Änglagård 1 & 2
När Erik Zander (Per Oscarsson) på Änglagård dör finns inga arvingar. Alla i trakten tror att storbonden Axel Flogfält (Sven Wollter) ska köpa gård och ägor på exekutiv auktion.
Men mitt under Eriks begravning gör Fanny Zander (Helena Bergström), hans okända barnbarn, och hennes vän Zac (Rikard Wolff) entré. Det blir startskottet för en hel del reaktioner från byfolket, som skyr förändringar och är misstänksamma mot främmande människor som bryter mot förväntade normer.
Samtidigt uppdagas att storbonden Axel faktiskt kan vara Fannys pappa.
Fanny och Zac lämnar så byn men återvänder efter ett par år. Då har mangårdsbyggnaden på Änglagård brunnit ner och paret får bo hos två äldre bröder; Gottfrid (Ernst Günther) och Ivar Pettersson (Tord Peterson). De fyra blir verkligt vänner och åker tillsammans till USA för att hälsa på Gottfrid och Ivars bror Sven. Där avlider Gottfrid.
I slutscenen berättar Fanny för sin vän Zac att hon väntar barn.
Colin Nutley om Änglagård
Bakom de tre filmerna, som bland annat belönats med två Guldbaggar för “Bästa film” och “Bästa regi” står Colin Nutley, ursprungligen engelsman, regissör och gift med skådespelaren Helena Bergström.
Han berättar att han blir “varm i magen” av mötet med människor och natur i Änglagårdsbygd.
– Min förra frus släkt kommer härifrån och under många år hade vi sommarstuga i närheten, berättar han.
Under den tiden, det var på 1970-talet, blev han djupt förälskad i trakten framförallt norr om Ulricehamn.
– Den påminner mig om mitt gamla hemland England och ger mig en känsla av närhet och nostalgi.
Redan efter inspelningen av nummer två av Änglagård funderade Colin på en fortsättning.
– Jag upplevde att historien inte var riktigt klar, det gick inte att sätta punkt för den helt och hållet. Så har åren runnit undan, men förra hösten träffade jag några av skådespelarna och frågade om de kunde tänka sig en uppföljare.
De först tillfrågade svarade ja, men Colin ville att samtliga skulle vara med.
– När jag även fick ja av Tord Peterson, som faktiskt fyllt 84, då var det självklart vi skulle göra den tredje Änglagård.
– Det är faktiskt helt unikt att efter alla år få fortsätta med samma aktörer. Deras rollkaraktärer har mognat, blivit rikare.
Tyvärr saknas två skådespelare från de två första filmerna; Viveka Seldahl i rollen som Rut Flogfält och Ernst Günter som Gottfrid Pettersson. Ernst dog 1999, Viveka 2001.
– I sista filmen har vi med begravningen av Rut, och det blir på sätt och vis en hyllning till Viveka, som stod oss så nära.
Men den här gången finns också en ny ung skådespelare med. Det är Colin och Helena Bergströms egen dotter Molly. Hon återvänder med sin “filmmamma” Fanny, som i slutscenen i film nummer två berättar för vännen Zac att hon väntar barn. Nu har det barnet hunnit fylla 15 och återvänder till Änglagård för att få reda på vem hennes pappa egentligen är.
– Så filmen tar faktiskt även upp universella frågor som ursprung och identitet.
För Colin kändes det bara bra att få återvända till Ulricehamnstrakten.
– Jag har lärt mig älska Västergötland med den vackra naturen och alla hjälpsamma människor. Filminspelningarna här har gett mig outplånliga minnen.
– Här kan jag också passa på att tacka alla statister. De har varit ett viktigt inslag och berikat filmerna på ett fantastiskt sätt.
Någon mer Änglagård lär det inte bli, men kanske, kanske ändå någon ytterligare film från trakten.
– Jag har rest runt sjön Åsunden och bland annat tittat på gårdarna runt sjön. Vem vet, kanske det kan bli något för framtiden, säger en engelsman som kom hit och talade om för oss vad Sverige och svenskarna är…
Lars-Erik Josefson och turistchefen Sofia Lennström framför Källebacken, som inte bara är en av ingredienserna i Ängalgård utan också finns med i Sparres “Gårdarna runt sjön”.
Precis som på de flesta andra håll i Sverige, lämnar många den västgötska landsbygden för att flytta in till städerna. Under de senaste 25 åren har de flesta lanthandlarna bommat igen, faluröda hus lämnats övergivna och gårdar slagits ihop till större enheter för mer rationellt jordbruk.
Alf Wångell är femte generationen lantbrukare på en gård i Kärråkra nordväst om Ulricehamn.
– Förr var vi fem aktiva bönder på varsin gård här i byn, nu är jag och frugan ensamma kvar, förklarar han.
| Ändå har just den här delen av Västergötland blivit vida känd bland oss svenskar. Vi är nämligen i Änglagårdsbygd; den idyll där de tre filmerna med Fanny; alias Helena Bergström och Zac, Rikard Wolff i huvudrollerna spelats in.
Över två miljoner har sett de två första filmerna och stundande juldag är det premiär för den tredje. – Klart vi är jättestolta över att vår hembygd fått vara kuliss i det här sammanhanget, säger Alf. Du måste väl medge att vi bor oerhört vackert? |
 Änglagård – andra sommaren. Tord Peterson som Ivar, Eernst Günther som Gottfrid, Helena Bergström som Fanny och Rikard Wolff som Zac. |
Statister
Vi sitter hemma i Alf och fru Astrids vardagsrum tillsammans med Britha Olsson och Rune Johansson, som alla fyra varit statister i samtliga Änglagårds-filmer. Med finns också Anne Sörbö och hennes dotter Josefine Hammarsand, som spelat med i trean.
