Högt i trädets krona sover jag extra gott!

Malmö har kallats parkernas stad och det är där i Slottsparken som Christina Claesson väljer ut ett träd – en väldig blommande kastanj. Hon fäster en liten vikt i en tunn lina som hon kastar över en gren. Med hjälp av linan drar hon ett tjockare rep över grenen och förankrar en fästpunkt. Precis innan hon ska demonstrera sina färdigheter faller de första tunga dropparna. Sommarregn. Under de stora bladen är det torrt, men annat oroar då åskmuller hörs långt borta.

– I ett träd är väl inte den plats man helst befinner sig på då det börjar blixtra, konstaterar Christina Claesson lugnt innan hon börjar klättra.

Men när hon sedan rör sig uppåt som en spindelkvinna råder det inget tvivel om att hon trivs, hon rör sig i sitt rätta element. Det ser roligt ut, det ser medryckande ut. Christina Claesson tar sig smidigt fram bland grenarna och berättar under tiden vad hon gör. Tekniken är en kombination av bergsklättrarnas och arboristernas metoder.

Arboristerna jobbar med att beskära och vårda träd och måste av naturliga skäl nå upp till sin “arbetsplats”.

– Om jag var yngre skulle jag kunna tänka mig att ha det som arbete, jag älskar ju träd. Men nu ser jag det mest som ett stort intresse. Min hobby är att klättra i träd, säger Christina och skrattar.

Näring åt drömmen
Ibland spänner hon upp en hängmatta mellan grenarna och tillbringar natten i ett av sina favoritträd. Där sover man extremt gott, understryker hon.

Och det var så det började. Under hela sitt liv har Christina Claesson fascinerats av drömmar och hon hör till de personer som kan styra handlingen i sina drömmar. Genom att sova på speciella platser, ofta i offentliga miljöer, ger hon drömmarna näring.

–  Jag känner mig trygg där, säger hon.

Christina Claesson är en typisk mångsysslare. Hon har gett ut böcker och arbetar som lärare i berättarkonst. I vintras var hon en uppskattad programledare för programserien Retorik i radions P1, ett arbete som hon bland annat fick för sina meriter som “storyteller” – historieberättare.

– Jag bär med mig ett stort förråd av berättelser och framför dem inför publik. Ett sätt att finna nya historier är att sova på en plats och få ett hum om vad som utspelats där.

Fasansfull upplevelse
Ställen med historiska eller konstnärliga värden är en bra utgångspunkt. Vid fyra tillfällen övernattade Christina i nordens bäst bevarade medeltida borg – Glimmingehus. Där uppfattade hon, med sina drömmar som redskap, glimtar av sådant som hänt för länge sedan. Men det tog en ände med förskräckelse.

– Sista gången var en smått fasansfull upplevelse med spökaktiga och övernaturliga inslag. Trots att det har gått åtskilliga år är det svårt att beskriva. Händelsen ledde fram till att Christina lade drömjakten på is. Hon hade fått nog. Samtidigt utvecklade hon en ny typ av berättelse som blev succé direkt och fortfarande är en del av hennes repertoar – Erotiska rysare, det handlar aldrig om pornografi utan sensuella berättelser som slutar olyckligt. En del är riktigt skrämmande. När stormen Gudrun lamslog södra Sverige 2005 väcktes en ny idé. Överallt runt Christinas hus ute på landet låg omkullblåsta träd och Christina sysslade med röjningsarbetet. – Det låter kanske märkligt men jag började fundera på möjligheten att sova uppe i ett träd. Skulle jag drömma träddrömmar då?

Christina är bland mycket annat en “storyteller”.dvs en person som berättar historier för publik. Mycket av sin inspiration finner hon i träden.

Hon gick grundligt till väga och tog reda på det mesta som finns att veta om trädklättring. I USA betraktas trädklättring som en avkopplande idrott, en sport på frammarsch. Där finns det utbildningar för den som vill lära sig hur det går till att klättra säkert, att fästa hängmattor och knyta avancerade knopar som sjömän och bergsbestigare har använt under lång tid.

– Jag gick en utbildning i Oregon där skogarna är enorma och träden fantastiska, säger Christina och firar sig ner ur kastanjen.

Hon visar några knopar som hon kan göra med förbundna ögon. Dubbelåttan, Blake´s hitch five och vanlig råbandsknop. Meningen är att de ska vara säkra, snabba att knyta och lätta att få upp. Hunden Robin, en fyraårig lagotto, tittar nyfiket på. Medan matte har klättrat uppåt har Robin ägnat sig åt frenetiskt grävande neråt. Men också han uppskattar träd och har tidigare under dagen följt med Christina upp i en hängmatta.

Hon säger:

–  Jag planerar att ta med också mina barnbarn när de är lite äldre. De upplever inte att mitt klättrande är konstigt. Är jag uppe i ett träd och telefonen ringer säger de bara som det är: Mormor klättrar och så är det nog med det.

Solen bryter äntligen igenom molntäcket. Det har slutat att regna och åskan är långt borta. Christina Claesson kisar förtjust mot ljuset.

Älskar scenen
På sätt och vis är det blygheten som gör att hon blev en klättrerska. Som barn vågade hon inte prata inför folk, ett problem som hon fortsatte att bära på som ung vuxen.

Men det blev bättre och nu lär hon ut retorik, vältalighet, till andra och älskar att stå på scen. Hon minns emellertid hur det kändes att vara mycket blyg och understryker att det är en underskattad egenskap. En fin egenskap som är förknippad med förmåga att lyssna och känna ödmjukhet inför andra människor.

–  Ändå finns det ingenting som går upp mot att hjälpa blyga personer att utvecklas, få dem att blomma och nå sin potential, säger Christina Claesson och ser mycket tillfreds ut.

När Chistina Claesson klättrar känns det som om hon är i sitt rätta element.