Jag blev Let’s dance-stjärna för en dag!

– Lägg över kroppstyngden i varje nytt steg medan du håller kvar den andra foten i golvet med tåspetsen!
 ”2, 3, 4, å, 1, 2, 3 4, å, 1″

Pust, jag, en doldis, får precis som en lång rad kändisar från TV-programmet “Let’s Dance” lära mig att dansa med proffshjälp! Min kavaljer heter Sven Hämberg och har tillsammans med sin fru Diana lärt tusentals människor sällskapsdans, utbildat åtskilliga instruktörer och dessutom själva tävlingsdansat.

Nu ska Sven och Diana försöka få mina ben att röra sig i cha-cha-cha-takt. För just cha-cha-cha anses vara en av de enklaste och mest rytmiska nybörjardanserna.

Medan Sven agerar danspartner instruerar Diana hur jag ska få in de rätta fotstegen. Men det gäller inte bara att hålla ordning på fötterna, utan också på höfterna, rumpan, armarna och ögonen. Plus att hela tiden se så där härligt avslappnad och självsäker ut.

– Titta inte ner på golvet, utan rikta blicken uppåt, manar Diana och tänker inte på risken att Svens tår kan demoleras under virriga novisfötter.

Det första grundsteget sitter så småningom och då är det dags att börja snurra runt under Svens arm – 2, 3, cha-cha-cha. Ojojoj, det här var ju faktiskt riktigt kul!

Kallades mogendans

Paret Hämberg kan intyga att jag är långt ifrån den enda som plötsligt vill lära mig sällskapsdans. TV-programmet “Let’s Dance” har fått tusentals svenskar att vakna till liv och våga ta steget upp på dansgolvet.

– Tidigare har sällskapsdansen varit sorgligt eftersatt här i landet, säger Sven. I de flesta andra länder, till och med i våra närmaste grannländer, anses det tillhöra allmänbildningen att kunna dansa.

– Här i Sverige har många tyckt att dans är töntigt – kanske är det den svenska stelheten som tar överhanden. Under lång tid har sällskapsdansen inte ens kallats vid sitt rätta namn, utan “mogendans”. Vad är det för något? Men så kom TV-programmet och nu får vi hoppas att den svenska nytändningen håller i sig.

Allt fler lockas till nybörjarkurser, men fortfarande är det flest kvinnor som kommer.

– Det verkar som om männen är mer avvaktande, funderar Sven. Men det märkliga är att när männen väl dyker upp på en kurs, så blir de oftast mer betagna än damerna. Det tar tydligen tid innan herrar tänder till, sedan blir de dansen trogen.

Men Diana och Sven skulle allra helst se att fler yngre lärde sig att dansa.
– Bäst av allt vore om dansen blev ett obligatoriskt ämne i skolan, säger Sven. Det skulle alla tjäna på, för dans är inte bara motion, utan ger också självförtroende och kroppskontroll. Dessutom lär sig dansande ungdomar att umgås naturligt med det motsatta könet.

I TV-programmet får tio kändisar lära sig så kallad tiodans av dansproffs. Tiodans består av två grenar, latindanser och standarddanser.

– Det skiljer en hel del mellan de båda grenarna, som består av fem danser vardera, förklarar Sven. Standarddanserna – vals, tango, wienervals, quickstep och slowfox – är elegantare, mer svepande och mer kroppsnära, medan latindanserna – cha-cha-cha, samba, rumba, pasodoble och jive – är lite fräckare, hetsigare och bygger mer på ögonkontakt än kroppskontakt.

Det gäller att hålla ordning på både fötter, rumpa, höfter, armar och ögon. Diana ger instruktioner, medan Sven agerar kavaljer.

Under min egen första danslektion svävar jag runt i lånta fjädrar. Jag bär väninnans finskor och en av Dianas tävlingsklänningar, ett svart kort fodral med långa fransar.

