Vi förlorade vår käre Silver för ett par dagar sedan. Vi valde att ta bort ho-nom efter en kort sjukdomstid.

Allt började på lördagen då han varit ute en stund, han la sig då ner på golvet och trampade med framtassarna. Därefter reste han sig upp och lyfte sina baktassar högre än vanlig. Det var som han inte hade kontroll, lite Bambi på hal is. Därefter trötthet och dålig aptit. Dagen efter var han helt apatisk, ingen mat eller vätska. Vi sökte djursjukhuset som såg ett blodsocker på 17, annars lite lågt HB och trombocyter. Diabetes? Förgift-ning? Vi åkte hem och dagen efter kissade han i sängen, gick lite, helt slut då och hyperventilerade, mjauade också konstigt då han gick. Låg mesta tiden, ingen mat eller vatten. Vi tvingade i honom vatten och buljong utan något resultat. Vi valde då att avliva honom, ville inte utsätta honom för sjukhuset igen. Vad kunde detta vara? Vi har flyttat för en månad sedan och man undrar om detta utlöst något? Usch, vad hemskt detta är!

Kattvetare Ylva Stockelberg svarar:

Tyvärr hade det behövts mer information för att ställa diagnosen i detta fall. Ett blodsocker på 17 är vanligt hos katter under kraftig stress och kan ensamt inte användas för en diabetesdiagnos. Sjukdomshistorien och symtomen stämmer inte heller med diabetes.

Däremot visar det akuta och svåra förloppet på ett mycket allvarligt till-stånd. Att låta Silver somna in i detta läge var klokt och osjälviskt.

Ofta dyker emellertid frågan upp efteråt – vad var det som hände? Ob-duktion kan vara ett bra alternativ för att få ro i sinnet och kunna gå vi-dare. Problemet är att tänka på det då allt känns så upprivet. Vi veterinä-rer är också dåliga på att föreslå detta – det känns som en kostnad utan att det ger katten livet tillbaka. Men den gnagande oron om vad som egentligen hände blir för många ett dystert slut. Då hade ett klargörande känts bra.