Jag tycker att du gör helt rätt som låter en veterinär undersöka hunden. Ofta när sådana här saker sker, har det att göra med sjukdom som vållar smärta. Hunden kan inte förstå att det onda kommer inifrån, utan projiserar besvären på den andra hunden. Jag har själv upplevt exakt samma sak för några år sedan. Jag hade en korthårscollie som var många år yngre än min svarta belgare. Båda tikar. Plötsligt började den lugna och timida korthårscollien ge sig på sin betydligt äldre flockmedlem – till synes helt utan anledning. Och det såg ut som det var på liv och död! Jag tog hunden till veterinär och ganska snart kunde vi konstatera att det handlade om en tumör i hjärnan. Hon måste ha haft fruktansvärt ont!
Så det är helt rätt att börja med en veterinärundersökning. Finns ingen medicinsk förklaring är nästa steg att utröna om det handlar om ändrade beteenden, t ex att den yngre hunden har tänkt sig att ta över “flockledarskapet” från den äldre. Det är ju alltid du som är flockledare – men du kan hjälpa den äldre hunden att behålla sin position som “överordnad” den yngre genom att ge den äldre fördelar. Det kan du göra t ex genom att alltid hälsa först på den äldre när du kommer hem på dagarna, låta den äldre gå ut först när ni ska promenera och så vidare. Det finns hur många situationer som helst i vardagen där du kan stärka den äldre hundens position.
Hoppas att allt går bra och att det inte är några medicinska problem med dina hundar!
Hälsningar
Hasse
