Det är väl för katter som med människor när det gäller mat, men… Jag har tre hankatter i åldrarna 4, 3 och 2 år. 3-åringen, Charlie, är 75 procent ragdoll och en hårboll, så att säga. Han äter så lustigt. Han föredrar torrfoder, men vill även ha blötfoder. Problemet är att det inte verkar duga. Jag har försökt med alla olika sorter. Ibland är det bra, ibland inte. Det ska vara delat i bitar, annars går han. Är det med sås slickar han bara i sig den. Ger jag honom en liten matsked mat och den äldsta katten, Nicke, en hel skål med mat så är Nicke färdig långt innan och står klar att ta över. Nicke är ett matmonster som tror att han ska få mat varje gång någon går ut i köket. Äter bara torrfoder i nödfall. Sigge, den yngsta, är nöjd med det han får. Någon sa till mig att katter “äter upp sig” under vintertid. Stämmer det och varför har jag då bara en “fetknopp” hemma?

Veterinär Erik Lundberg svarar:

Det kan som du säger vara medfödda skillnader i hur de äter, vissa glufsar i sig – andra äter mer sakta. När man har flera katter kan det dessutom finnas sociala spänningar som gör att en roffar åt sig mer än de andra. Mild sjukdom, som en lätt gastrit, en trasig tand eller en enklare inflammation i bukspottskörteln kan leda till matvägran och att katten pillar i sig lite mat, utan så många andra symtom.
 Så tyvärr är problemet komplext, både normala variationer, psykiska komponenter och fysiska krämpor kan ge detta resultat. Genom att studera hur katterna interagerar hemma – om de sover tillsammans, om de putsar varandra etc – kan man skapa sig en bild av om det finns sociala spänningar i gruppen. En allmänundersökning av Charlie, särskilt hans munhåla och kanske ett blodprov är också på plats. Om inget annat återstår kan du få fortsätta att portionera ut maten framöver.