– Det var spännande att få följa filmteamet på nära håll, säger Britha, som hör hemma i Öra, där hon bland annat är ordförande i kyrkorådet.
Hon känner folket där och därför har hon tillsammans med Alf haft uppgiften att leta fram ett 50-tal statister från trakten.
Samtidigt har båda fått rycka in för många andra, mer udda uppgifter.
– Det har varit det mesta från att ploga snö till att laga köttbullar eller se till att få fram en gammaldags bonad för någon speciell scen, berättar Britha, som är den som haft mest kontakt med regissören Colin Nutley.
– Han talar bara engelska, så jag har fått fungera som tolk emellanåt.
– Vi har alla haft fin kontakt, inte bara med regissör och skådespelare, utan även med hela inspelningsgänget; allt ifrån kostymdamen till kameramännen, avslöjar Roland.
Den första filmen om Änglagård hade premiär 1992. Två år senare kom fortsättningen och nu, efter 18 år, kommer alltså del tre.
– Tänk så mycket skoj vi fått har vara med om!
Vi får höra många historier från inspelningstiden.
– För oss statister gällde att ha samma kläder dag efter dag så länge det rörde sig om samma scen. En endaste scen kan ju ta flera dagar att spela in.
– Ibland blev det 98 procents väntan och två procents jobb för oss statister. Kanske fick vi vänta från tidig morgon till middagstid innan det blev dags för tagning; ofta med fem, sex omtagningar.
Begravning
I den senaste filmen, Änglagård, tredje gången gillt, finns det, precis som i tidigare filmer, med en begravning med efterföljande minnesstund.
– De scenerna blev extra svettiga, berättar Anne. Det var sommarens varmaste dagar och begravningen skulle utspelas under vintertid. Så vi fick inte vara för solbrända. Samtidigt var vi tvungna se oberörda ut under alla tjocka vinterkläder.
– Jag lovar, sminkösen hade fullt upp att badda klibbiga och svettiga ansikten.
Alla är överens – det har varit fantastiskt att få vara med om Änglagård. Men filmerna skildrar inte bara idyll, utan i lika hög grad främlingsrädsla, fördomar och okunnighet.
– Det är nog något som finns i alla samhällen, funderar Alf. Det blir lätt kulturkrock mellan storstadsbor och bybor. Men jag tycker att filmerna beskriver det på ett trots allt ganska respektfullt sätt. Vi känner nog alla igen oss med ett leende.
Filmerna har blivit en “kick” för många här omkring. Det kan även Lars-Erik Josefson på gården Källebacka intyga. Huvudbyggnaden på hans gård är K-märkt och började byggas 1675.
– När Colin Nutley fick se stället bad han få förlägga filmens Änglagård hit, berättar Lars-Erik. Men det skulle vara en gård i förfall, så vi fick hit ett helt gäng rekvisitafolk som jobbade med att få huset att se tillräckligt risig ut före inspelning.
– Men i sista minuten hittade så regissören en annan gård som redan hade “rätt” förfall.
Vackra Källebacken finns ändå med i alla filmer, men då som hemvist åt andra än huvudpersonerna.
– Vår katt Nisse fick även vara statist i senaste filmen, skrattar Lars-Erik. Han är en riktig linslus som älskar att visa upp sig framför kameran.
Kent Strängby är ytterligare en herre i bygden som glädjes över Änglagård. I 44 år drev hans pappa lanthandeln i Vistorp.
– Sedan fortsatte jag i hans fotspår ytterligare tolv år. Men 2002 var jag tvungen bomma igen, det var helt enkelt för få kunder kvar här omkring, berättar han.
Nytt liv
|
Men i och med den senaste filmen fick lanthandeln nytt liv. – Nu fick min gamla bod renässans. Jättekul! Först hade jag rekvisitörer här som jobbade flera veckor med att få “rätt” stuk på interiören, sedan blev det inspelning. I och med att turistbyrån i Ulricehamn nu planerar mängder av aktiviteter för besökare i Änglagårdsland, kommer Kent eventuellt att öppna sin gamla lanthandel varje gång det kommer till exempel en busslast turister. – Kul och spännande, konstaterar han. Ja, Sofia Lennström, biträdande turistchef i Ulricehamn, kan berätta om stora planer för kommande sommar. |
 Lanthandeln i Vistorp är nedlagd sedan många år. Nu har den fått nytt liv i Änglagård tre. Kent Strängby är nöjd och glad. Inte hade han tänkt att handelsboden, som hans pappa drev i 44 år och han själv i 12 år skulle leva upp igen. |
– I alla år har Birgit Sparre och hennes “Gårdarna runt sjön” varit vårt stora dragplåster i kommunen. Nu har vi också Änglagård, ytterligare en turistmagnet. Vi planerar bussturer, cykelpaket, vandringsleder och mycket annat runt om i inspelningsbygd. Dessutom kommer vi att bland annat ordna filmfestivaler.
– Det är den här trakten värd!
Anne Söbö och dottern Josefin Hammarsand känner igen många scenerier från Änglagård eftersom de bor här. Här, vid bryggan, badade till exempel de båda huvudrollsinnehavarna.
