Jag har en norsk skogskatt/maine coon som fyller 2 år i augusti. Han äter inte utan att någon annan är med, han “skriker” på natten och jag tror att han vill äta, för så fort någon går upp så nästan föser han oss till matskålen. Sedan kan han komma och lägga sig. Jag tror att det nattliga problemet beror på att han är mörkrädd ,vad ska jag göra? Jag undrar också varför han hela tiden är nära mig vad jag än gör, och i sängen ligger han vid mina fötter, men han vill inte ligga i knät eller nära för att gosa. Detta beteende är jättetråkigt då jag har haft många katter som har varit jättegosiga.

Veterinär Erik Lundberg svarar:

Kattens sätt att umgås skiljer sig ibland från det vi önskar. Hans sätt att vara nära, men undvika intensivt kelande/knämysande är ett helt normalt beteende. Det är mer märkligt att så många katter kan vänja sig vid, och tycka om, att vi stora människor lyfter upp dem och klappar dem på våra villkor.
 Du kan försöka att öka hans tolerans mot ditt klappande. Du måste var gång du klappar honom sluta innan han säger ifrån. Sakta, sakta brukar man då kunna förlänga tiden han accepterar. Någon riktig gosekatt kommer han förmodligen aldrig att bli.
 Mörkrädd tror jag inte han är, men många katter är nattaktiva, särskilt om de är för sig själva på dagen och kan ta det lugnt. Eftersom han vant sig vid att skrikandet belönas med en matbit har beteendet förstärkts. Om man försöker lära om honom, att ni inte kliver upp och belönar honom, är det viktigt att ni verkligen har ork att vara konsekventa. Öronproppar kan behövas. Faller man till föga och går upp ibland brukar det bli ännu värre med natt-skrikandet. En mindre mängd torrfoder kan ställas fram till natten om det är så att han blir lite hungrig framåt småtimmarna.