Vi har en katthona på 3 år som alltid har varit snäll mot andra katter.
För ett år sedan hade vi besök av en annan hona för parning medan vår hona väntade kattungar.
Dom fick umgås tillsammans (tokigt så här i efterhand) och det gick bra tills sista dagen, då anföll den andra honan vår vilket gjorde att hon kom igång för tidigt med att föda, bara ett par timmar senare. Ungen levde i 3 dagar pga för låg vikt.
Efter den händelsen blev vår hona arg på andra katter, även våra 2 kattgubbar som hon annars tycker om, och hon hamnade i en sorts trauma. Med tiden började det gå bättre och bättre och hon blev allt mer sitt gamla jag.
I september köpte vi en till hona på 6 månader och det gick ganska bra tills det gått ca 2 månader och den nya började bli könsmogen. Då började vår 3-åring bli aggressiv mot den nya honan och försöker anfalla och jaga bort henne. Kanske är det ett sätt att försvara sig? Vi håller dom åtskillda och låter dom vara i samma rum under noga kontroller på var dom befinner sig. Vi tycker nu att det börjar gå lite bättre för varje månad men vi måste ändå vara på vår vakt. Finns det några tips på hur vi ska kunna skynda på att det blir en borgfred mellan honorna så vi inte behöver vakta dom?
Jag gissa att det är raskatter och att du har avel på dem annars är bästa sättet att kastrera katter så blir det lugnare, i varje fall den treåriga honan. Tycker det är bra att ni håller dem under uppsikt så länge för att jag tror det kan vara lite instabilt ett tag till, tills den yngre vuxit upp och haft första kullen. Förhoppningsvis har de hittat sina roller då.
Feliway kan hjälpa men också att ha en närdörr mellan de ställen de är åtskilda när ni inte har dem under uppsikt. Då lär de känna varandra under trygga former. De ser varandra väl och känner dofter.
