Maivor: På min tid fanns ingen jämlikhet i hemmet

Mitt barnbarn är nu 33 år och har två barn tillsammans med sin fru. I deras hem råder jämlikhet fullt ut. Det är underbart att se hur de delar på alla sysslor i huset och barnens alla behov. Det har resulterat i att barnen har samma fina relation till båda sina föräldrar.

Här har vi framtidens pappor där föräldrarna delar på arbetet och barnens uppmärksamhet. Det är härligt att se hur deras liv flyter på och hur hemmet sprider en harmonisk känsla.

Annat var det på min tid. När jag var mamma på 1960-talet var allt med barnen mitt jobb. Hela hushållet och alla dess göromål var mitt ansvar likaså.

Min man arbetade heltid och när även jag sedan började arbeta var det fortfarande mitt jobb att ansvara för hushållet och barnen. Det var jag som lämnade barnen på skolan, det var jag som handlade och det var jag som såg till att hela familjen fick middagen serverad.

Det var min förtjänst att pusslet gick ihop och det tack vare allt jag fått lära mig av min mor.

Dessutom älskade jag att sy, sticka och fixa fina kläder åt barnen. Jag vill ägna tid åt att handarbeta och jag uppskattade att titta på tv tillsammans med min man och prata om dagens händelser.

När mina föräldrar blev äldre och behövde lite hjälp föll den omsorgslotten självklart på mig.

Nu lever jag ensam efter att min man gått bort för cirka tio år sedan. Och jag klagar inte. Jag kände mig priviligierad som varit gift med en fin man och har uppfostrat två underbara barn.

Det fanns ingen jämlikhet på den tiden, då på 1960–1970-talet. Jag tycker männen har gått miste om relationen med barnen, likaså har barnen gått miste om kontakten.

Det är stor skillnad på nu och då. Jag njuter när jag ser hur det kan vara nu när unga familjer lever i en fin harmoni.

Maivor