sedan ta tillbaka bokstaven så fort ridån faller?

– Jo, se det beror på min lösgom! Så fort den sitter i munnen triggar det igång det r-lösa talet. Så fort den åker ut så faller r:et på plats, avslöjar Jojje, som även röjer att han läser in hela manus på några minuter, men inte kommer ihåg fyra versrader i sträck om det gäller att sjunga.