– Det är en typisk latindress, berättar Diana. Då dansar man oftast i kort, medan man har hellånga, böljande klänningar i standard. Dessutom har man ofta paljetter och glitter. Allt för att ge extra touche åt dansen.

Även herrarna har olika kläder till olika danser. När det gäller standard är det främst en specialsydd frack som gäller, som inte rynkar sig under armarna, till latin svarta byxor och svart tajt skjorta.

Så här ska en äkta wienervals dansas. Diana och Sven bjuder på en njutbar uppvisning.

Kärlek på dansgolvet

När Hämbergs äntligen lyckats få mig att framföra en godkänd cha-cha-cha ömsar de kläder och visar själva prov wienervals. Jag lovar att det är en härlig synupplevelse!

Boråsfödde Sven var bara 11 år när hans mamma skickade iväg sonen på danskurs i bugg.

– Till att börja med var vi ett par killkompisar på kursen, men de andra hoppade av ganska snart. Själv fortsatte jag och efter ett par år började jag tävlingsdansa.

Under tre års tid var han rankad som Sverige-etta i bugg och jitterbugg. Så småningom blev det även tiodans och där rankades han som fyra. I flera år representerade han Sverige i många internationella tävlingar.

Så mötte han Diana från det lilla halländska fiskeläget Glommen, där paret nu bor tillsammans med sina döttrar Beatrice, 7 år, och Paulina, 11.

Det dröjde inte länge innan det tände till rejält mellan de unga tu och nu har de dansat tillsammans i mer än 15 år. Så småningom startade de även dansskolan Dansmix. Dansskolan har gett paret Hämberg fullt upp och de senaste åren har de haft svårt hinna med sin egen tävlingsdans.

– Vi saknar den faktiskt båda två, men för att vara på topp måste man träna i flera timmar om dagen. Med jobb och familj är det svårt att hinna med den biten.

– Å andra sidan finns det inga åldersgränser i tävlingsdans och vi är inte mer än 38 båda två, så vem vet, vi kanske hinner ta upp träningen igen om några år.

Jag förstår verkligen det här parets passion. När man väl har lärt sig dansens grundsteg är det en fantastisk känsla att förföras av musiken. Själv lär jag inte bli någon tävlingsdansare, men man kan väl bli dansbiten ändå!

Dansskor får inte vara för hala. Diana Hämberg ser till att sulan ruggas upp före vår lektion.

Dansfeber råder i landet

Svenska folket har kommit på fötter. Aldrig någonsin har så många börjat dansa, främst tack vare “Let´s Dance”!

Det märks inte minst inom Svenska danssportförbundet, som organiserar 150 dansklubbar i landet, från Kiruna i norr till Åstorp i söder.

– Sedan TV4 drog igång sitt populära dansprogram har vi fått en rejäl tillströmning av medlemmar och kursverksamheten har nära nog fördubblats, berättar Per-Ola Larsson i Örebro, som är vice ordförande inom förbundet.

Juryn i det populära dansprogrammet är hård men rättvis. Från vänster Maria Öhrman, Dermot Cleminger, Ann Wilson och Tony Irving.

– Vi har inga exakta siffror ännu, men vi beräknar att vi har ökat medlemsantalet med en tredjedel och nu är runt 50 000 medlemmar.

Annars har just Sverige varit ett eftersatt dansland.
– Här var tidigare ett svalt intresse för sällskapsdans, men nu har det vänt. Vi har inte bara fått fler tävlingsdansare, utan också betydligt större publik när det är tävling på gång.

Det finns dock ett litet aber – det är främst vuxna som har nappat på dansvågen.
– Naturligtvis vill vi att även ungdomar ska upptäcka tjusningen med dans och vi hoppas mycket på att dansen ska bli ett ämne på skolschemat.

Inom Svenska danssportförbundet satsar man på tiodans (standarddans och latinamerikanskt) och BRR (bugg, boggie woogie, Lindy Hop, Rock’n’Roll, Dubbelbugg och Linedance).