• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Klassträffen blev en succé

    – Det var värt varje minut av arbete! Det säger en nöjd Gudrun Persson från Malmö. Hon och några väninnor lyckades samla klassen från 1948 till en oförglömlig återförening – fylld av skratt och gamla minnen!

    Bild 1287524
    I solskenet utanför Stationsskolan i Harplinge 60 år senare. Festkommittén står i mitten: Gudrun Persson är fyra från vänster i mittraden, Birgitta Strömblad står på hennes vänstra sida och Ulla Svensson och Margit Johansson till höger om henne. De anlitade en fotograf som till vardags jobbar med skolfoto för att få ett "äkta" klassfoto.

    – Titta, nu kommer det någon! Undrar vem det kan vara?

    Gudrun, Ulla, Birgitta och Margit är fyra 69-åriga damer som för en dag lagt rollerna som farmor och mormor åt sidan och blivit fnissiga skolflickor igen. Fyllda av förväntan följer de bilarna som rullar in framför gamla Stationsskolan i Harplinge på västkusten, denna soliga torsdagseftermiddag.

    De fyra damerna ska äntligen få belöningen för sitt flitiga arbete med att spåra 39 skolkamrater som delade klassrum 1948–1950.

    I våras skickade de ut en inbjudan till skolträff. Ett brev med två svartvita gamla skolfoton och tre magiska frågor: Känner Du igen dig själv? Känner Du igen de andra? Skulle vi känna igen varandra idag?

    Gudrun Persson, Ulla Svensson, Margit Johansson och Birgitta Strömblad hoppades att deras inbjudan skulle väcka nyfikenhet. Och visst gjorde den det! 25 av 39 skolkamrater tackade ja. Och nu är de alltså på väg in till den gamla skolbyggnaden.

    60 år har gått. Gossarna med vattenkammade frisyrer och flickorna i knästrumpor och nystrukna klänningar från 1948 har alla formats av livet. De bär på olika öden och erfarenheter. Men idag är de här för att tillsammans glädjas och minnas skolåren som barn.

    Många sig lika

    – Jag uppmuntrar verkligen alla som har funderat på att ordna skolträff att sätta igång, säger Gudrun Persson. Våga göra det! Det går att hitta folk, även efter 60 år. Och med facit i hand kan jag säga att det är värt varenda minuts arbete!
    Gudrun sitter vid köksbordet hemma i villan i Malmö. Några månader har gått sedan träffen och Gudrun pratar entusiastiskt om allt som hände den 12 juni.

    Det blev en dag fylld av prat, skratt och härliga minnen. Gudrun bekräftar att de flesta var sig lika och föll in i sina gamla skolroller. Klassens clowner var fortfarande de som pratade och skojade allra mest. Och flickorna var väldigt nyfikna på Bengt, som många av dem var förälskade i när de gick i småskolan.

    – Han har varit hembygden trogen och en av dem som tryckt på för att vi skulle ordna en klassträff, säger Gudrun. Sen var det några jag inte kunde placera när jag såg dem. Men när de började prata kände jag igen rösten och mimiken, så då föll pusselbitarna på plats.

    Trots att deras skola idag hyser ortens bibliotek blev det en stund av nostalgi när de gamla eleverna kom in i sitt forna klassrum.

    – Jag mindes direkt var kaminen stått och var jag hade min bänk, säger Gudrun. Det var ju där jag fick kvarsittning för att jag skrev så fult!

    Efter rundvandringen i skolbyggnaden tog sig hela gänget till Hembygdsgården i Harplinge för kaffe och tårta. Där, i detta lilla "mini-Skansen", ledde också vaktmästaren en guidad rundvandring bland gamla bevarade miljöer. Under tiden fixade de fyra i festkommittén med maten – en förbeställd kall buffé.

    – Vi avslutade kvällen med att äta och prata ännu mera minnen. Och som final njöt vi av ett berg med jordgubbar, säger Gudrun. Klockan 21 var kalaset över. Då var det bara disken som väntade för oss festfixare.

    Bild 1287525
    Så här såg årskurs 3 och 4 ut 1948 och 1949. På nedersta raden från vänster sitter Margit, Gudrun och Ulla. Tillsammans med Birgitta, sjua från vänster på andra raden, ingick de i kommittén som ordnade skolträffen.

    Kul planering

    Gudrun och hennes väninnor i festkommittén mötte mycket tacksamhet för att de hade ordnat skolträffen, dels under dagen förstås, men även genom brev, mail och telefonsamtal efteråt.

    – Vi fyra i kommittén har haft jättekul medan vi har planerat och vi kommer att fortsätta att träffas, säger Gudrun.

    Tre av damerna bor kvar i trakterna kring Harplinge. Gudrun bor i Malmö men har sedan 1964 sommarhus i Haverdal, tre kilometer bort.

    – Två av flickorna i kommittén, Birgitta och Margit, har arbetat på Skattemyndigheten respektive pastorsexpeditionen, förklarar Gudrun. Så de kände till olika vägar att söka folk. Det har varit till stor hjälp. Ulla lånade ut sitt bankgiro och skötte det ekonomiska. Själv letade jag fram gamla foton och skrev inbjudan.

    Eleverna som bjöds in till träffen var födda 1938, 1939 och 1940 och gick i "blandklasser" med två årskurser i varje klass. Ena året med ett år yngre barn, andra året med dem som var ett år äldre.

    – Därför valde vi att kalla det skolträff istället för klassträff, förklarar Gudrun.

    Bild 1287526









    Hemma vid köksbordet i Malmö har
    Gudrun Persson letat fram gamla skolfoton och skrivit ihop en inbjudan till alla gamla skolkamrater.




    Festkommittén lyckades faktiskt spåra alla utom en, en pojke i Polen.
    – Tre andra utlandssvenskar, boende i Schweiz, Kanada och Mocambique, hade inte möjlighet att komma, säger Gudrun. Och sex personer från fotona finns inte längre i livet. Övriga som tackade nej kunde av olika skäl inte delta. Men flera av dem skickade brev där de berättade om sig själva.

    – Resultatet blev långt över förväntan, fortsätter hon. Jag hade aldrig trott att vi skulle kunna spåra nästan alla – och att så många skulle komma! Jag är verkligen glad att vi gjorde detta.

    – Och tänk om vi hade känt till Hemmets Journals avdelning Efterlysningen – som finns både i tidningen och på nätet. Det hade varit en stor hjälp. Det är ett bra tips till andra som vill ordna en skolträff!
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!