Vi har en honkatt på 2 år som är kastrerad, det är en blandning av norsk skogskatt och Main Coon. Vi bor i en tvåa och ibland går jag ut med henne i sele. Katten ignorerar min sambo men håller sig gärna runt mig. Problemet är att hon jamar fruktansvärt mycket (dock sällan när min sambo är ensam hemma med henne) och hon verkar missnöjd och pockar på uppmärksamhet, särskilt om hon varit ensam på dagen.
Jag försöjer leka med henne en stund varje kväll men det är som att hon inte får nog. När jag lagar mat eller vilar i soffan traskar hon omkring i min närhet och “skriker”, ibland sitter hon still och jamar oavbrutet och tittar åt mitt håll. Jag håller på att få spader på detta och det är väldigt jobbigt att märka hur missnöjd hon verkar. Hon är väldigt kelen men är ingen knäkatt.
Bär man henne vill hon komma ned med en gång. Hon väcker oss på nätterna vi 4-snåret, hon jamar och hittar saker hon kan riva ned så att vi vaknar. Stänger vi dörren till sovrummet krafsar hon tills man tror att hon ska komma igenom dörren. Det känns taskigt att stänga i henne på toaletten då hon gör såhär men sömnen blir ju väldigt störd. Sprutar man vatten på henne tittar hon bara förnärmat på en och bryr sig inte för 5 öre. Snälla hjälp oss, hur ska vi hantera detta?
Kattvetare Ylva Stockelberg svarar:
Hon jamar inte uppfodrande när hon är ensam med din sambo trots att hon då borde vara mer missnöjd då det är du som går ut med henne i sele, leker med henne, bär henne! Jag tror det är en nyckel hur du agerar/svarar på hennes jam. Jag gissar att hon ser dig som sin kattkompis och jag undrar om det inte skulle vara bra för henne att få en riktig kattkompis att aktivera sig med.
