Det var mer än 50 år sedan, men minnet av den varma trädstammen finns kvar, liksom dagarna på landet och rädslan för huggormar i det höga gräset.
En som vet mera om detta är Monica Bredefeldt vid Högskolan i Kristianstad. Hon är nämligen minnesforskare.
– Jag har ägnat mig åt det som kallas självbiografiskt minne; hur vi upp-fattar oss själva och det liv vi levt. Sedan finns andra minnestyper, som motoriskt (t ex hur man går eller simmar) eller semantiskt (inlärda fakta).
Minnen från vad som hänt rent personligt finns normalt inte förrän i 5-årsåldern.
– Många säger sig komma ihåg saker som hänt långt tidigare, men då rör det sig ofta om episoder som kanske mamma och pappa berättat om och man sedan upplever som ett alldeles eget minne.
– Inom forskningen brukar det kallas “barndomsglömska”. Men det är fel ord eftersom småbarn inte hunnit skapa några egna bestående självbiografiska minnen, om det inte gäller mycket dramatiska händelser. Gäller det en olycka eller ett dödsfall kan det kanske lagras redan hos ett litet barn.
– För just känslomässiga egenminnen är under hela livet en signal om att det är viktigt komma ihåg. Det har ett överlevnadsvärde för att klara liknande situationer i framtiden.
Även dofter, smaker och olika vyer kan ha stark inverkan på egenminnet.
– Det trots att det kan vara svårt uttrycka med ord. Hur smakar egentligen köttbullar och hur var din partner klädd igår?
Fantombilder
– Tänk på ett vittne till ett brott, fortsätter Monica Bredefeldt. Att tala om hur någon ser ut är inte lätt, däremot kan man känna igen ett ansikte om man får se det på nytt. Det är därför polisen ofta låter göra fantombilder.
När man passerat medelåldern och ser tillbaka på sitt liv har man flest och starkaste minnen från tiden då man var 15–30 år.
– Det kan bero på flera saker, som att vi skapar en egen identitet under den tiden och att många saker händer för första och ibland enda gången. Sedan finns det vissa neurologiska orsaker inblandade.
– När vi blir äldre ökar risken för demenssjukdomar och då tar det egna minnet ofta stryk. Men ofta är barn- och ungdomsminnena mera motståndskraftiga än de som hänt under senare år.
Andra typer av minnen, som motoriska, hur man lärde sig cykla, eller de semantiska, vad man lärt i skolan, är mer slitstarka.
Hur mycket man kan lagra i hjärnan är svårt att svara på.
– Det finns studier av människor som inte kan glömma något, men det är ett sjukdomstillstånd. Men det i sig talar för att hjärnans förmåga är enorm.
Människors minnen skiljer sig naturligtvis åt, men det finns ett mönster i det vi minns. Till exempel vilka metaforer (liknelser) vi använder då vi berättar om våra liv.
Det är just det Monicas forskning handlar om.
– Jag har inte bara intervjuat människor om deras liv, utan också bett dem att teckna sina liv. Det flesta tecknade då någon form av natur. Just träd var vanligast, “livets träd” är en levande metafor. Andra ritade en väg framåt, alltid från vänster till höger, ibland på väg uppåt (positiva händelser) ibland neråt (tråkliga episoder).
– Färger används också som illustration. Gult och ljusa färger är bra, svart och mörka är dåligt.
