Sidsel Cook, 68, har levt ett spännande liv som företagare, konstnär och journalist runt om i världen.
Det var kärleken som förde Sidsel Cook till Koberg mellan Sollebrunn och Trollhättan. Här i den gamla skogsvaktmästarbostaden några kilometer från slottet, blomstrar hon som konstnär!
– Det är så att jag får nypa mig själv i armen för att fatta att jag fått representera Sverige vid en av världens finaste konstutställningar, säger Sidsel.
Vid 68 års ålder kan hon se tillbaka på ett liv med många tvära kast. Hon vet hur det känns att vara rik som ett troll, men också hur det är att vara fattig som en kyrkråtta.
Elden i öppna spisen sprakar och sprider en härlig värme när Sidsel berättar om sitt norska påbrå.
– Faster Ingeborg var en av Norges största operettprimadonnor. Farmor, som också hette Ingeborg, spelade, sjöng och läste egna dikter i norsk tv vid 93 års ålder. “Det är havregryn från Moss kvarn som håller mig ung”, sa hon. Efter det sponsrades hon med havregryn livet ut!
Sidsels pappa, Leif Cook, sålde hårvårds- och skönhetsprodukter i Norge under kriget.
| – Han var med i motståndsrörelsen och hjälpte många norrmän att fly till Sverige, berättar Sidsel.
När hon, som är äldst i en barnaskara på tre, var nio år flyttade familjen till Göteborg. De bodde i en våning bakom Stadsteatern och hade både städerska och hushållerska. Sidsels mamma, Asta, som nyligen gick bort, 95 år gammal, uttryckte ofta sin beundran för att Sidsel klarade sig utan sådan hjälp. – Jag har aldrig varit rädd för att hugga i, säger Sidsel själv. När kompisarna for på ridläger stod jag på NK och demonstrerade skönhetsprodukter. |
 En ung Sidsel dansar med sin pappa Leif Cook. |
Gillade sin pappa
Pappa Leif var i mångt och mycket solen på Sidsels himmel.
– Han hade en enorm charm, alla föll för honom. Och han var väldigt generös. Alltid skulle det dukas för en extra person.
En morgon i fritidshuset i Väröbacka påpekade Sidsel att de knappast skulle få oväntat besök klockan åtta på morgonen. Då ringde det på dörren och triumferande öppnade pappa för sotaren. “Välkommen!”, sa han. “Frukosten är serverad!” Den förvånade sotaren lät sig naturligtvis väl smaka.
1965 gifte sig Sidsel med Svante Berntsson som var vice vd för Prippsbryggeriet.
– Vi träffades på Mallorca. Att han var femton år äldre än jag och hade barn som bara var tio år yngre gjorde mig ingenting. Vi gifte oss efter fyra månaders bekantskap. “Ni får kalla mig vad ni vill utom tant!”, sa jag till tonårsbarnen. Sedan föddes våra gemensamma barn, Cicilia och Joakim, med ett års mellanrum.
Svante fick ett för sin tid sensationellt stort avgångsvederlag. 1975 gick flyttlasset till en lyxkåk i London. Där arrangerade Sidsel bland annat modevisningar, men Svante tyckte att det blev för mycket arbete utanför hemmet för hennes del.
– Då började jag skriva kåserier som ingen ville ha, berättar Sidsel och lägger in en vedklamp i brasan.
Företagsamma Sidsel insåg snart att kändisjournalistik var mer lukrativt. Varför inte intervjua grannen Tommy Steele?
Sidsel ringde Tommys agent och fick beskedet att Englands egen Elvis Presley inte lät sig intervjuas av amatörer. Då bad Sidsel prästen, brevbäraren, mjölkbudet och fönsterputsaren att “lobba” för henne…
En dag kom brevbäraren springande. “Skynda dig över till Tommy Steele, hans butler öppnar dörren, du är väntad!”
På darrande ben gick Sidsel över till stjärnans muromgärdade egendom, sköt upp de meterhöga järngrindarna och ringde på dörrklockan till den stora, röda tegelstensvillan.
Det gick en halv minut. Sedan öppnade Tommy Steele själv, endast iklädd shorts. “Hej, var har jag sett dig?”, undrade han med ett förföriskt leende.
