Jag har en liten (7 kg) pudelhund som har börjat halta. I början var det diffust, men det blev värre efter några dagar. Hon har ont i vänstra framtassens 4:e trampdyna. Har varit på djursjukhus många gånger angående hältan men de säger att de vet inget förutom att det finns 3–4 mycket svaga röntgentäta föremålsliknande saker. En gulvit knottrig prick som var synlig för ögat har de opererat bort tidigare. De rekommenderade att amputera bort tån men det vill jag inte. Hunden kan gå helt normalt utan hälta på gräs och hoppar från soffan, leker normalt – men hältan blir värre ju strävare underlag hon går på. Värst är det på grovkorniga underlag som grovkornig grusväg. Jag hittade ett vitaktig föremål på 1 mm x 2mm storlek i hennes trampdyna och drog ut det. Hon haltade mycket mindre men efter ett tag blev det värre igen. Nya röntgenbilder togs och man såg att där stenen satt hade det bildats en ny röntgentät prick, men veterinärerna skakade på huvudet och visste inget. Jag har läst om en sjukdom som drabbar människor som heter gikt. Kan det drabba hundar också? Kan det vara gikt? Snälla hjälp mig, då allt jag har kvar i livet är min lilla Cindy.
Veterinär Erik Lundberg svarar:
Hundar har en lite annorlunda ämnesomsättning än människa och drabbas normalt inte av gikt i form av förkalkningar.
De symtomen Cindy har, med ökande hälta på hårda underlag och tryck-känslighet i trampdynan, brukar tyda på att det sitter något främmande föremål där. Ibland stöts de ut så småningom men i en del fall kapslas de in. De kan då vara mycket svåra att hitta vid operation – oftast brukar det bli bra efter en eller ett par försök.
Som en sista åtgärd kan man amputera den onda tån. Det är ett bra alternativ som inte bekommer hunden då det väl har läkt. De får inte alls samma balans- eller rörelseproblem som vi kan få efter en tåamputation.
De symtomen Cindy har, med ökande hälta på hårda underlag och tryck-känslighet i trampdynan, brukar tyda på att det sitter något främmande föremål där. Ibland stöts de ut så småningom men i en del fall kapslas de in. De kan då vara mycket svåra att hitta vid operation – oftast brukar det bli bra efter en eller ett par försök.
Som en sista åtgärd kan man amputera den onda tån. Det är ett bra alternativ som inte bekommer hunden då det väl har läkt. De får inte alls samma balans- eller rörelseproblem som vi kan få efter en tåamputation.