– Vi hade passerat varandra när vi joggat i den närbelägna parken, förklarar Sidsel.
Världsartister
Intervjun med Tommy Steele blev Sidsels “Sesam öppna dig”. Under de kommande åren intervjuade hon världsartister som Omar Sharif, Birgit Nilsson, Anthony Perkins, Susan Hampshire, Yul Brynner och Sean Connery.
– Närmast kom jag Eartha Kitt, säger Sidsel. Hon var en ljuvlig kvinna som älskade sina rynkor. “Mitt ansikte skall vara som en karta över mitt liv”, sa hon. Och så sa hon till alla att jag var en känd svensk författare. Det gjorde mig generad. Jag var ju inte ens en “riktig” journalist.
1983 var Sidsels första skilsmässa ett faktum. Efter det tog hon över den engelska agenturen för USA:s största hårvårdsföretag. Med modefrisören Tony Rizzos hjälp lyckades hon över alla förväntningar. När det gick som bäst omsatte hennes företag 30 miljoner på ett år.
| 1991 blev Sidsel nominerad till det prestigefyllda priset “Business woman of the year”.
– Samma dag som jag fick veta det fick jag beskedet att moderföretaget ville ta över min verksamhet. Ett intensivt umgänge med advokater kostade mig en halv miljon svenska kronor. Men jag kom ingenvart. Med några hundra tusen kvar på bankkontot flyttade Sidsel till Spanien för att slicka såren och börja ett nytt liv. |
 En ung Sidsel. |
I Spanien tog pengarna slut. Sidsel råkade ut för en ridolycka, bröt höftbenet och fick själv betala för dyra operationer. Plötsligt fick hon som aldrig behövt titta på prislappar känna på hur det är att vara fattig.
– Jag for runt på kryckor och sålde pedagogiska hundleksaker för att få mat för dagen. Som ett led i marknadsföringen skrev jag djurfrågor åt en lokalradiostation. En journalist som intervjuade mig om det fick syn på några av mina tavlor. Hon tyckte att de var fantastiska och skrev om mitt måleri. Plötsligt hade jag massor av beställningar. Många ville ha sina husdjur, sina hem och sig själva porträtterade i 90-talets Spanien.
Flyttade hem
Vid millenniumskiftet flyttade Sidsel hem till föräldrarna i Väröbacka. Mamma Asta, som överlevde sin man med sex år, tyckte att Sidsel borde satsa på kärleken igen.
– När hon hotade med att annonsera i en kvällstidning åt mig gjorde jag det själv, ler Sidsel. Jag ställde så höga krav att jag inte skulle få några svar. Men jag fick 25 stycken!
Sidsel fastnade för en västgötsk lärare och månskensbonde som hävdade att han hade allt hon kunde drömma om. Det hade han också.
– Det blev stort bondbröllop med gäster från både Japan och USA, berättar Sidsel. Vi hyrde en liten gård några kilometer härifrån, mitt ute i skogen. Lyckan varade i fem år.
Hösten 2006 besökte Sidsel sina spanska hemtrakter för att trösta sig efter skilsmässan.
– Mina barn fick en chock när jag berättade för dem att jag förälskat mig i Rudolf, en eldig spanjor. Efter det fick jag skynda mig att förklara att Rudolf är en söt liten hittehund…
Sidsel skrattar gott. Rudolf sover i hennes famn efter att ha farit runt som ett yrväder.
Via internet och Skype har Sidsel regelbunden kontakt med barn och barnbarn i Stockholm och Oslo.
I maj 2009 höll allt på att ta en ände med förskräckelse. Sidsel drabbades av en liten stroke, en så kallad tia-attack. Sedan fick hon muskelinflammation. Men det ska till mer än så för att stoppa en kvinna som hon.
– Nu målar jag som aldrig förr, säger Sidsel.
Hon har fått representera Sverige vid World Art Foundation i Santa Fe, New Mexico, USA. I omdöme har Sidsels tavlor fått högsta betyg, fem stjärnor.
– När jag fick veta det kände jag att jag gjort rätt som sålt smycken för att få råd med frakten till USA, säger Sidsel. Det är oerhört hedrande att få vara med i ett så exklusivt sammanhang som detta!
Sidsel i sin ateljé framför tavlan “Gardenparty på Koberg”.
